Jag är orolig för framtiden, för jag vet inte hur det blir. Jag tvivlar på mig själv och knallar runt i en dålig cirkel. Men så kollar jag på Honom. Han där i andra änden av soffan. Och plötsligt känns allt bättre. Jag sköljs över av en våg av tacksamhet. Och kärlek. Bara jag har Honom vid min sida så ordnar sig allt. Så klarar jag allt.
Imorse la jag upp bilden ovan på instagram. Frukost och fötter. Två vanligt förekommande motiv i mina bilder. Sen kom jag på att fötterna mina skulle få följa med hela dagen. Alltså på alla dagens bilder. Det gick rätt bra.
På tåget läste jag bok.
På universitetet åt jag god plocksallad till lunch.
Och antecknade så pennan glödde under föreläsningen som handlade om kultur och kulturpolitik i Sverige under 1800-talet typ.
Och så har Philip och jag varit på bokrean. Jag köpte två böcker.
Och sen var det hockey. Maif vann med 5-2.
I första pausen blev det körv och cola.
Och nu är mina fossingar gömda under filten i soffan efter en bra torsdag!
I eftermiddags var det dags att packa utflyktsryggan igen. Den här gången med bland annat äggmackor och marabouchoklad.
Och så drog Philip och jag till sjös. Jag var lite orolig för isen innan, men den var typ tio centimeter tjock så det var ingen fara alls. Min proffskille riggade angeldon.
Och så pimplade vi.
Här är en glad Philip och en mindre glad firre.
Och jag ser väl inte görmunter ut här jag heller, men bra hade jag det. Jag fick en liten fisk och Philip två. Men de var så små att de fick simma ner under isen igen alla tre.
Gullig.fiskegubbe_90.
"Vi tar en med självutlösaren!"
Och vi avslutar med en liten konstnärlig en. Jag tänkte att om jag zoomade in på bilden på datorn här hemma sen så skulle jag se en liten firre där nere i det mörka djupet, men det gjorde jag inte... :/ ;)
Skön eftermiddag! Nu ligger vi som trötta sälar i soffan och gör kanske inte så mycket mer idag.
Sen några dagar tillbaka är det lite tomt i Sonnorp. Sonnorps egna charmknutta, underbaring och drottning äter numera himmelska morötter i hästhimlen. Det var något med magen. Hon hade ont. Nu har hon inte ont längre. Caputte blev 30 år och var mångas favorittjockis. Det här inlägget vill jag tillägna henne och det blir inte svårt alls. Hon är nämligen den av mina kompisar som ställt upp på allra flest modelljobb genom åren.
Tack för allt skönt skogslunk och tack för alla håriga kramar. Jag kommer sakna dig.
Som så många gånger förut googlade jag igår på "soluppgång motala". 7.13 stod det. Jag ställde klockan på 6.40. Men vaknade 5 och låg vaken. Även fast jag inte lyckades somna om så var det lite motigt att gå upp. Det var skönt under duntäcket och det där mobilspelet går ju inte att släppa. Men jag kom upp. Och ut. Och jag skyndade mig ner till sockerbitarna.
Placerade kameran på kameraväskan. Greppade fjärrkontrollen. Och väntade på solen.
Hej solen! Soliga dagar är fint, men aldrig är det så magiskt mitt på dagen som det är så där tidigt på morgonen när solen tittar över kanten.
Jag höll till där ner. Flyttade kameran. Hoppade upp och ner på sockerbitarna. Och sen promenerade jag över den snöleriga åkern.
Upp mot hemmet.
I ryggen hade jag solen.
Men jag längtade in. Slängde av mig blöta blöta mysbyxor och strumpsockar.
En marsmorgon, vårskor, blåsippor och solkatt och lunch ute = Några favoriter från mars 2014.
