majjaeriksson

Igår var det lördag och Philip fyllde 29 år. SJÄLVKLART fick han frukost på sängen.

Jag hade till och med förberett kvällen innan för jag hade siktat in mig på detta recept med nattjästa frukostbullar med valnötter och aprikoser. Det blev jättebra. Kan rekommendera det. 

Och på kvällen sen, då blev jag sugen på quesadillas och lät mig inte ens stoppas av att vi inte hade tortillabröd hemma, nejdå, jag gjorde egna. Det var ju så enkelt, nästan lite märkligt att man inte provat det tidigare. Jag följde detta recept.

En brödlördag helt enkelt. Jag var också på gång att göra hallonglass, men vispgrädden var helt slut på närmaste affär så det blev inget. Men kanske kan det bli idag istället? Det är ju så gott och det var så länge sen jag gjorde det nu. Ni vet, det här receptet:

Ja jag är sugen, det är jag. :)

Imorgon är det måndag igen och det känns ju inte superkul, MEN det händer en ovanlig grej i veckan. På torsdag är det studiedag och då har jag faktiskt bett om ledigt och ska passa på att åka till Tranås för att presentera mig och skriva avtal och så. Vilket är lite pirrigt såklart, men kanske får det mig att förstå att det hela faktiskt inte bara är en dröm utan att jag faktiskt ska jobba där. Tror jag ska ta lite bilder på bibblan då med, så kan ni få se. 

Hörs senast på torsdag!

Maja.

 

Jag funderar en del på det här med att pendla. När jag jobbar i Tranås kommer det ju bli en del av den varan och det är klart att det finns en oro för att det ska bli jobbigt med många långa dagar. Resan tar en timme för att man måste byta pendel i Mjölby och det är klart att det kommer sluka en del tid. Jag vet inte exakt hur mitt schema kommer se ut, men det jag vet är ju att det är en heltidstjänst med flextid som gör att det finns lite utrymme att styra sin egen arbetstid. Jag vet också att jag kommer ha ett fast kvällspass i veckan och att jag kommer jobba var tredje/var fjärde lördag. Jag kommer också ha 2 timmar lästid per vecka som jag kan lägga när och var jag vill och så ska en dag i veckan vara passfri, som jag förstod det, alltså att det är en dag då man inte har pass i lånedisken och därför blir ytterligare lite mer flexibel att styra sin egen tid.

 

Min längtan efter en vardag och ett jobb jag trivs med är mycket större än oron över pendlingen så jag tänker helt enkelt se till att det blir bra. Packa bra frukost och mellis så att jag aldrig blir trötthungrig, läsa och lyssna på böcker och poddar på tåget. Scrolla instagram som jag annars hade gjort hemma i soffan. Och vila. Göra det bästa av situationen. 

 

Sen finns det ju en stark längtan efter att bo på landet och tanken att vi då skulle kunna söka oss lite söderut, så att det blir närmare till jobbet, har ju förstås redan slagit mig. Men en sak i taget. ;)

 

Maja.

Jag börjar skriva detta klockan 9.40 och tänker att jag ska publicera det ikväll när jag känner mig klar.

Jag sitter på pendeln. På andra sidan gången sitter min lillasyster. Hon orsakade att vi fick springa till tåget idag... Men jag tycker om henne ändå. Och vi hann.

Har ni uppmärksammat att satsumas-säsongen är här? Det är en av årets bästa säsonger. Enligt mig. Packade tre stycken till denna tågresa. ;) Ser nu att jag visst stavade fel på den där storyn...

Vi är påväg till Nyköping. Mamma åkte dit igår och pappa åker bil med farmor, farfar och mormor. Och vi åker tåg. :)

Och nu sitter vi på tåget igen. Klockan är 17.10 och vi har ätit gott och haft det trevligt i Nyköping. Jag och Vera hade kul med play-doh-lera som hon fick av mormor. Kanske hade jag roligast? Jag blev på riktigt nöjd med mina maträtter. ;)

Och gosat med lilla Nova har jag gjort med.

Här sover hon på pappa/morfar.<3

Vid sju var vi hemma och nu gräddas en tacogratäng i ugnen. :)

Vi hörs i veckan!

Maja.

OBS! Detta inlägg kan innehålla spår av skryt och cheesy-ness.

