majjaeriksson

Såå. Kattungarna har ju bott hos oss i två veckor nu och det blev tyvärr inte som vi hade tänkt. Philip är allergisk. Det började nästan så fort vi fick hem dem. Och vi har hoppats att kroppen liksom ska vänja sig och att det ska gå över. Fast jag tror snarare att det bara har blivit värre. Han nyser och nyser och nyser och det klias och snoras och allt bara när han är hemma. Och så kan han/vi ju inte ha det. Så blev det.

 

Jag har verkligen bearbetat det nu och fällt tårar (till och med när vi satt på en restaurang i förra veckan) och det har legat som en klump i bröstet och ett orosmoment i hjärtat. Vad gör vi? När gör vi? Men nu har vi bestämt att acceptera och ge upp. Som tur är har vi fortfarande chansen att se kissarna växa upp då de idag har fått flytta ut till Sonnorp. Det är jag otroligt jättetacksam för, för att hitta ett nytt och bra hem åt dem har liksom varit en av de största och jobbigste grejerna i det här. På landet kommer de få det bra och på landet kommer de att trivas.

 

Nu när vi kom hem till tomma lägenheten slog det mig hårdare än jag trodde att det skulle göra. Men vi får tänka positivt. De kommer för alltid vara våra små katter.<3

 

Och som sagt. De bor i världens bästa hem nu.<3

Maja.