majjaeriksson

1. Toka-premiär:



Jag råkade slänga i min mobil i vattnet så nu kör jag med en gammal hederlig Nokia3310:










Underbart!

2. Speedway
Ikväll ska mamma och pappa och jag knalla bort till speedwayen. Som vi ska kolla på. ;) Det ska bli kul. Jag är där väldigt sällan, trots att vi bor så nära.

3. Norrköping
Imorgon ska Lisa och jag ta röda faran till Nörrping. Lisa ska på intervju och jag ska sjkutsa henne. Vet inte vad jag ska hitta på under tiden, men det löser sig väl!

4. Sörängen
Jag har bestämt mig för fotolinjen, Sörängens folkhögskola, Nässjö. Så 17 augusti sätter jag igång ch blir smålänning! Det känns riktigt bra! :)

Ha det gött!

Maja.

Fina djur:




Fina blommor:


Fin sten:


Syster och syssling kollar på kaniner:


Utflyktskompisar:


Gullig kyckling:


Ellen och Måns är glada i TuffTuff-tåget:


En fin utflykt! :)

När jag kom hem stötte jag dock på ett litet dilemma. Jag har kommit in på en till folkhögskola. En av mina reservplatser har blivit en riktig plats och jag är välkommen på kursen, skolan och internatet. Om jag vill.
Det är fotolinjen på Sörängens folkhögskola det handlar om, i Nässjö:
http://www.lj.se/sorangenfhsk
http://www.lj.se/infopage.jsf?nodeId=38918.

Om jag hade fått "Ja" från både Sala och Nässjö på en gång hade jag nog valt Nässjö. För då ville jag hellre gå foto och det är ju närmare och det liksom kändes bättre. Nu är jag mer osäker. Jag har ju varit inställd på att läsa på skrivarlinjen i Sala ett tag nu. Jag har liksom läst på om skolan och staden ordentligt och det verkar så mysigt och fint och bra på alla sätt. Dessutom känns foto mer skrämmande. Jag känner mig liksom säkrare med en penna i handen än med en kamera. På något vis. Fast. Jag. Vill. Nog. Hellre. Nässjö. Där kan man gå två år också, om man skulle vilja det. Och det känns kanske som att jag kan skriva på egen hand, men kan behöva lite mer handledning vad gäller foto...
Hmm...
Jag får helt enkelt väga för- och nackdelar så får vi se var jag hamnar... :)

Jag återkommer!

Maja.

Dagens utflykt: Varamon.
Nära och fint.











Imorgon bär det av till Askersund tillsammans med mormor, syssling och lillasyster. Väl där kommer vi hämta upp kusinerna och åka till hembyggdsgården där det finns djur och lunch. Tror jag. :)

Jag gillar utflykter!

Maja,

(Fotograf: Bästis-Moa, som jag saknar och måste hälsa på snart!)

Tänk att jag ska flytta hemifrån om två månader (terminen drar igång 22 augusti). Det är känns helt sjukt!
Jag kommer läsa denna kurs: http://tarna.fhsk.se/skrivarlinje på en jättefin folkhögskola. Och det känns bra. Jag har alltid, när de flesta andra faktiskt varit tveksamma, gillat svensklektionerna väldigt mycket. Jag älskar att läsa och skriva och fundera kring texter och jag tror att det kommer bli ett riktigt bra år! Och min dröm om att skriva en riktig bok har på något vis alltid funnits där och det här kan ju verkligen vara en hjälp på vägen och en spark i ändan. Spännande spännande!!

Hoppas att ni följer med mig, genom sommaren och ut i en ny fas i livet! Hihi.

Maja.

Idag hämtade jag storasyrran vid tåget och sen åkte vi och åt en sen lunch på stan:


Sen åkte vi hem till Lisa som var glad för hon hade fått en stor och tung blomma av rektorn:


Där var även Viggo som var lite knasig:


Sen åkte vi och hämtade mamma och sen åkte vi hem till Bus...:


...och solen:


Ellen lånar systemkameran idag och imorgon så jag får tass med den lille. Men det är okej. Eftersom det bara handlar om två dagar. :P

Andra saker:
Imorgon ska jag och mormor åka till Askersund för att kolla när kussen slutar nian. :)
Jag måste fixa med studiebidrag+studielån till hösten.
Vad ska man utsätta släkten för för lekar på midsommar? ;)
När ska man ha Wii-kväll med Anneli och Maria? ;)
När ska man ta tåget till Moa? (saknar henne redan)

Livet rullar på.
Tja då!

