En dag, två nya erfarenheter
Kategori: Maja
Godmorgon! Ja, igår gjorde jag två nya saker i livet, dessa två saker är ganska så långt ifrån varandra på den tråkiga-roliga-skalan.
Vi börjar med den tråkiga av dom. På väg till tåget före 12 så ramlade jag. Japp, snö och is försvinner och jag lyckas ramla... Det var i en liten sluttning och jag halkar på grus med högerfoten och sätter i vänsterknäet. Det gör ont. Men ramlat har man ju gjort några gånger så det är bara att resa sig. Jag ser dock ganska fort att det inte bara är strumpbyxorna som har gått sönder utan att det dessutom blev ett onödigt stort jack i knäet.
Jag tar hjälp av lite papper jag har i jackfickan och går till tåget där jag ber om plåster som jag får fixa med på tågtoaletten. Här konstaterar jag att såret är kanske två centimer långt och när jag böjer på knäet glipar det ”mycket”.
Väl på jobbet skickar jag en bild på såret till kompisen Martin som ju jobbar inom vården och han tycker absolut att någon ska kolla på det. Jag tar hans ord på allvar, men jobbar dock mina tre timmar först. Här vill jag bara understryka att det inte gör så jätteont än och att jag kanske inte är medveten om hur illa det är med såret.
När klockan slår fyra går jag till närmaste vårdcentral i Linköping.
Vi börjar med den tråkiga av dom. På väg till tåget före 12 så ramlade jag. Japp, snö och is försvinner och jag lyckas ramla... Det var i en liten sluttning och jag halkar på grus med högerfoten och sätter i vänsterknäet. Det gör ont. Men ramlat har man ju gjort några gånger så det är bara att resa sig. Jag ser dock ganska fort att det inte bara är strumpbyxorna som har gått sönder utan att det dessutom blev ett onödigt stort jack i knäet.
Jag tar hjälp av lite papper jag har i jackfickan och går till tåget där jag ber om plåster som jag får fixa med på tågtoaletten. Här konstaterar jag att såret är kanske två centimer långt och när jag böjer på knäet glipar det ”mycket”.
Väl på jobbet skickar jag en bild på såret till kompisen Martin som ju jobbar inom vården och han tycker absolut att någon ska kolla på det. Jag tar hans ord på allvar, men jobbar dock mina tre timmar först. Här vill jag bara understryka att det inte gör så jätteont än och att jag kanske inte är medveten om hur illa det är med såret.
När klockan slår fyra går jag till närmaste vårdcentral i Linköping.
Jag hade ju helst velat åka hem till Motala först men då skulle vårdcentralerna hunnit stänga. Av sköterskan jag träffar får jag höra att egentligen ska du ju hänvisas dit (där jag är skriven), och jag är ju medveten om att det är så men jag tycker faktiskt inte att hon ger ett så trevligt mottagande som jag tycker att man kan begära.
Iallafall, hon får se såret och säger direkt Det där måste sys.
Iallafall, hon får se såret och säger direkt Det där måste sys.
Hon försvinner och efter några minuter kommer två andra in och efter sammanlagt en timme på vårdcentralen går jag ut med sex glesa stygn (glesa för att eventuell smuts ska kunna smita ut). Och de där planerna om att promenera och träna på kvällen blev ju bokstavligt talat grusade... Men det får jag ta igen!
Jag fick höra flera gånger att det var på gränsen på för många timmar sen jag ramlade. Alltså att man helst ska sy så fort som möjligt. Så nu ångrar jag ju att jag väntade de där timmarna, men som sagt så var jag nog inte medveten om hur illa det faktiskt var. Vi får hoppas att jag slipper infektion eller liknande...
Inatt har jag sovit lite dåligt då känseln kom tillbaka och med den en otrevlig smärta. Jag skulle jobbat 10-16 idag men jag har ringt och sjukanmält mig för det här knäet kan jag inte gå omkring med. Det får bli en Ipren och lite fokus på plugg istället.
Oj, vad långt det blev. Jag får nog vara lite elak och berätta den roligare saken i ett inlägg imorgon istället. ;) (Obs! Det är inget livsomvälvande så få inte för höga förväntningar nu bara)
Hörs imorgon och gå försiktigt där ute!!!!
Maja.
