Idag firades helgen in med en fredagsfika i Väderstad. Två farinbullar, en kaffe och en té för hundra kronor jämnt. Och det på ett mysigt café och med fint sällskap. Vi gick in på skaldjursfabriken mitt emot också och bad om räkor för hundra
kronor för imorgon blir det fisksoppa. Det blev också ett stopp i Varv där jag glad i hågen köpte en påse tomater.
Jag vill börja med att be om ursäkt för den pretentiösa rubriken, men nu är det så jag känner. Och nej, det handlar inte om Doktor Glas eller någon annan klassiker den här gången utan nu handlar det om det här med bullet journaling. Det är en sorg i mig att jag upptäckte detta fenomen först för ett år sedan. Så mycket förlorad tid. *kollar sorgset ut och upp på en grå himmel* Nej, nu är jag lite väl dramatisk, men jag gillar det verkligen. Att köpa sig en anteckningsbok med tomma blad och fylla den med planer, drömmar, tankar, minnen och erfarenheter. Trams och allvar. Pyssel och viktigheter.
Det var i november förrra året som jag fick hem min lilla röda bok och började småfixa lite grann.
Idag ser den ut så här:
Det knakar när jag bläddrar i den och där i finns så mycket. Där finns ångest över masteruppsatsen och glädje från när det var klart, där finns kvitton och ett mynt från kroatien, där är en liten version av ett anställningsavtal och bredvid den "Uppsägning på egen begäran". I maj skrev jag en rad om dagen och i augusti är det nästan bara prickar på en hel sida, där finns bilder på en nästan nyfödd systerdotter, listor över böcker jag läst och vardagliga händelser från vardagliga tisdagar. Och året ut ska jag fortsätta fylla boken med allt och inget. Tänk vilket minne att bläddra i långt in i framtiden sen<3
Och fler kommer det bli. 2020-boken är här och jag tycker redan om den. Jag valde en svart den här gången, på utsidan kan man ju försöka att hålla det stilrent. ;) Men en liten växt fick sitta i hörnet.
Längst bak ska jag rita omslagsbilder på de böcker jag läser/lyssnar på under året.
Och i dagarna har jag gjort januarisidorna som jag blev väldigt nöjd med. Kreativt och ganska "mycket", samtidigt som det finns gott om plats både för text och någon bild, om jag skulle känna för det.
Hur länge tror du att jag kan hålla mig från att göra februarisidorna? ;)
Jag har måndagen till ära gett mig själv en liten utmaning. Att lyssna på fem klassiker innan 2019 är slut. Det kan vara att sätta ribban högt, men i och med att jag ska börja pendla om mindre än en så månad kommer det finnas mycket tid och
varför inte utnyttja den tiden på ett bra sätt? Dessutom kommer jag ju vara ledig två veckor snart och då blir det nog också en del bok i öronen. Jag använder tjänsten Bookbeat och är mycket nöjd med den.
Planen är att lyssna på dessa:
Vilket kommer ta mig 42 timmar och 35 minuter. Tror du att jag klarar det? Det vore fint att bli lite mer klassikerallmänbildad nu när man faktiskt är bibliotekarie både på pappret och i verkligheten. ;)
Jag tänkte att jag skulle lämna en liten lördagsrapport för detta har varit en riktigt njutig en. Och en hel del har jag hunnit med så varning för långt inlägg.
Dagen började med att jag såg att det vad frost och sol och tänkte: varför inte gå ut i det där? Och så gjorde jag det. Det var värt att lämna sängen för.
Innan jag gick hem köpte jag frukostbröd, juice och passionsfrukt och så gick jag hem och gjorde frukost till oss.
Sen slog jag till och gjorde den där hallonglassen som jag nämnde häromsistens men aldrig gjorde. Nu blev det gjort.
Något senare tog vi bilen för att handla och ta lite luft. Luft först.
Gullig skylt vid Bråstorpsskolan.
Hemma igen blev det halvtre-lunch. Gårdagens pizza och broccoli on the side för min del. Och ytterligare lite senare åkte Philip iväg till Linköping för att roa sig och då gjorde jag maränger. Jag hade ju haft gulor i glassen tidigare och tog vara
på vitorna också. Fina innan ugnen:
Och ganska fina som klara med:
Till kvällen blev det taco med syrran.