Så den 7 augusti började jag på min tjänst som skolbibliotekarie för två högstadieskolor. Den 25e sökte jag nytt jobb. Den 13e september fick jag komma på intervju och den 19e blev jag erbjuden jobbet som jag också tackade ja till. Det är snabba puckar och jag förstår att man eventuellt skulle kunna tänka tankar som att jag gav upp tidigt för att det kändes motigt, att jag flyr från utmaningen eller att jag tar den enkla vägen ut? Men för mig är det tvärtom. 

Det har inte varit enkelt. Det enkla hade varit att göra det som förväntades av mig. Att vara kvar. Att ta chansen jag fått. Att fortsätta gå till jobbet jag tackade ja till redan i april. Men det kändes fel i hela mig och varför vara kvar i något som är fel bara för att? Nej. Vissa stunder under den här perioden har jag känt mig minst och ensammast i världen, men nu känner jag bara att det var värt det.

Den 16e oktober jobbar jag min sista dag som skolbibliotekarie och den 1 november börjar jag jobba som barnbibliotekarie i Tranås. Det är en heltidstjänst med praktiskt ansvar för barnavdelningen, inköpsansvar, klassvisningar och bokning och genomförande av program för barn. Och dylikt. Biblioteket har också en ungdomsbibliotekarie så mitt ansvarsområde kommer främst vara de yngsta åldrarna (ca 0-12 år), vilket känns riktigt kul! Sen kommer jag också göra klassiska folkbibliotekssysslor som att serva låntagare i lånedisken och sånt. Jag är så pepp!<3

Kanske kan lite glimtar av livsnjut få ta plats i bloggen nu igen efter allt jobbgrubbel. Ja, lovar det.

Maja.

 

Svängarna i livet alltså. Måste ju uppdatera er snart igen. Men nu hoppas jag att det lugnar sig med sånt här "livsomvälvande" för ett tag. ;)

Maja.

 

Som ni redan har förstått så har inte min bibliotekariekarriär fått bästa möjliga start. Jag kände tidigt att det inte var rätt. Men ni vet, det är tidigt och allt nytt = jobbigt. Men jag har blivit säkrare för varje dag som har gått. Säker på att den här tjänsten som skolbibliotekarie för två högstadieskolor inte är för mig. Det finns ett glapp mellan skola och skolbibliotek som innebär en större utmaning än jag trodde, en utmaning som inte gör mig pepp och inspirerad. En utmaning som inte är rätt för mig här och nu och som nyexaminerad. Så igår mejlade jag min chef och skrev det som behövde skrivas. Istället för att vänta bara för att vänta och att jobba för att starta upp, knyta kontaker, planera och starta igång en verksamhet som jag vet att jag inte vill/kommer vara kvar i valde jag att säga upp mig. Det känns såklart tungt och trist och jobbigt. Inte minst för att jag tänker mig att alla kommer tänka typ "amen herregud, har hon ens kommit in i det och vet vad hon säger upp sig ifrån?". Men jag försöker skjuta undan det och lita på mig själv och den starka känsla jag har. Att det inte är rätt. Och att det är folkbibliotek jag vill jobba på, för där vet jag ju att jag trivs. Det är ju egentligen det jag har tänkt hela tiden, men nu sökte jag ju det här och blev erbjuden det och kände att det inte fanns någon anledning att tacka nej. Och jag ångrar det inte heller. Hade jag inte tagit det hade jag inte vetat och då hade jag varit utan den här erfarenheten som det här ändå är och har varit. 

 

Jag jobbar kvar en månad och sen får vi se vad som händer. Jag har varit på intervju för ett jobb, skickat ett mejl och det finns två till intressanta jobb att söka. Så jag känner mig hoppfull och helt övetygad om att jag har gjort rätt. 

 

Jag hoppas att mina steg ska bli lättare nu och att det värsta grubblet ska släppa taget. 

 

Maja.

Det blev tyst här. Och det beror nog på att jag är inne i något som inte är livets bästa period. Och ja det handlar om jobbsituationen och det känns jobbigt i mig. Men jag ska inte älta det här och nu. Jag återkommer i ämnet en annan dag. När jag har mer att säga.

Nu ska jag istället visa mitt första möte med min nya släkting. Jag är ju dubbelmoster nu och igår när hon var en vecka och två dagar gammal fick jag träffa henne.

Det var stallpremiär för henne.