Just nu känner jag mig ganska dålig på att vara i nuet. Eller jag tror att jag mer eller mindre alltid är dålig på det. Kanske är det därför de där morgonpromenaderna med kameran är bland det bästa jag vet. För då är jag verkligen där och då och tänker bara på där och då och älskar det. Just nu längtar jag mest till mars. Mars är en bra månad och just mars 2015 känns himla bra så här på förhand. I början av mars ska jag och Philip fira att vi har varit vi i ett helt år. En lördag i mitten av mars ska jag på hemlig utflykt med mormor, mamma, moster, systrar och kusiner. Bara mormor vet vart vi ska. En annan lördag ska jag och lillasyster ha gemensamt kalas, vi blir 44 år i år. Och den näst sista dagen i mars börjar min praktik på biblioteket i Nyköping. Jag ser så oerhört mycket fram emot det. Jag tror att det kommer göra mig så gott. I mars kommer också våren. Det tar man ju för givet. Det är fint att ha saker att se fram emot. Det är bland det bästa jag vet.
Men nu kanske jag skulle ta och tvinga mig tillbaka till nuet och det där dokumentet så att jag kan gå vidare sen...
Jag har just varit ungefär en badbassäng bort från där jag sitter nu. Jag har varit i simhallen och simmat en halvtimme. Det var nog Philip som knäckte den smarta idén häromdagen. Jag behöver ju aktiveras. ;) Och nu har jag simmat. Det var skönt. Kanske inte optimalt så här under sportlovet dock, man fick ju en del stänk på sig och var i farozonen för diverse vattenleksaker trots att man höll sig i tantrännan. Men det gick bra. Jag vet inte hur många meter jag simmade, men jag simmade oavbrutet i en halvtimme och det kändes lagom. Bra grej! Jag återvänder nog till simhallen snart igen.
Och nu när jag ändå har gjort något vettigt kan jag väl ändå fortsätta tänker jag. Det blir jag, diskhon och någon podd. :)
Idag vid klockan 8.00 blev det te och plugg framför Nyhetsmorgon. Eftersom min dator tycks ha flyttat ännu mer till Philip än vad jag har försökte jag idag använda familjens gamla dator. En dator där varje familjemedlem har sitt skrivbord och där det på mitt ligger ikoner med diverse underliga namn. Jag tyckte att det var kul att vara lite kreativ och unik verkar det som. Paint är till exempel omdöpt till "Här glöder penseln" och Pinball kallas "Majas racerkula" Japp....
12.00. Lunch. Spagetti, ugnade grönsaker, stekt lax och creme fraiche och mjölk till det. Fint skare va.
13.00 - Packa för att bo hos Philip i några dagar.
14.00 - Glass och Mastermind med Ellen. Hon vann. Men glassen var utsökt.
14.30 - Typ 20 minuters promenad med Ellen.
15.00 - Blev hämtad av Philip. Jag hade först en tanke på att promenera. Men det kändes inte så lockande att gå 50 minuter med en ryggsäck och en tygväska genom lera, is och blåst. Och när någon då skriver "säg till om du vill bli hämtad av en lång stilig man i metallic hyundai" så är det svårt att tacka nej till det.
16.00 - Hemma hos Philip efter att ha tankat bil och handlat mat.
Nej men tjenare och hallå! Idag har jag varit hos storasyster i Nyköping tillsammans med lillasyster och mamma. Vi åkte tåg. Först Östgötapendeln till Norrköping och sen något Sj-tåg de sista 40 minuterna till Nyköping. I Norrköping hittade jag årets roligaste klotter på en bänk - "VOLVO 740". Det gjorde mig fnissig. På tåg två åt vi frukost. Äggmackor och äpplefestis. Äggmackan måste utan konkurrens vara den godaste utflyktsmackan!? När vi var framme i Nyköping gick vi hem till storasyster och hängde där lite innan vi gick ut på stan. Jag köpte en mönstrig grön/blå tunika på Indiska fast jag hade gett mig själv köpstopp. Indiska får mig alltid på fall... Vi åt också lunch på stan. På Sandys. Jag åt pasta med kycklingcurry, mycket välsmakande.