Maja.

Rubriken talar om vad som hänt sen sist.
Igår var vi och firade Tilda som tagit studenten:


Hon fick massor med flytta-hemifrån-grejer:




Efter det åkte jag till Moa för avskedmys (hon har flyttat idag):

(några dagar gammal bild)

Idag har familjen Wiks lilla häst Mimmi flyttat hit. Hon står bakom stolpen tyvärr (jag sabba de andra bilderna):


Och efter det åkte jag och min familj till Linköping. Shoppat (flytta-hemifrån-överkast, tights, klänning):


Ja, ibland är det fullt upp vettni! :)

Ha det gött!

Maja.

1.

Jag slängde en sista blick i backspegeln och ökade farten, landsbygden och de högre hastigheterna tog vid. Vi, bilen och jag, lämnade staden där jag levt hela mitt liv. Staden där jag kommit till världen, lärt mig tala och gå och växt upp. Staden där jag gått i skolan, blivit kär och utvecklats till en kvinna. Staden där jag hade min familj och mina vänner. Min stad. Det var inte första gången jag lämnade staden, självklart inte, men det var speciellt den här gången. Det var ett adjö på obestämd tid.

Jag fortsatte vägarna fram. Jag åkte förbi åkrar och ängar och kossor och hästar. Jag passerade traktorer och ladugårdar och skogar och sjöar. Efter att ha kört länge, på en slingrade, smal väg med tät skog och berg längs vägen, kom jag fram till en sjö. En liten sjö. En väldigt liten sjö. Det är något speciellt med små sjöar. De bidrar med en särskild stämning, ett lugn, och jag vill bara ta en liten båt och ro ut till mitten av sjön och bara sitta där. Små sjöar är så fina, de borde få ett eget namn, finns det ett ord som betyder ’liten sjö’? Ja, just det, tjärn.

Vid sjön fanns en rastplats. Jag svängde in och stannade. Läge för rast. Jag satte mig vid en bänk och tittade ut mot den lilla sjön. Det blåste lite och det var lite sol och lite moln. Jag var lite hungrig. Jag vecklade ut foliepappret och började tugga på min medhavda köttbullesmörgås. Det var lite tyst. Men jag hörde något på avstånd. En bil? Nja, snarare en motorcykel. Ljudet kom närmare och närmare och efter en stund hörde jag hur den bubblande mc:n var där jag var och svängde in på rastplatsen som jag hade gjort nyss.

Motorn stängdes av och kängor med lite klack sattes ner på asfalten. Jag var inte tillräckligt nyfiken för att vända mig om. Jag nöjde mig med att lyssna. Jag spände öronen, det kändes nästan som att jag lutade mig bakåt, och lyssnade ordentligt. Men det var ganska tyst nu. Igen. Jag vände mig om. Motorcykeln var lila och svart och stor. Alla motorcyklar är ganska så stora. Tanten bredvid motorcykeln var liten. De flesta tanter är ju ganska så små. Hon hade tagit av sig hjälmen och lagt den på sadeln. Hennes gråa, tunna hår stod åt alla håll och hon stod vänd åt mitt håll. Men hon kollade liksom förbi mig. Nästan igenom mig. Såg hon mig inte? Jag blev lite generad för det kändes som att jag stirrade. Jag vände bort blicken och vände mig mot sjön igen. Men jag fortsatte att lyssna. Och att inte höra något. Jag hade ätit upp min macka och hade situationen varit annorlunda så hade jag nog lämnat bänken och sjön och rastplatsen, men jag satt kvar. Stod tanten kvar vid motorcykeln? Jag vågade liksom inte vända mig om igen.