Sen klippte hon mitt hår. Japp. Jag undviker gärna att gå till frisören, men nu behövde jag verkligen klippas och då tänkte jag att Ellen var rätt person för jobbet. Innan såg det ut så här:
Och nedan kan ni se resultatet. Hon klippte ju inte så mycket, men det blev stor skillnad och nu går jag aldrig mer till en frisör! ;)
Nu avslutar vi kvällen med Vänner på tvn och glass och maräng.
Nu så. Nu är papprena påskrivna. Anställningsavtalet alltså. Den första november börjar jag jobba som barnbibliotekarie på Tranås stadsbibliotek. Det känns fint och det var kul att komma dit idag igen. :)
Jag fick träffa mina framtida kollegor och vara med under deras morgonfika. Jag fick se mitt framtida kontor. Beställa en kalender till 2020. Jag fick lite info om diverse heldagskonferenser som en kan få åka iväg och delta på om en vill. Jag
fick veta att tisdagar kommer vara den dagen då jag har mitt fasta kvällspass. Och att det är lördagsjobb var tredje/var fjärde helg, men det visste jag innan. Och så fick jag skriva på avtalet som sagt.
Jag passade på att ta en runda på biblioteket också, delvis för att kunna visa er. Dom har gjort om på bibblan i sommar och jag tycker att det är jättefint!
Och barnavdelningen som ju kommer vara mitt ansvarsområde då:
Sen strosade jag i butiker en stund innan jag åkte hemåt. Och jag shoppade faktiskt loss. En bh, halsduk, nagellack, hårsnodd och strumpbyxor på Kappahl/Lindex och en klänning för 80 kronor på Röda korset.
Sen promenerade jag en liten bit längs ån, innan jag köpte med mig en chokladcroissant och slutligen satte mig på pendeln, nöjd med besöket.
Det känns bra och jag tror och hoppas att det ska fortsätta göra det när jag har börjat sen med. :)
Nu ska jag sätta igång lite tvätt och sen får det nog bli en kopp té och den där crossianten för att fira denna dag.
Och så kom oktober. En månad som gärna får gå både fort och sakta. Den sextonde är min sista dag som skolbibliotekarie och sen väntar två veckor av ledighet innan den nya eran som barnbibliotekarie tar vid. Så fram till den sextonde får det gärna gå fort, men sen kan det bromsa lite. Det känns skönt att jag får hela två veckor ledighet mellan jobben. Då ska jag landa. Och bara njuta av pausen. Och så ska vi till Göteborg en sväng. Jag och Philip. Över en lördag och söndag bara. Det ska bli fint.
Jag passade på att scrolla igenom oktobermånader i historien nu, jag har ju den lyxen att sitta på ett ganska omfattande arkiv och det är något visst med att dyka ner i det där arkivet när man är i en sån här period som snart ska övergå i något annat. Tror jag. Det känns liksom som en trygghet att kika på det där som var, när jag inte riktigt vet hur det där som kommer sen ska bli. Tror jag.
Iallafall. När det var oktober förra gången var Philip och jag i Köpenhamn. Mycket promenerande var det och mycket gott åt vi. Det var en himlans fin helg minns jag.
Året innan det, 2017, var vi i Jönköping. En fin helg det med. Det är ju fint att åka iväg sådär. Det borde man göra lite oftare. Jag tycker om den där bilden också. Den får mig faktiskt att se fram emot att ta fram vinterjacka och halsduk.
I oktober 2016 besökte vi Stockholm. Värst vad man har varit ute och åkt just i oktober då, men kanske är det en sån månad när man behöver komma iväg lite och se nått nytt?
I oktober 2015 vinkade jag åt solen när den gick upp. Det året gick jag ju ut på åkern och mötte solen en gång varje månad. Att det redan är 4 år sedan känns otroligt märkligt. Det var ett fint månadsprojekt.
Jag har faktiskt skrivit ner att jag skulle vilja fånga lite fina naturögonblick på bild i höst. Kanske ska jag ge mig själv någon sån utmaning här under oktober? Att komma ut och leka naturfotograf som jag gjorde så mycket förr? Gå ut någon tidig morgon och "leta bilder". Kanske dimma och frost och soliga höstlöv. Ja, det ska jag göra.
Nu blev det här visst ett inlägg fyllt med allt och inget, men så får det bli ibland.
