Talet avklarat och det känns mycket bra. Lättnaden som spreds när det äntligen var överstökat var en skön känsla som jag starkt rekomenderar. När det sen hade sjunkit in lite så kom jag ju såklart på saker jag var mindre nöjd med, som t.ex. att jag kunde pratat saktare och kollat upp mer från manuskorten. Men trots allt så är jag nöjd och det känns oerhört skönt att kunna bocka av detta tal från listan. Jag är ju trots allt ingen talare. ;) Och som jag lovade så ska ni nu få ta del av mitt tal:

RELATIONER OCH STARKA BAND
Jag har många relationer, det har ni också. Det kan vara en relation till en mormor, en relation till vaktmästaren på skolan eller till vem som helst. Det kan vara en relation till ditt hem eller till någon annan plats, men det kan lika gärna vara en relation till en sak. Varför inte till en bil eller båt. Jag anser att vi alla har många relationer, bra som dåliga, men vi har inte lika många starka band.

Mitt starkaste band är till min lillasyster, Ellen. (sen visade jag en bild på Ellen och mig från i somras). Det finns många bilder på Ellen och mig men jag tycker att den här bilden är den som visar vår relation allra bäst. Ellen är den person som jag tillbringar mest tid tillsammans med, och så har det alltid varit. Jag har en äldre syster också, som är mer jämnårig med mig egentligen, men trots det så spenderar jag mest tid med Ellen. Kanske är det för att jag är barnslig, jag vet inte. Men Ellen och jag går bättre ihop än vad jag och min ädre syster gör helt enkelt.

Jag har läst artikeln Storasyster eller pseudotvilling från Expressen som handlar om att man har olika egenskaper och personlighet beroende på vem i syskonskaran man är. I den artikeln så står det att yngstabarnet ofta har inställningen att allt ordnar sig och det stämmer verkligen in på Ellen, som är just yngstabarn. Hon oroar sig väldigt sällan för någonting och hon har väldigt dålig koll på saker, t.ex. när vi skulle åka tåg härom veckan så frågade hon hemma: "När går tåget?" Hon fick ett svar, men när vi sedan satt i bilen på väg till tåget så frågade hon igen, "När går tåget?". Att hon har så dålig koll kan få mig, som vill ha koll på allting att bli galen.

I artikeln så stod det också att yngstabarndet ofta är en drömmare och livsnjutare som inte anstränger sig i onödan. Även det stämmer in på Ellen. Livsnjutare som hon är, duschar hon, lääänge. Hittar hon sen en bastu så kan man drömma om att få ut henne därifrån inom en snar framtid.

Och det går inte att räkna hur många filmer Ellen ser under en vecka. Jag, personligen, kanske inte skulle sätta mig framför tv:n och se film efter film om jag inte hade gjort det jag skulle först. Ellen däremot är ofta långt borta i tankarna och hör inte alltid vad man säger åt henne, och hon har en tendens att skjuta upp saker, t.ex. läxor eller duka. Ibland slutar det med att hon gör läxan på morgonen innan skolan och att någon annan får duka inför middagen.

En annan sak som stod i artikeln Storasyster eller pseudotvilling, var att yngstabarn ofta är kreativa. Det stämmer också in på Ellen. Hon gillar att rita, och gör det mycket bra. Hon är också mer intresserad av t.ex. smycken och nagellack än vad jag och min äldre syter är, och det stod i artikeln att den yngsta av tre tjejer brukar vara kvinnligast.

I det mesta så är nog Ellen och jag rätt olika och kanske är det just det som gör att vi passar så bra ihop och har så roligt tillsammans. Som alla andra syskon så bråkar och tjaffsar vi såklart ibland, men det går alltid över lika fort som det började. Jag kan som sagt bli galen på Ellen för att hon har så dålig koll och hennes inställning att allt ordnar sig kan göra så att jag får panik. Att hon ritar fint kan göra mig, som ritar som en kratta, avundsjuk vissa dagar och att hon som yngstabarn inte behöver ta lika mycket ansvar kan också kännas orättvist. Så det är klart att hon är världens jobbigaste ibland.

Men det bästa med alltihop är att det inte spelar någon roll hur mycket jag skäller på henne och hur arg jag är, för oavsett vad så kommer hon vara min lillasyster nästa dag också. Och trots våra olikheter så är hon den jag har starkast band till.

Japp, det var mitt tal. Ledsen att jag inte kunde visa bilden för er, men det beror på att jag sitter i skolan. Det är ju den berömda tyskan jag sitter och väntar på som de flesta andra fredagar. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om ni tycker att jag är lite halvfläpp som skriver mitt tal här, medan de andra slänger det i papperskorgen och förtränger det. Men jag var nervös inför den här uppgiften, och jag är nöjd med resultatet oavsett vilket betyg jag får. Sen får ni tycka vad ni vill.

Tyskan börjar om en timme och tio minuter. Segt. Men samtidigt vill jag inte klaga för mycket, jag menar, egentligen är det ju en otroligt världslig sak det här med väntan. Jag skulle vilja avsluta dagens långa inlägg med att önska er en trevlig helg! :)

Maja.