majjaeriksson

 

 

 

 

Jag har sommarlov. En vecka. Om en vecka börjar jag på universitetet. Ett program. Fattar ni? Jag ska läsa där i tre år. Klart jag är nervös. Klart det känns lite jobbigt. Klart det känns lite bra. Jag hoppas att det blir bra.

 

Jag känner bara att jag ha lite svårt att släppa Sörängen. Folkhögskolan. Eller släppa. Jag saknar det tror jag. Men man måste gå vidare. Och det jag saknar mest, människorna, ja, de finns ju kvar. Det har jag märkt. De finns kvar, även fast de inte är lika nära längre. De finns kvar.

Jag blir glad när jag tänker på vänner. Och på hur bra jag är på att hålla kontakten med folk. Jag har fått nya vänner det här året och de finns kvar där ute. Och de gamla vännerna finns kvar. Och nu ska jag till universitetet och finna nya vänner. Det är viktigt. Vad vore jag utan vännerna egentligen? Ganska liten, eller hur? Ännu mindre.

 

Jag ska inte göra så mycket i veckan. Och jag tror att det känns bra.

 

Maja.