Och på kvällen sen, då blev jag sugen på quesadillas och lät mig inte ens stoppas av att vi inte hade tortillabröd hemma, nejdå, jag gjorde egna. Det var ju så enkelt, nästan lite märkligt att man inte provat det tidigare. Jag följde detta recept.
En brödlördag helt enkelt. Jag var också på gång att göra hallonglass, men vispgrädden var helt slut på närmaste affär så det blev inget. Men kanske kan det bli idag istället? Det är ju så gott och det var så länge sen jag gjorde det nu. Ni vet, det här
receptet:
Ja jag är sugen, det är jag. :)
Imorgon är det måndag igen och det känns ju inte superkul, MEN det händer en ovanlig grej i veckan. På torsdag är det studiedag och då har jag faktiskt bett om ledigt och ska passa på att åka till Tranås för att presentera mig och skriva avtal och så.
Vilket är lite pirrigt såklart, men kanske får det mig att förstå att det hela faktiskt inte bara är en dröm utan att jag faktiskt ska jobba där. Tror jag ska ta lite bilder på bibblan då med, så kan ni få se.
Jag funderar en del på det här med att pendla. När jag jobbar i Tranås kommer det ju bli en del av den varan och det är klart att det finns en oro för att det ska bli jobbigt med många långa dagar. Resan tar en timme för att man måste byta pendel i Mjölby och det är klart att det kommer sluka en del tid. Jag vet inte exakt hur mitt schema kommer se ut, men det jag vet är ju att det är en heltidstjänst med flextid som gör att det finns lite utrymme att styra sin egen arbetstid. Jag vet också att jag kommer ha ett fast kvällspass i veckan och att jag kommer jobba var tredje/var fjärde lördag. Jag kommer också ha 2 timmar lästid per vecka som jag kan lägga när och var jag vill och så ska en dag i veckan vara passfri, som jag förstod det, alltså att det är en dag då man inte har pass i lånedisken och därför blir ytterligare lite mer flexibel att styra sin egen tid.
Min längtan efter en vardag och ett jobb jag trivs med är mycket större än oron över pendlingen så jag tänker helt enkelt se till att det blir bra. Packa bra frukost och mellis så att jag aldrig blir trötthungrig, läsa och lyssna på böcker och poddar på tåget. Scrolla instagram som jag annars hade gjort hemma i soffan. Och vila. Göra det bästa av situationen.
Sen finns det ju en stark längtan efter att bo på landet och tanken att vi då skulle kunna söka oss lite söderut, så att det blir närmare till jobbet, har ju förstås redan slagit mig. Men en sak i taget. ;)
Det är en lättnad att gå till jobbet nu när framtiden är spikad och säkrad. Samtidigt som det är en märklig situation att vara i uppstart och avslut samtidigt. Som jag har skrivit finns det ett glapp mellan skolverksamheten och skolbiblioteket, vilket innebär att en stor del av den här tjänsten handlar om att etablera något slags samarbete med lärare (på båda skolorna) och eftersom jag slutar om tre veckor känner jag att det är... extra svårt. Självklart finns jag tillgänglig fram tills att jag slutar, men att "tjata" på lärare och försöka sälja in mig själv och biblioteksverksamheten känner jag NOLL motivation inför när jag snart inte kommer vara kvar. Förstår du? Så jag håller ställningarna. Sprider ut det lilla jag har att göra. Tar en dag i taget. I eftermiddag är det fortbildning i bibliotekssystemet med skolbiblioteksgruppen, vilket känns som något som jag kan ha nytta av även framöver, så det ser jag fram emot. Imorgon är min skolbibliotekskollega som har hand om de yngre åldrarna på sin andra skola så då tar jag emot dom eleverna och tar hand om deras böcker. På torsdag tänkte jag skylta om på den andra skolan. Lite så. Små saker som ändå är någonting.
Jag börjar skriva detta klockan 9.40 och tänker att jag ska publicera det ikväll när jag känner mig klar.
Jag sitter på pendeln. På andra sidan gången sitter min lillasyster. Hon orsakade att vi fick springa till tåget idag... Men jag tycker om henne ändå. Och vi hann.
Har ni uppmärksammat att satsumas-säsongen är här? Det är en av årets bästa säsonger. Enligt mig. Packade tre stycken till denna tågresa. ;) Ser nu att jag visst stavade fel på den där storyn...
Vi är påväg till Nyköping. Mamma åkte dit igår och pappa åker bil med farmor, farfar och mormor. Och vi åker tåg. :)
Och nu sitter vi på tåget igen. Klockan är 17.10 och vi har ätit gott och haft det trevligt i Nyköping. Jag och Vera hade kul med play-doh-lera som hon fick av mormor. Kanske hade jag roligast? Jag blev på riktigt nöjd med mina maträtter. ;)
Och gosat med lilla Nova har jag gjort med.
Här sover hon på pappa/morfar.<3
Vid sju var vi hemma och nu gräddas en tacogratäng i ugnen. :)
Fick grattis-till-nytt-jobb-present av mamma och Ellen.<3
OBS! Detta inlägg kan innehålla spår av skryt och cheesy-ness.
Så den 7 augusti började jag på min tjänst som skolbibliotekarie för två högstadieskolor. Den 25e sökte jag nytt jobb. Den 13e september fick jag komma på intervju och den 19e blev jag erbjuden jobbet som jag också tackade ja till. Det är snabba
puckar och jag förstår att man eventuellt skulle kunna tänka tankar som att jag gav upp tidigt för att det kändes motigt, att jag flyr från utmaningen eller att jag tar den enkla vägen ut? Men för mig är det tvärtom.
Det har inte varit enkelt. Det enkla hade varit att göra det som förväntades av mig. Att vara kvar. Att ta chansen jag fått. Att fortsätta gå till jobbet jag tackade ja till redan i april. Men det kändes fel i hela mig och varför vara
kvar i något som är fel bara för att? Nej. Vissa stunder under den här perioden har jag känt mig minst och ensammast i världen, men nu känner jag bara att det var värt det.
Den 16e oktober jobbar jag min sista dag som skolbibliotekarie och den 1 november börjar jag jobba som barnbibliotekarie i Tranås. Det är en heltidstjänst med praktiskt ansvar för barnavdelningen, inköpsansvar, klassvisningar och bokning
och genomförande av program för barn. Och dylikt. Biblioteket har också en ungdomsbibliotekarie så mitt ansvarsområde kommer främst vara de yngsta åldrarna (ca 0-12 år), vilket känns riktigt kul! Sen kommer jag också göra klassiska folkbibliotekssysslor
som att serva låntagare i lånedisken och sånt. Jag är så pepp!<3
Kanske kan lite glimtar av livsnjut få ta plats i bloggen nu igen efter allt jobbgrubbel. Ja, lovar det.
Sååå. Idag hände lite grejer. Jag väljer att se punkt 1 och 2 som hintar om punkt 3.
1. Jag fick en frukostpåse av Östgötatrafiken imorse.
2. Jag hade beställt böcker från adlibris till skolbiblioteket, men när jag öppnade lådan upptäckte jag att den inte alls innehöll böckerna jag hade beställt. Följesedeln var min, men böckerna i var iallafall delvis till fel målgrupp. Överst låg
en Pettsonbok.
3. På bussen på hemvägen fick jag ett samtal. Från Tranås. Från bibliotekschefen som jag träffade på intervjun förra fredagen. Och jag blev erbjuden jobbet som barnbibliotekarie. Hur kul!? Jag är så glad och stolt! Och jag tror
att det kan bli SÅ bra. Jag fick en bra känsla när jag var där och biblioteket var fint och perfekt storlek på bibliotek och personalstyrka. Och barnbibliotekarie kan väl passa mig? Jag tror det! Lättnaden nu. FÖRSTÅ att det löste sig
så bra.
Jag tolkar alltså nu i efterhand morgonhintarna som att jag kommer äta en del frukost på pendeln framöver och som att det är dags att byta målgrupp till Pettsonmålgruppen.
Jag ska prata med bibliotekschefen imorgon igen och tacka ja ordentligt och bestämma när jag ska börja och sånt. Hua.
Svängarna i livet alltså. Måste ju uppdatera er snart igen. Men nu hoppas jag att det lugnar sig med sånt här "livsomvälvande" för ett tag. ;)
Som ni redan har förstått så har inte min bibliotekariekarriär fått bästa möjliga start. Jag kände tidigt att det inte var rätt. Men ni vet, det är tidigt och allt nytt = jobbigt. Men jag har blivit säkrare för varje dag som har gått. Säker på att den här tjänsten som skolbibliotekarie för två högstadieskolor inte är för mig. Det finns ett glapp mellan skola och skolbibliotek som innebär en större utmaning än jag trodde, en utmaning som inte gör mig pepp och inspirerad. En utmaning som inte är rätt för mig här och nu och som nyexaminerad. Så igår mejlade jag min chef och skrev det som behövde skrivas. Istället för att vänta bara för att vänta och att jobba för att starta upp, knyta kontaker, planera och starta igång en verksamhet som jag vet att jag inte vill/kommer vara kvar i valde jag att säga upp mig. Det känns såklart tungt och trist och jobbigt. Inte minst för att jag tänker mig att alla kommer tänka typ "amen herregud, har hon ens kommit in i det och vet vad hon säger upp sig ifrån?". Men jag försöker skjuta undan det och lita på mig själv och den starka känsla jag har. Att det inte är rätt. Och att det är folkbibliotek jag vill jobba på, för där vet jag ju att jag trivs. Det är ju egentligen det jag har tänkt hela tiden, men nu sökte jag ju det här och blev erbjuden det och kände att det inte fanns någon anledning att tacka nej. Och jag ångrar det inte heller. Hade jag inte tagit det hade jag inte vetat och då hade jag varit utan den här erfarenheten som det här ändå är och har varit.
Jag jobbar kvar en månad och sen får vi se vad som händer. Jag har varit på intervju för ett jobb, skickat ett mejl och det finns två till intressanta jobb att söka. Så jag känner mig hoppfull och helt övetygad om att jag har gjort rätt.
Jag hoppas att mina steg ska bli lättare nu och att det värsta grubblet ska släppa taget.
Det blev tyst här. Och det beror nog på att jag är inne i något som inte är livets bästa period. Och ja det handlar om jobbsituationen och det känns jobbigt i mig. Men jag ska inte älta det här och nu. Jag återkommer i ämnet en annan dag. När jag
har mer att säga.
Nu ska jag istället visa mitt första möte med min nya släkting. Jag är ju dubbelmoster nu och igår när hon var en vecka och två dagar gammal fick jag träffa henne.
Det var stallpremiär för henne.
Men vi tyckte inte att det var jättekul nån av oss. ;)
Två andra favoriter<3
Jag hade med mig ett lamm.
Tack för besöket, det ska bli fint att se dig växa upp lilla Nova.<3
Nu ska jag äta min frukost och se på Love Island Uk.
Igår alltså. Jag hade några så himla fina timmar med världens bästa Moa. Jag hämtade upp henne vid tåget och så åkte vi och handlade picknickmiddag. Sen körde vi ut till Råssnäs där vi slog oss ner, åt och pratade. Det var precis vad jag, och vi båda behövde. Att prata som bara vi två kan prata. Vi förstår varandra så bra. Och jag känner en sån tacksamhet över att ha en sån vän som alltid funnits och alltid kommer finnas. Oavsett allt annat.
Så sommaren kom tillbaka!? Det var ju inte så dumt. Ellen och jag hängde på landet igår och jag pysslade mest. Det mår ju hjärnan bra av. Jag är fortfarande inne i det här med broderi och igår hade jag sällskap vid min sida för en stund. I det här stadiet när bilden togs tvivlade jag dock på själva broderimotivet...
Men jag var glad ändå!
Och sen blev jag glad över slutresultatet också. I sin lilla enkelhet. Men mest gör jag det för att jag gillar att göra det och inte så mycket för att det ska "bli något".
Men jag är sugen på att brodera mer på saker, så att det blir något som man kanske till och med kan använda. Kånkenbroderiet till exempel blev jag ju så nöjd med, men kanske att man skulle testa på någon tygpåse, annan väska eller kanske ett klädesplagg? Vi får se. :)
Då har ännu en jobbvecka gått. Och hur känns det nu? Det är svårt att sätta ord på tycker jag, för det är så mycket som snurrar på något vis. Samtidigt som jag på ett annat vis känner mig rätt tom.
Och jag tycker att det är svårt att skriva om det för att jag
1. inte vill vara en gnällig typ
2. inte vill låta bortskämd
3. inte vill att du ska tro att jag vill bli "tyckt synd om", för det vill jag inte
4. inte vill att du ska tänka "amen, ryck upp dig, ge inte upp, du har just börjat".
