majjaeriksson

 

Som ni redan har förstått så har inte min bibliotekariekarriär fått bästa möjliga start. Jag kände tidigt att det inte var rätt. Men ni vet, det är tidigt och allt nytt = jobbigt. Men jag har blivit säkrare för varje dag som har gått. Säker på att den här tjänsten som skolbibliotekarie för två högstadieskolor inte är för mig. Det finns ett glapp mellan skola och skolbibliotek som innebär en större utmaning än jag trodde, en utmaning som inte gör mig pepp och inspirerad. En utmaning som inte är rätt för mig här och nu och som nyexaminerad. Så igår mejlade jag min chef och skrev det som behövde skrivas. Istället för att vänta bara för att vänta och att jobba för att starta upp, knyta kontaker, planera och starta igång en verksamhet som jag vet att jag inte vill/kommer vara kvar i valde jag att säga upp mig. Det känns såklart tungt och trist och jobbigt. Inte minst för att jag tänker mig att alla kommer tänka typ "amen herregud, har hon ens kommit in i det och vet vad hon säger upp sig ifrån?". Men jag försöker skjuta undan det och lita på mig själv och den starka känsla jag har. Att det inte är rätt. Och att det är folkbibliotek jag vill jobba på, för där vet jag ju att jag trivs. Det är ju egentligen det jag har tänkt hela tiden, men nu sökte jag ju det här och blev erbjuden det och kände att det inte fanns någon anledning att tacka nej. Och jag ångrar det inte heller. Hade jag inte tagit det hade jag inte vetat och då hade jag varit utan den här erfarenheten som det här ändå är och har varit. 

 

Jag jobbar kvar en månad och sen får vi se vad som händer. Jag har varit på intervju för ett jobb, skickat ett mejl och det finns två till intressanta jobb att söka. Så jag känner mig hoppfull och helt övetygad om att jag har gjort rätt. 

 

Jag hoppas att mina steg ska bli lättare nu och att det värsta grubblet ska släppa taget. 

 

Maja.