Halluu. Jag kom på att jag bara måste rekommendera boken jag läser. För ett tag sen fick jag nämligen ett boktips av min kära vän Moa. Och för ett litet mindre tag sen köpte jag boken. Det heter "Gunnar" - en rolig bok om tråkiga saker, och är skriven av Bob Hansson. Som ser ut så här:
 

Boken ser ut så här:


Den handlar om Gunnar som är 58 år. Han har nyss opererats och har nu ett nytt hjärta. Han jobbar inte längre och hans fru har dött. Han har alltså mycket tid över till att tänka. Vilket han gör. Mycket. Det kan handla om vad som helst. Jag kan känna igen mig i Gunnar och kanske är det därför jag bara vill läsa vidare. Men innan jag gör det tänkte jag ge er några smakprov på boken. Read this:

"Jag reser mig upp och går fram till diskbänken. Där ligger den. Ovanpå sin plastförpackning. Jag märker att jag ser på gurkan på ett helt annat sätt nu. Jag minns inte vilket land den kommer ifrån. Det är så lite jag vet om gurkor. Det är så lite jag vet om världen. Men jag känner mig stolt. Att jag trots allt har den i min ägo. Kan göra lite vad jag vill med den. Jag skär upp en tjock skiva och stoppar den i munnen. Tuggar inte. Låter den bara ligga där för att riktigt kunna känna den. Efter ett tag börjar den mjukna. Som om den liksom inte håller formen. Som om vattnet börjar tränga fram och ta över. Om jag har den i munnen tillräckligt länge kanske den förvandlas till vatten som jag sedan kan spotta ut i ett glas. Det verkar mindre trevligt. Jag tuggar snabbt och sväljer."

---------------------------------------------

"Jag känner mig lite förvirrad. Var det nu så att jag lovat henne att köpa en motorcykel? Troligen inte. Men varför har jag aldrig kört en motorcykel? Har jag något emot dem? Jag tänker efter, men måste slå fast att jag inte har det. Tvärtom så har jag nog riktigt gillat motorcyklar. Var det inte rentav så att jag var riktigt imponerad av dem när jag var yngre? Jo, det var jag."

-----------------------------------------------

"Jag går raka vägen till köket och häller upp havregrynen. Några av havregrynen hamnar på diskbänken. Det är bra. Då kan jag ägna en liten stund åt att fundera över om jag ska torka upp dem med trasan, eller möjligen skopa ner dem i handen och hälla tillbaks dem i påsen. Eller om jag ska låta dem ligga och spara dem till senare."

------------------------------------------------

"Kanske är han bara här på skoj? Kanske är han ett barn som klätt ut sig och släpat hit sitt lilla skrivbord för att leka vuxen. Jag tycker allt att han har en liten pipig röst. Kanske ska jag säga det åt honom. "Du, jag har genomskådat dig, du kan ta av dig lösskägget pysen!" Men jag är inte dum i huvudet. Jag låter honom hållas."

------------------------------------------------

"Jag undrar vad hon skulle vilja att jag sa om hon fick bestämma själv. Idiotisk tanke. Det ska vara en värdelös karl till att fråga vad hon vill höra, innan man vågar säga det. Ett sjåp till karl som inte kan säga det rakt ut. Lägga fram det klart och tydligt så att hon bara behöver säga ja. Eller nej. Obehaglig tanke. Naturligtvis kommer hon att säga nej. Jag känner att jag börjar förlora greppet. De är på väg in i byggnaden igen. Alltid dessa hus som människor ska försvinna in i."

--------------------------------------------------

"Men nu är det sagt. Att det inte är helt lätt det här med människor. Ena dagen är de där och andra inte. Det är dumt. Nu när människor väl har kommit till jorden borde man kunna tänka sig att de fick vara kvar och inte bytas ut hela tiden."

-----------------------------------------

Jag tycker att boken är underbar och än har jag bara läst en femtedel av den. Men mer läsa ska det bli. Fast nu ska jag och kameran gå och möta Ellen.

Tjoo!

Maja.