Men det här är min blogg och nu ska jag försöka beskriva lite hur det känns hos mig.
Jag tror mig redan veta att folkbibliotek passar mig bättre än skolbibliotek och det är rätt tungt att känna det så tidigt. Å andra sidan försöker jag påminna mig själv om saker som att man inte vet förrän man har testat, att allt
är en erfarenhet och att det finns positiva saker med jobbet också. Och dessutom att det faktiskt är positivt att inse vilka delar av det jag har utbildat mig till som jag faktiskt trivs med och inspireras av och
vad som inte känns lika rätt för mig. OCH att det inte är ett misslyckande att känna så och hitta såna saker utan att det är naturligt och helt i sin ordning.
OCH jag vet att det fortfarande är tidigt och att saker och ting kan förändras och jag kommer fortsätta göra vad jag kan och ta en dag i taget, MEN jag kommer också fortsätta att ta mig själv och det jag känner på allvar. Jag kan göra båda samtidigt.
Igår var jag uppe i Toka för att ta månadens bild. Det regnade så paraplyet fick vara med, på bild och runt udden. Det var rätt skönt att få andas in sommarregnigt syre.
Jag har varit en och en halv vecka på nya jobbet och jag måste ärligt talat säga att det känns tufft. Det är ju säkerligen mer vanligt än ovanligt att känna så i början av något nytt, det förstår jag, men det känns mer än jag trodde det skulle göra.
Det är en sån där magkänsla och sånt där huvudbry som inte går att skaka av sig. Hur gärna jag än vill.
Egentligen är det nog flera saker som skapat den känslan, men i stort handlar det om att jag upplever att mitt arbete innebär en betydligt större utmaning än jag trodde att det skulle göra, på flera olika sätt och av olika anledningar.
Och att det känns som en tuff tjänst för mig att ta mig an som förstajobb.
Men jag ska försöka (fortsätta) ta en dag i taget och göra det jag kan för att det ska kännas bättre för mig. Och kanske typ varje dag skriva ner positiva saker med dagen? Hur små saker det än är.
I helgen blev det lite kräftfiske tillsammans med familjen Liljeblad. Vi slängde i burar på lördagkvällen och drog upp dom på söndag förmiddag. Det är en av min favvogrejer, att dra upp burarna. Spänningen, spejandet. Är det något brunt i buren? Jodå,
vi fick ihop så det räcker för en liten kräftskiva till oss fyra.
Idag har jag varit på Skolgårda. Det har gått bra. Fortfarande mycket info och många ansikten och namn och dittan och dattan såklart. Och jag har drabbats av en liten saknad efter folkbiblioteksvärlden. Faktiskt. Det har nog växt fram under
dom här dagarna men slog till mig rätt hårt när jag kom hem idag. Men kanske beror det på att allt fortfarande är jättenytt och inte igång än? Vi får se. Jag försöker lugna mig med tanken att det "bara" är ett jobb. En dag i taget.
Så. Nu har jag jobbat två dagar. Det känns... svårt att sammanfatta och sätta ord på.
Jag har ju inte varit på någon av dom skolorna jag ska jobba på sen, så på ett sätt börjar det ju först på riktigt då, på måndag. Men jag har träffat två trevliga skolbibliotekskollegor som jag har fått ett gott intryck av. Jag har fått lite boktips för
målgruppen och hjälpt till att sätta lite etiketter på böcker. Men till största delen har dessa två dagar handlat om uppstart av teknik och allt vad det innebär (dator, iPad, telefon, mejl, intranät osv osv) och information information och information.
Och känslorna är blandade. Precis som innan jag började egentligen. Jag är liksom fortfarande mest nojig för det som kommer sen. Det riktiga jobbet. När skolorna drar igång. Men starten känns bra så här långt och antagligen faller ännu mer på plats under
nästa vecka. :)
Imorgon ska jag till Södra vilket blir speciellt eftersom jag själv gick på högstadiet där och inte har varit där sen dess.
Men det är imorgon det. Nu ligger jag rätt platt och stilla. Jag har precis ätit glass och ikväll blir det film. Jag, Philip och Ellen ska se Toy story 2 (vi håller på att se alla tre för att sen se fyran som kommer ut på bio någon gång i augusti).
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
