Kväll på landet
Kategori: Maja
Efter middagen går jag ut. Jag har mammas stallskor, pappas fleecetröja och mina bara ben. Sommar möter höst. Jag vinkar till några höstlöv i en vattenpöl och tänker att det faktiskt känns helt okej med höst nu. Hösten är fin och jag, jag är redo.
Jag går ut på en stubbåker. Fullmånen lyser bakom några halmstrån som bonden har missat. Svalorna flyger lågt över mitt huvud. De är många. Som en myggsvärm. Fast en snäll en. Det är som att de inte märker att jag är där. Eller så har de inget emot mig. Rådjuren bryr sig inte heller om mig först. Jag gömmer mig snabbt bakom en halmbal. När de får syn på mig byter de snabbt riktning och studsar över till nästa åkerplätt som om det vore ett högt staket där emellan. Jag är glad att de kom så nära och jag är glad att de bytte riktning, för bara några hundra meter bort åt andra hållet sitter jägare redo med gevär. Det vet jag, för det har pappa sagt.
Jag placerar kameran på en halmbal och springer allt jag har fram till nästa. Fjärrkontrollen vill inte räcka så långt så jag måste använda självutlösaren och har då exakt tio sekunder på mig. Det räcker precis om jag springer mitt snabbaste och inte är för klupmig när jag ska upp på balarna. Jag springer fram och tillbaka flera flera flera gånger och jag offrar benen för konsten. Jag grämer mig över att jag inte riktigt får till det till hundra procent. Flera gånger hinner jag inte riktigt placera mig på ett naturligt vis och andra gånger står visst kameran lite tokigt.
Men när jag går hemåt inser jag återigen hur himla bra jag trivs dessa stunder. I naturen. Med kameran. Själv. Jag fullkomligt älskar det och blir helt uppslukad av det jag gör och av platsen där jag befinner mig just precis då.
Maja.
