Körsbärshimmel under stjärnhimmel
Kategori: Maja
Ikväll är det jag som gråter mest. Ögonen fylls av tårar och det svämmar över. Jag säger att jag inte vet varför jag gråter. Han säger att du vet, det är bra att gråta. Jag ska hem. Jag säger att du behöver inte följa mig, du får om du vill, men du behöver inte, jag klarar mig själv. Han säger att jag vill nog det ändå. Och jag säger att jag vill nog det också egentligen. Så han följer mig. Vi tar cyklarna, men vi leder dom. Man vill ju hålla handen. Det är alldeles stjärnklart. Alla stjärnor där uppe som är så små så små gör det tillsammans lite ljusare. Månen är en tunn skära. Vi går över gräset, under körsbärsträden. Jag blickar uppåt. Körsbärshimmel under stjärnhimmel. Kinderna är lite sådär kladdiga av tårar. Jag skrattar när han med en lätt dunk försöker släcka en flimrande gatlykta, men bara gör den starkare. Jag lagade den nog istället säger han. Och då vet jag varför jag gråter. Han har nog lagat mig. Och det är därför jag gråter, jag gråter för att det är så fint och jag gråter för att jag är livrädd att vi ska försvinna.
Maja.