Efter en stund, jag hade alltid haft dålig tidsuppfattning, hörde jag steg. De gick bortåt. Jag kikade försiktigt över axeln. Tanten var på väg mot toaletterna. Hon var verkligen liten och tunn. Och hon gick ganska illa, inte haltande utan snarare släpande. Hon försvann in. Jag tänkte passa på och ta mig till bilen och åka iväg, men återigen var det något som höll mig kvar. Jag satt kvar.

 När tanten kom ut mötte hon min blick. Hon log och gick rakt mot mig.
”Har du inte sett en mc-kärring förut?” skrattade hon. Jag blev återigen lite obekväm och kände hur kinderna blev lite rosiga.
” Det är ingen fara”, sa hon, ”jag är van vid att få förundrade blickar.” Jag kunde fortfarande inte säga något. Tanten satte sig tillrätta bredvid mig.
”Vilken fin tjärn”, sa hon.
”Ja, jättefin”, sa jag. Hon kollade på mig och log. Hennes tänder var sneda och gula, men hennes ögon var desto vackrare. De blänkte som sjön emot mig.
”Vart är en sån liten dam som du på väg då?”
”Jo, jag vet faktiskt inte…” Tanten kollade intresserat på mig.
”…jag har inte bestämt det. Faktiskt.” fortsatte jag.
”Då har vi något gemensamt, du och jag, jag vet inte heller vart jag ska. Faktiskt.” Vi både blickade ut mot sjön. Ingen av oss sa något på en lång stund.
”Nej, det kanske är dax att dra sig vidare…” sa tanten och hoppade ner från bänken. Hon var så liten att det faktiskt blev som ett litet hopp.
”Jaa…” sa jag, och log.
”Men du”, sa hon, ”vi kanske ses igen!”
”Ja, det kanske vi gör”, sa jag.

Jag följde henne med blicken när hon gick till motorcykeln. Hon tog på sig hjälmen. Rättade till skinnklädseln som satt som allt annat än ett skinn på henne och skuttade upp i sadeln. Och sen log hon. Med munnen och med ögonen. Och när hon lämnade rastplatsen vinkade hon och så gasade hon till lite extra. Jag skrattade lite för mig själv och tänkte att jag också skulle bli en mc-kärring. En dag.

---------------------------------------------------------

Så! Sen har jag börjat lite på kapitel två, men det får ni inte se. :) Vi får se om jag klarar att fortsätta fram till slutet!

Ha nu en bra onsdag!

Maja.

Jag visste mycket. Hur man lagade sushi. Hur man svor på rumänska. Hur man gjorde en fiskbensfläta. Hur man skrev en haiku. Hur man dansade vals. Hur man… Jag visste mycket. Men nu var det två saker jag inte visste. Jag visste inte vart jag skulle åka och jag visste inte om min lilla (och skruttiga) bil skulle hålla ihop och fungera till den tidpunkt då jag var framme.  Enligt Gurra, en vän som påstod sig vara bilkunnig, var det ”bara att skrota skiten” och vad beträffar den andra frågan, den om vart jag skulle, hoppades jag helt enkelt (och naivt) att några trevliga själar skulle hjälpa mig på vägen, peka åt det håll jag skulle. Eller att jag själv, under resans gång, skulle få en snilleblixt och förstå vart jag var på väg.

Det är så långt jag kommit. Min plan var att jag skulle skriva i Jag-form och att det skulle handla om att jag åkte iväg, men att jag inte visste vart. I varje "kapitel" tänkte jag att jag skulle träffa en/flera personer. Ett kapitel = Ett möte. Att jag skulle möta olika personer med olika personligheter och liv och att de alla, på olika sätt, skulle ge mig något. Det var min tanke. Men... Jag har fastnat. Det är frustrerande. Jag har, som alltid, en idé, men jag får inte ner det i ord på papper. Jag har många texter med börjor, men utan slut. Det trist.

Maja.

Vill ni ha ett tips på hur man börjar dagen på ett bra sätt!?

När man har vaknat tar man lite frukost. Ni vet, det är ju faktiskt dagens viktigaste mål! Sen går man ut och sätter sig i fårhagen och hoppas på lite gos...



Och sen promenerar man när ens mamma och syster rider (=powerwalk), vilket ger bilder som denna:


Sen kan dagen börja! Fast jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på...

Maja.