majjaeriksson

Inristningen - cirkeln sluts

Kategori: Maja

I början av 2014, ett par månader efter att vi hade träffats och blivit tillsammans, ristade jag och Philip in våra bokstäver och ett hjärta på en trädstam vid kanalen. Nära platsen vi först träffades.
 
Från bloggen 8 juni 2014:
Eftersom Philip/vi bodde i närheten av kanalen så var det en naturlig promenadväg och det blev såklart att man kikade på inristningen när man hade vägarna förbi. Jag minns hur vi kommenterade att den blev mindre och mindre färsk. Hur fint det var att liksom se trädet och våra bokstäver smälta samman. I somras flyttade vi ju och även fast vi fortfarande bor i samma stad så har vi inte vägarna förbi inristningen lika ofta.
 
Men så en kväll för kanske en månad sen ungefär när jag satt på stationen i Linköping och väntade på tåget hem så blev jag taggad på instagram. Min vän Lovisa skrev "är inte det här den inristningen som ni gjorde?"
 
Joo, det var det ju! Av alla inristningar på det trädet och alla träd runt kanalen och i hela världen var där en bild på just våra bokstäver. Tagen av någon annan. Och inte av vem som helst utan av en person som gör vackra smycken!
 
Både vi och Caroline, som smyckestjejen heter, blev otroligt överraskade över alla tillfälligheter som hade slagit så rätt och så skickade hon ett meddelande till mig!
 
Återigen blev jag överraskad och glad! Och det är klart jag slog till. Det var meningen. Cirkeln måste slutas. Gulliga Caroline skrev att hon skulle vilja ge det till mig, men att de måste ta kostnaden för själva silvret. Det betalade jag med glädje och summan jag fick betala var betydligt lägre än smyckets ordinarie pris.
 
Och så idag kom dagen då jag hämtade det! Nu har jag halsbandet i min ägo och det blev så fint. Riktigt likt vår inristning och mindre än vad jag hade trott, vilket var positivt. Nu vet jag vad jag har runt halsen på jul och nyår.
 
 
Tänk att de där små bokstäverna som vi karvade in i en gammal trädstam med hjälp av en slö nyckel, nu finns på ett fint silversmycke! Hela historien känns så fin och nästan overklig.
 
Tack Caroline för det fina smycket och tack Lovisa som inte bara gav mig Philips telefonnummer i början av 2014 utan också var uppmärksam nog att känna igen några gamla bokstäver flera år senare!<3
 
Det här är bannemej något att berätta för barnbarnen.
 
Maja.

Kommentarer

  • Lovisa säger:

    ❤️❤️❤️ Så fint! Och en underbar historia. Så glad för dig min vän😘

    2016-12-12 | 20:28:37
  • Lisa säger:

    Åå vilken gullig historia o sann dessutom 💕

    2016-12-12 | 21:59:47
  • Mormor säger:

    Vilken underbar berättelse💕
    Jag önskar er fortsatt lycka tillsammans💕

    2016-12-12 | 22:58:22
  • Moa säger:

    Såå fint <3 och smycket vart verkligen toppenfint!! Fina Maja och fina Philip!!

    2016-12-13 | 22:23:09
  • Freja säger:

    Nä fy sjuttan vad fint! Jag har ju blivit lite till åren och blir ju så larvigt rörd av allting, så nu sitter jag här med en tår i ögonvrån. Jaaa. Livet. Så fint. Ibland är det bara meningen liksom...

    2016-12-13 | 22:57:41
  • Faster säger:

    Helt fantastisk 💕

    2016-12-16 | 09:02:47

Kommentera inlägget här: