majjaeriksson

Hej hopp på tisdagen!

 

Min tisdag har inte varit så särskilt speciell, men ibland tycker jag att vardagar får lite för lite uppmärksamhet, så nu tänkte jag ge min ganska så vanliga tisdag lite extra uppmärksamhet genom att blogga om den. :)

 

Kl. 8.09 åt jag frukost. Té i ny födelsedagskopp och smoothie i skål med rejält med kokosflarn på toppen.

Kl. 9.35 hade jag besegrat ett litet diskberg.

Kl. 10.21 hade jag planterat en födelsedagsfining i en annan födelsedagskopp.

Kl. 11.29 hade jag börjat resepacka. Planen är att alla våra kläder ska få plats i denna då vi bara ska checka in en väska. Jag tror det räcker bra. Vi har ju varsin ryggsäck som handbagage som vi får knöla ner lite i annars.

Kl. 12.26 åt jag kycklingpytt.

Kl. 12.39 hade jag ätit klart och gått ut till postboxen. Där fanns bara ett litet kort med texten "Så här kan man också fiska". Tack mamma. :) :)

Kl. 14.00 hade jag varit på möte på museet och skulle cykla hem igen. I snöregnet. Igen.

Kl. 14.37 satt jag på pendeltåget.

Kl. 15.30 körde jag lite bokuppsättning.

Kl.16.16 jobbade jag på.

Kl. 21.09 var jag hemma och där stod Philip och stekte hemmagjorda burgare. :D

Nu ska vi äta och så kan en ganska så vanlig tisdag se ut. :)

 

Maja.

Hej

 

Jag har nyss varit hos frissan och har nu så där kort hår som man jag hade i betydligt yngre år. Hon rakade liksom till och med lite där bak i nacken. Man ser luft mellan mitt hår och mina axlar. Okej, jag visar då...

 

Dags för några små bokrapporter igen. Vad fint att det har blivit ett sånt här inlägg i månaden förresten. Det vore ju riktigt snyggt jobbat om jag får till en del 12 i december. Men fokus på del 4 nu.

 

 

 

Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan fascineras av såna här hemska historier och vilja veta mer och mer och mer. Och samtidigt skäms jag liksom lite över det, kanske för att jag inte riktigt förstår varför jag blir intresserad av något så fasansfullt. Jag antar att det kan vara någon slags fascination över något som känns så oerhört skrämmande och långt långt borta från ens egna verklighet? Boken är väl ingen wow-bok så, men händelsen är ju wow, på ett dåligt sätt såklart. Samtidigt som huvudpersonen, Michelle, är så oerhört stark och ja, faktiskt positiv som person även mitt uppe i allt elände och efteråt. En läsvärd självbiografi, tycker jag.

 

 

 

Del två i en serie på fyra böcker om väninnorna Elena och Lila. Jag har ju läst första boken som handlar om deras barndom. Del två handlar om ungdomsåren. Den är ju långsam. Det är inget thriller-tempo. Det lunkar på. Precis som jag skrev efter att ha läst ettan så tror jag tyvärr det förstör lite för mig att serien är så populär. Det ligger någonstans där i bakhuvudet hela tiden att den här ska vara jättebra, förväntingarna blir liksom höga. Men jag tycker absolut att de är läsvärda, det vill jag understryka. Och jag tyckte bättre om tvåan än ettan. Jag kom in i berättelsen snabbare nu och hängde enklare med på vilka alla var och vad de hade för relation till varandra. Jag kände mer för karaktärerna och ville verkligen veta hur det skulle gå för dem. Så trean kanske jag upplever som ännu lite bättre?

 

 

 

Personligen så kände jag mig inte så jätteintresserad av Jason musikkarriär eller hiphopens historia, men det största delen av boken handlar om livet i stort och det är desto mer intressant. Det handlar om Jasons liv och framförallt hans förfäders liv. Om rasism. Den fick mig att tänka på att alla har sin alldeles egen historia. Och hur oerhört olika våra liv ser ut. Av olika anledningar.

 

---

 

Av dessa tre böcker skulle jag nog helst rekommendera Hennes nya namn. Serien har växt på mig och nummer tre väntar på mig i reservationshyllan på bibblan. Det gör också Nötskal av Ian McEwan. Jag får se om jag tar med mig en av dem på resan eller om jag köper mig en pocket som jag inte behöver vara rädd om.

 

Om en vecka är vi äntligen däääär! :D

 

Maja.

Hej!

 

Jag vet att vi ganska nyligen befann oss i soffområdet i denna lilla bloggserie, men nu har jag ju fyllt år och fått massa fint, så nu finns lite nytt att kolla på.

 

Tulpaner som jag fick av Philips bror finns till exempel på vardagsrumsbordet.

... på den gröna explosionen.

 

Igår tog jag en långpromenad och snöflingorna envisades med att falla trots att det var den artonde april. Jag passade på att ta aprilbilden i Bondebackaallén, vilket inte är jätteinspirerande när det inte tycks ske någon vidare förändring.

 

I januari såg det ut så här:

Hej! Vilka härliga påskdagar det har varit, jag önskar att det kunde vara påskledigt lite till... Och det är just vad det är det! Jag är nämligen ledig idag också för att sedan jobba tio dagar i streck för att sedan åka till Gran Canaria. Woho, det närmar sig med stormsteg nu! Meeen, låt oss nu ta det lite lugnt och kika på gårdagen.

 

Som jag skrev igår frukoststökade Philip i köket och när jag kom dit sa han det blir utflyktsfrukost! Det gjorde mig glad för jag hade sagt att jag var utflyktssugen.

Halloj igen!

 

Om jag skulle betygsätta gårdagen skulle jag ge den 10 tuppar av 10 möjliga. Fast det kanske är lite larvigt att betygsätta dagar sådär? Ja, glöm poängen. Här kommer min påskdag i 10 bilder.

 

Dagen började med att jag fattade ett klokt beslut. Jag gjorde plättfrukost åt mig och Philip. Kommer framöver alltid ha blåbär och sirap på mina plättar och pannkakor. Godaste jag ätit.

Nej, nu är det väl ändå dags för ett litet blogginlägg. Mitt första som 26-åring.

 

Dagen började med att jag - när jag skulle ta mig lite efter-frukost-godis - upptäckte ännu två födelsedagspresenter i en annan födelsedagspresent. Pengar och en gullig konservöppnare. Ellen och jag hade kalas igår och jag fick så oerhört mycket och fina saker. Men jag tänker att jag visar upp allt det fina lite då och då istället för att rada upp allt och fota alltsammans bara sådär platt på golvet idag.

Idag var det en ung man. En annan dag en äldre kvinna. Jag minns en farbror också. När jag tänker på det nu så inser jag att jag faktiskt har fått höra det ganska många gånger, där jag suttit i receptionen och tagit emot lånekort och knappat på tangentbordet. 

 

 

Jag har inga spektakulära naglar. Säkert kortare än de flesta, ojämna, bitna och definitivt inget blingbling. Det skulle vara färgen då. Allt som oftast är de målade i någon färg och sällan är de klassiskt röda. När jag kollar ner på mina naglar idag misstänker jag dock att den unge mannen framför mig bara är ironisk...

Klockan 10.10 kände jag att jag hade skrotat runt själv tillräckligt. Så jag smsade mamma och frågade om läget på landet och kort därefter for jag dit.

 

Det blev en liten skogspromenad. Bland björkar...

Det känns svårt både att nämna, och att inte nämna, det som hände i vår huvudstad igår. Jag känner bara att det är viktigt att fortsätta som vanligt. Fortsätta lita på dem som jobbar mot sånt här, och på alla medmänniskor omkring oss. Fortsätta göra det lilla vi kan för att sprida mer glädje och mer kärlek. Fortsätta möta alla människor med respekt. Fortsätta skriva små obetydliga blogginlägg. Bara fortsätta.

 

---

 

Idag är det lördag och som jag nämnde igår är min helg helt oplanerad. Det rastlösa kontrollfreaket i mig tycker att det är jobbigt. Den livsglada småpysslande glidaren i mig tycker att det är mysigt. Tillsammans gör vi detta till en bra dag. ;)

 

Jag gick iallafall upp klockan åtta, trots ledig och oplanerad dag... Är man morgonmänniska så är man. Jag åt smoothie i skål och drack té. Och sen promenerade jag. En dryg timme blev det. Till Varamon och hem igen.

God morgon!

 

Hej!

 

Jag hade inte tänkt ha något direkt påskpyssel i år, men så plockade jag mig lite ris när vi var i Karlsby sist och när jag var på Ica Maxi igår så såg jag klistermärken, fick en liten pysselidé och så blev det lite påskigt ändå. Ellen och jag ska ha 48årskalas/påskfika för släktingar hemma hos mig på långfredagen så lite extra vårpiff kan det ju vara kul att ha.

 

Jag klistrade helt enkelt bara på små harar/ägg på färgglada papper. Med en liten tråd mellan stickers och papper.

Jo, det var ju det där med den nya lasten. Jag har på senaste tiden fått upp ögonen för någonting som verkar väldigt poppis. I fredags testade jag själv och nu är jag fast. Det ser ut som himmelriket i en skål och det smakar som himmelriket i en skål. Om man lyckas. Och det gör man. Inga svårigheter, bara enkelt och gott. Jag snackar alltså om smoothiebowls. Smoothie i skål alltså. Med vad man nu vill ha i och vad man nu vill ha på. Möjligheterna tycks oändliga.

 

Så här har det sett ut hos mig de senaste dagarna:

 

Fredag kl. 9.19

Hej!

 

Som ni har sett har min första aprilhelg varit väldigt fin. Men innan vi lämnar förra veckan bakom oss tänkte jag bara slänga ut lite vardagsglimtar som fastnat i mobilen. Jag tycker sånt är lite mysigt.

 

I måndags hade jag dubbelpass och mellan passen tog jag en liten lunchpaus ute i solen.

Hej!

 

Ja, som jag skrev igår var det utflyktsdags även idag. Det är värst vad jag åker och far. Idag var alltså målet Omberg och sällskapet var Moa! :D

 

När jag åkte hemifrån var det mulet och jag trodde nästan på regn, men icke sa nicke. Solen sken på Hjässan.

Hej där!

 

Imorse vid kanske halv tio satte jag mig bakom ratten och Philip satte sig i sätet bredvid. Vi åkte genom dimman...