Efter ett tag på stan knatade vi den korta biten tillbaka till lägenheten där vi bytte om till stallkläder. Himlans tjusiga blev vi i diverse lånade "skitkläder". Vi åkte till Lisas stall där hästen Antonia bor och fixade lite grann och hälsade på Antonia. Sen åkte vi tillbaka igen och la ihop varsin semla. Lisa hade bakat egna semlebullar som var riktigt goda och jag tillsatte både mycket mandelmassa och grädde, dagen till ära. Och drack te till. Ja, sen chillade vi loss. Kikade exempelvis en del i bröllopstidningar för det vankas ju bröllop till sommaren. Och klockan sex tog vi tåget hemåt igen. Eller ja, en halvtimme försenat var det och det är ju aldrig kul, men ja, jag överlevde för jag hade smusslat med mig en semlebulle till resan. Slut på dagen! :)
Igår tog Philip och jag med oss sittunderlägg och varm choklad. Vi gjorde ett stopp på affären och köpte fika och så åkte vi på lite utflykt. Det spritte och spratt i humöret, alldeles glad blir man ju av att vara ute i det där. Vi gick över den där ganska läskiga bron och kom till denna fina plats:
Med himla fin utsikt.
Och i en typ brevlåda hittade jag en gästbok! Klart att vi satte våra spår.
Sen fortsatte vi bort till Gröna plan. Han med vandringsstav och jag med kameran i högsta hugg. Så mycket fint att fånga.
Men var i det fina lite också, sa kloka Philip.<3 Och jag la undan kameran lite. Vi fikade på varm choklad och wienerbröd och vaniljhjärtan. Så gott och framförallt en så fin stund.
Solen gick ner och vi gick hem.
Och så var det slut på den hjärtefina utedejten. Sen fortsatte dagen med ett till besök i mataffären, hemmagjorda hamburgare, en liten skräckfilm och ett yatzyspel där jag vann med två poäng (viktigt).
En finare Alla hjärtans dag kunde jag inte önskat mig.
Nu har vi just ätit fruktsallad till frukost och om jag ska sia om framtiden blir söndagen en skön dag, måndagen lite jobbig och tisdagen rolig. Häng på!
Igår var jag hemma i Sonnorp. När jag gick förbi pysselbordet fick jag syn på pärlorna och pärlplattorna och tänkte att ja, nu ska här pärlas. Jag visste inte vad det skulle bli dock. Men jag tog med den stora kvadraten och pärlorna och sen googlade jag bara på pärlplattor. Fick ganska snabbt syn på en liten mariosvamp och bestämde mig att sätta igång.
Det kritiska momentet med strykhjärnet...
Jag fick flow och tänkte att jag och Philip kunde ju ha varsin. Så jag gjorde en till.
Hoppsan!
Tänker att man kan ha dem som glas/koppunderlägg. Jag provade under middagen och det gick fint.
Fyra stycken blev det.
Produktivt på fredagseftermiddagen/kvällen alltså. Kul!
Jag har trotsat fredagen den trettonde med en kickstart. Äpplebåtar, apelsinjuice och ostochtomat-toast och jag har undrat varför det är så härligt att placera ut de olika sakerna på ett visst sätt, hur det kan vara så tillfredsställande att lägga äpplebåt efter äpplebåt på rad, ställa juiceglaset i andra hörnet och placera mackorna i mitten nedanför.
Häromdagen började min lillasyster berätta om ett papper hon hade hittat där jag hade skrivit om min framtid. Jag blev såklart nyfiken och hon fick springa och hämta det. Tyvärr står det inget datum på, men jag tycker att min handstil ser så pass fin ut att jag kan gissa att jag kanske är... 12 år? På ena sidan pappret har jag målat planlösningen och inredningen i min och min familjs framtida "gula villa med vita knutar". Och på andra sidan har jag skrivit om hur olika saker kommer vara. Att jag ska ha en man och två barn, att han ska jobba i en bilaffär och jag som lärare, att hela familjen ska gå till biblioteket ofta och så har jag skrivit ett exempel på en veckas matlista. Riktigt kreativt och oerhört planerande på samma gång. I slutet har jag skrivit att "Vi ska vara en bra familj och vi ska aldrig tjaffsa och bråka om något". Vilken dröm va!? Himla kul att läsa iallafall. Jag känner till viss del igen mig själv och är just nu i en period då jag funderar en hel del på framtiden. Skillnanden är väl att jag är lite mer öppen nu och inser att det kanske inte går att planera allt och tänka att så och så ska det vara. Men drömma får man väl? ;)
Igår stod jag nere på gatan klockan 8.20. Lillasyster skulle komma förbi och hämta dataväskan som jag hade. Jag överlämnade dataväskan och hon sa Ha en bra dag och pappa som körde sa Ha en bra dag och jag sa Ha en bra dag. Solen sa att det skulle bli en bra dag. Jag gick två trappor upp och kanske vid 9 åt jag frukost. Bra frukost med ägg och te och yoghurt med müsli och kiwi och en macka med smör och ost och spenat. Och jag gjorde lite nytta och lite onytta och före 11 promenerade jag ut med vinterskor på vårvägar. Jag tog pendeln till Linköping och en buss till universitetet. Jag mötte Emelie på biblioteket för att prata om vårt lilla arbete och vi lånade två böcker var. Det pep när jag gick ut. Och jag tänkte att det kommer nog alltid vara pinsamt, men vad skönt att sånt där blir lite bättre med åren. Vid 13 kom jag på att jag glömt att äta min lunchmacka så jag gjorde det. 13.15-15 var det föreläsning/seminarium om tryck- och pressfrihet. Intressant. Och viktigt. Emelie och jag fick också en gruppkompis till som hade varit sjuk och inte hade någon grupp. Vi pratade oss samman lite efter 15 och 15.13 gick bussen hem till Motala. Jag hoppade av precis där jag skulle.
Philip var hemma. Men mitt humör var inte på topp. Ibland sjunker mitt humör utan anledning. Känns som att det ofta händer kanske vid 16-17-18. Men jag orkade inte deppa. Solen gick ner och gjorde himlen så fin där bakom persiennerna. Jag måste gå ut, sa jag. Jag följer med, om jag får, sa han. Det fick han. Vi gick upp på Bondebacka och lite på kyrkogården och det är alltid bra att gå ut lite. På tisdagar spelar Philip innebandy med några kompisar 19-20 och då diskade jag. Och bakade chokladbollar. Och gjorde pizza. Han brukar komma hem 20.15, men det gjorde han inte. Och han svarade inte när jag ringde. Då blir jag så rädd. Är folk borta för länge tror jag att något hemskt har hänt. Fruktansvärt jobbigt. Men vid 20.30 kom han och vi åt pizza. Sen såg vi lite på "Veckans brott" och sen på filmen "Dallas Buyers Club". Den hade absolut någonting, men jag är dålig på att se på film och jag är kvällstrött. Jag somnade på Philip.
I torsdags var jag ute på långpromenad. Jag var ute i en och en halv timme och gick nästan 7 kilometer.
Kom så småningom till Motala Verkstad. Trots att det var mulet kändes det så fint på något sätt. Kanske är det för att de få färger som finns då känns starkare?
Vatten-stoppar-vallen var fortfarande kvar. Så lockande att knata över där när man inte får.
Men jag fortsatte längs med kanalen, man är ju inte så kriminell av sig.
Jag fick syn på några gulliga spår nere i grunda kanalen. Jag tror att tre änder hade landat. Synd att jag missade det.
Sen kom jag fram till mitt "mål". Borensult.
Jag följde slussarna ner. På Boren var det lite is, men mest bara vatten.
Och sen strosade jag tillbaka på andra sidan kanalen. En riktigt skön långpromenad. Få saker gör mig så gott.
Den sista februari förra året skrev jag "Igår låg det en liten känsla av höst över Sonnorp. Men det gör inget, för det är vår i hjärtat idag och vår i kalendern imorgon." Och jag la bland annat upp denna bild:
I slutet av februari blev jag också klar med valet av vårbilder till fönstertavlan som sitter ute på en bodvägg i Sonnorp. Det är det nog snart dags att fixa med igen, för övrigt.
Den 21:a februari åkte mamma, lillasyster och jag till storasyster i Nyköping. Det ska vi göra nästnästa tisdag igen faktiskt.
Jag köpte klänningen nedan på Indiska. En klänning som jag hade så sent som på middagen i lördags. Man behöver inte köpa nytt hela tiden, ni vet.
Så tidigt som den 17:e februari tyckte jag att det kändes som årets första vårdag. Får se när jag känner så i år.
Helgen 14:e-16:e februari var jag hos min kära vän Moa i Falun vi myste loss som bara den, bokade en resa till Gran Canaria och ja, det var himla fint bara. Undra när det är dags för en Falunvisit igen!? :)
I början av februari var jag på besök hos Lovisa och Martin som nyligen hade flyttat hem till Motala igen. Jag hade med mig fina tulpaner.
Jag tycker vi avslutar februariåterblicken med ett favoritfoto, från den 3:e februari förra året.
Igår, vid tre, checkade vi in på Högby spa (mellan Motala och Borensberg) för att spendera nästan ett dygn där. Anledningen var att min farbrors fru Mia har fyllt 50 år och istället för att fira traditionellt bjöd hon in drygt 20 kvinnor i sin närhet för en spavistelse helt enkelt. Vilken himlans bra idé va!?
Vi checkade in och fick nycklar till våra rum. Mamma, jag, Lisa och Ellen fick bo i Lillstugan som bestod av två dubbelrum, ett för mig och lillasyster och ett för mamma och storasyster. och ett badrum. Halv fyra var det afrikansk dans. Jag vet inte om jag var så bra på det, men kul hade jag. Jätteskoj var det! Efter det var det fika och sen fick vi spaá loss. Det fanns flera bassänger i varierade storlekar och temperaturer och både ute och inne.
Till kvällen blev det middag med bordsplacering.
Förrätten var klassikern Toast Skagen.
När den var uppäten plingade Mia i glaset och sa att de som hade "50" på sin namnskylt skulle flytta till nästa bord. Så det gjorde jag. Där blev man serverad huvudrätten som var oxfilé och potatisgratäng. Såå gott. Typ det godaste jag ätit tror jag.
*Pling pling* Flytta vidare. Efterrätten var limepaj!
Jättegod mat och trevlig stämning. Under kvällen var det också några som höll tal och det blev också lite lekar som gissa tv-serien och quiz om födelsedagsbarnet och ordlekar. Sen somnade jag gott i en skön säng.
Imorse ringde klockan 8.00 och jag blev så glad när jag såg vädret där ute. Solen sken och jag är så löjligt förtjust i när solen kommer på besök inomhus.
8.30 var det morgonyoga. Vi var i samma lokal som när vi dansade igår, en lokal med konstgräs, som de har till lite olika saker, bland annat agility.
Och sen var det frulle. Så gott det med. Skulle vilja ha hotellfrukost varje dag.
Och sen blev det lite bad igen innan utcheckning klockan 12. Hela upplevelsen var himlans trevlig och mysig och positiv, men det absolut bästa var den varma utomhuspoolen. Igårkväll satt vi där under stjärnhimlen och idag i den sköna förmiddagssolen. Nära på magiskt. (Ni ser väl hur nertryckt snön är där bakom!? Jag var en av dem som vågade ta ett dopp i snön igår.) (Här kan ni också se mina nya brillor) (Mycket nu)
Kristallkrona över den största innepoolen. Alltså.
Tack så hjärtligt kära Mia för en fiiin spavistelse!
Fredagen på duvedal började med sconesfrukost. Riktigt fint. Nu kluras det på skoluppgifter innan det blir helg på riktigt. Imorgon bär det iväg på en ny upplevelse; Spa! Det blir dans och middag och morgonyoga morgonen därpå och det ska bli riktigt spännande. :) Rapport kommer!
Jag har länge tänkt att det vore roligt att fota samma plats flera gånger om året. Hur fint det skulle vara att bildserien sedan visar årstidernas växlingar och så. Häromdagen gjorde jag det nästan omedvetet. Jag gick tillbaka till sockerbitarna där jag stod dagen efter julafton. Först efteråt upptäckte jag att det var nästan precis en månad som skiljde bilderna åt. Och att tidpunkten, strax före halv nio på morgonen, var nästan samma.
25 december klockan 8.29
31 januari klockan 8.25
Kanske återkommer jag och kameran till sockerbitarna en morgon i slutet av februari.
Igår läste jag ut Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. I boken får man följa två parallella historier som successivt vävs samman. Den ena historien utspelar sig i Frankrike 1942 och handlar om Sarah som är tio år och judinna. När polisen kommer till hennes hem för att ta med sig flickan och hennes familj låser Sarah in sin lillebror i en hemlig garderob. Hon lovar att snart komma tillbaka och släppa ut honom.
