majjaeriksson

 

Igår läste jag ut Sommarhuset av Anna Fredriksson. Boken handlar om Eva vars mamma dör oväntat och plötsligt vilket leder till att Eva träffar sina två yngre syskon Anders och Maja som hon intre träffat på många år. Deras mamma hade ett sommarhus i skärgården och syskonen är oense om vad de ska göra med huset nu efter mammans bortgång. Eva och hennes syskon med familjer och respektive flyttar in i sommarhuset för att förhoppningsvis komma varandra närmare och reda ut arvstvisten.

 

Jag tyckte att boken var ganska långsam och då blir jag automatiskt ganska negativt inställd till den. Men jag har blivit bättre på att ge böcker en andra och trejde chans och försöka se det lilla och fina bortom det liksom snabba och dramatiska och mer tacksamt bladvändande. Så jag fortsatte och jag tycker absolut att boken har någonting. Den är behaglig att läsa samtidigt som den är rätt sorglig. För mig handlar den framför allt om ensamhet på ett sorgligt sätt, men motsatsen finns hela tiden där och mötet med andra människor blir trots allt det viktiga för Eva. Boken är beskrivande på ett skönt sätt och får mig att längta till sommaren (kolla bara på den drömmiga framsidan). Den får mig också att tänka på mina relationer till mamma och syskon och känna mig tacksam över det jag har.

 

Oj, vad jag babblar på. Vi avslutar med fyra citat från boken som fastnade hos mig.