Så står det i inlåningsmodulen nu. Vid halv åtta lämnade jag in min masteruppsats och lättnaden jag trodde jag skulle känna är istället något som liknar ångest. Det känns bara som att mycket blev ihopkastat på slutet och att den som läser kommer märka
det... Bland annat. Jaja. Jag har gjort vad jag har kunnat den här gången och, som jag skrivit till mig själv i bujon:
PÅMINNELSE:
Vet du vad? Jorden går inte under för att en examinator avråder en från att delta i ett slutseminarium.
Värt att påminna sig om såna här stunder.
Nu ska jag försöka ha en skön vecka där jag inte tänker så mycket på uppsatsen för just nu finns det ju faktiskt ingenting jag kan göra. Bara det liksom.
Maja.
Kommentarer
Mormor säger:
🍀🤗Det kommer bli bra- hur det än går- du är bäst👏🏻🍀
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