Den andra historien i boken utspelar sig också i Frankrike, fast 60 år senare, och handlar om Julia som är journalist och får i uppdrag att skriva om det hemska som hände då judar brutalt blev hämtade och togs till koncentrationsläger. Under arbetets gång snubblar Julia över Sarahs historia och hennes vilja att ta reda på mer och mer tar upp mycket av hennes tid. Sakta men säkert vävs de båda parallellhistorierna samman och gör boken till en riktig bladvändare. Historien är så otroligt otroligt hemsk, men samtidigt bra. Helt klart läsvärd och viktig förstås! Nästa bok får nog dock bli något lite mer lättsamt känner jag.
Jag kände mig som en blandning mellan världens barnsligaste barn och världens bästa naturfotograf när jag sa Jag ska leta efter svanar. Jag trotsade minusgraderna, snålblåsten och snöyran och knatade ut.
Passerade Våran inristning. Man kan inte gå förbi utan att kolla till den. Fortfarande ganska färsk.
Och jag passerade platsen där Vi träffades första gången. För ett år och en dag sedan.
I kanalen fanns inga änder eller svanar. Bara is och snö.
Men sen kom jag till Strömmen och jag såg dem där långt borta. Ser ni? Tre svanar på andra sidan.
De var ju dock på fel sida och för långt bort och längre bort simmade de. Under bron. Och jag nästan sprang efter. Fast över bron då. Och jag kom ifatt dem.
Fina.
Nu ska jag plugga lite innan det blir salladslunch.
I torsdags målade jag i min målarbok som heter Hemliga trädgården och är en bra vän för oss som ibland saknar barndomen och ganska ofta är rastlösa.
I fredags lagade Ellen, Per och jag trerätters. Till förrätt blev det toast skagen, huvudrätten var pasta med laxsås och efterrätten kladdkaka.
I lördags gick jag ut i "solnedgången" och fotade.
Och igår fick fåren kämpa för att finna något ätbart under det tjocka snötäcket.
Mina fyra senaste instagrambilder. majacharlotta1 heter jag där.
Just nu befinner jag mig på universitetsbiblioteket. Det vankas föreläsning om kulturens villkor i Storbritannien klockan 13.15-15. Som jag har skrivit förut handlar första delen av denna kurs om kulturens villkor i Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Nästa del kommer handla om Sverige. Den här första delen kommer examineras på två sätt. Om två veckor ska vi, två och två, ha en muntlig redovisning där vi helt enkelt berättar om något som handlar om kulturens villkor i något av de tre länderna. Och om tre veckor ska vi lämna in en skriftlig, individuell uppgift, om ja, samma sak, fast något nytt. Det är ganska klurigt att komma på något, då det dels finns mycket att välja på samtidigt som det är svårt att veta vad som finns. Typ. Jag har i alla fall bildat par med Emelie och vi tror att vi ska prata om Storbritannien på något vis, men längre än så har vi inte kommit. Vad det gäller det skriftliga så ska jag nog skriva något om Tyskland. Jag var inne på att skriva något om tysk litteratur eller tyska författare och då kom min kloka mor på att jag kanske kunde skriva något om tysk barnlitteratur. Ja, vi får se vad det blir helt enkelt. Men strax föreläsning alltså!
Jag vaknade upp i mitt Sonnorpsrum vid kanske halv nio och utropade "Jäklar!" när jag såg hur mycket det hade snöat under natten.
Den första februarifrukosten bestod av te, ägg och farmormackor med ost, gurka och tomat.
Efter frukosten gick mamma och jag ut i skogen en sväng. Så.mycket.snö. Jag lät mamma gå först och slå ner alla snömonster/bli snöig, och så trippade jag efter. ;)
Sen läste jag några kapitel i Sarahs nyckel. Har inte kommit så långt än, men usch vilken hemsk historia. Och bra bok tycker jag, så här långt.
Sedan packade jag Kånken och en tygväska full för att flytta in till stan lite igen. Pappa hade plogat så fint med traktorn, men lämnat en liten vall bakom bilen som en annan fick ta hand om.
Mamma skjutsade mig till Philip och vi hängde lite i läggan innan vi, före tre, promenerade till ännu mer civilisation och Philips morfar för att äta Röding och äppelpaj med morfarn och föräldrarna. Trevligt och gott! Vi kom hem därifrån vid sju och nu blir det söndagsmys för hela slanten. Som det har varit hela dagen alltså.
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
