I juni och juli har jag inte läst så jättemycket. Jag är lite av en periodare. När jag inte läser så jättemycket så beror det oftast på min trumma-på-benen-vad-ska-jag-göra-nu-rastlöshet och på att jag kan ha svårt att komma till ro och koncentrera mig och slappna av och hänge mig åt berättelsen. Men när jag väl lyckas, så tycker jag ju om det.
I juli har jag läst två böcker.
Bok 20:
100 lyckliga dagar av Fausto Brizzi.
Boken handlar om en man som får beskedet att han har cancer. Han har dessutom, strax innan han får beskedet, varit otrogen mot sin fru och det är bara väldigt rörigt allting. Han bestämmer sig för att ta vara på livet och göra det bästa han kan av sina sista 100 dagar. Boken hade väl någonting (det säger jag iofs om alla böcker), men nje.
Bok 21:
Störst av allt av Malin Persson Giolito.
Årets första bok som inte är en biblioteksbok. Bara det liksom! ;) Denna köpte jag på IcaMaxi någon gång för jag tänkte att det kan ju vara kul att ha några böcker i bokhyllan och så har den ju varit rätt populär den där. Jag tyckte om den. Till en början tyckte jag att den var rätt seg för jag hade nog förväntat mig annat än långsamma rättegångsdagar och ältande vad-hände-då-beskrivningar, men jag kom in i det och upptäckte att den fångade mig och att jag ville läsa nästa sida och nästa sida och nästa sida nnan jag släckte för kvällen.
Nej, vad dåligt det har varit med blogginlägg på senaste tiden. Skärpning va!?
Jag kan ju berätta lite om min dag och så. Det är ju det jag har bloggen till.
Vid klockan 10 i förmiddags åkte Philip och Martin iväg mot Sälen för en vecka med bland annat fiske. Jag är därmed gräsänka i en veckas tid och tänkte passa på att njuta av ensamtid och göra om hela läggan med bara sånt som jag gillar. Nej, skämt å sido. Eller jo, kanske lite allvar. ;)
Idag har jag, mamma och Ellen varit på en liten utflykt.
I Örebro!
Vid åt lunch.
Och strosade omkring på stan och i affärer. Det var lite konstverk utplacerade i stan. Bland annat en jäkla massa stolar. Allt kan vara konst antar jag?
På hemvägen stannade vi i Kumla. Där köpte mamma skor/tofflor.
Och så åt vi glass!<3
Jag köpte tre små saker idag. En absolute-music-skiva för hemvägen. Den var inte värd sina tjugo kronor tyvärr. En klocka från Myrorna som nu hänger på köksväggen. Och en liten gul piedestal från Lagerhaus som jag ska ställa någonstans med någon växt på.
En fin liten dag!
Imorgon ska jag jobba inne på bibblan en sväng och sen blir det en helg på landet. Bland katter och kanin och hästar och människor och... Njuta av ensamtid var det ja. ;)
Vi hörs!
PS! Tusen tack för det fina fiskekortet, Freja! :D Som du skrev var det lite stort för spegeln, men det sitter nu istället på kylen och dit går jag faktiskt oftare än vad jag speglar mig. ;)
Såå. Kattungarna har ju bott hos oss i två veckor nu och det blev tyvärr inte som vi hade tänkt. Philip är allergisk. Det började nästan så fort vi fick hem dem. Och vi har hoppats att kroppen liksom ska vänja sig och att det ska gå över. Fast jag tror snarare att det bara har blivit värre. Han nyser och nyser och nyser och det klias och snoras och allt bara när han är hemma. Och så kan han/vi ju inte ha det. Så blev det.
Jag har verkligen bearbetat det nu och fällt tårar (till och med när vi satt på en restaurang i förra veckan) och det har legat som en klump i bröstet och ett orosmoment i hjärtat. Vad gör vi? När gör vi? Men nu har vi bestämt att acceptera och ge upp. Som tur är har vi fortfarande chansen att se kissarna växa upp då de idag har fått flytta ut till Sonnorp. Det är jag otroligt jättetacksam för, för att hitta ett nytt och bra hem åt dem har liksom varit en av de största och jobbigste grejerna i det här. På landet kommer de få det bra och på landet kommer de att trivas.
Nu när vi kom hem till tomma lägenheten slog det mig hårdare än jag trodde att det skulle göra. Men vi får tänka positivt. De kommer för alltid vara våra små katter.<3
Hej! Har ni lyssnat på några sommarpratare i år? Jag har lyssnat på några. Och jag tycker verkligen om formatet. Och jag blir så imponerade av alla. Imponerad över deras historia och hur väl de berättar den. Det är inspirerande tycker jag.
Tre sommarprat som jag har lyssnat på, och tyckt om:
William Spetz. "Med humor och brinnande allvar berättar skådespelaren William Spetz historien om sig själv genom att berätta om sin mormor Ulla, kvinnan som "kunde plocka blåbär oavbrutet i tre dygn"."
Linnéa Claesson. "Mitt program kommer handla om rasism, porr, våldtäktskulturen och vad i helvete vi ska göra åt det. Och så kanske lite om handboll."
Tommy Ivarsson. "I mitt sommarprogram vill jag framförallt inspirera och uppmuntra andra män och pappor att våga berätta om hur de har det."
Det sistnämnda lyssnade jag på alldeles nyss. Det blev en timmes promenad med tårar i ögonen. Tommy berättar om när hans femtonåriga son gick bort. Ett jävligt sorgligt sommarprat och samtidigt så fint.
Visst är det klyschigt men sant? Ibland drabbas jag av känslor och tankar som typ vad gör jag?/tar jag vara på tiden?/vad har jag egentligen gjort i sommar?osvosvosv.
Det är dumma tankar egentligen och det handlar väl mycket om förväntningarna på sommaren som man ska och vill ta vara på. När tankarna kommer måste jag stanna upp och inse att det faktiskt är dom små sakerna som gör det.
Nu imorse scrollade jag igenom kameraalbumet på mobilen och insåg att den är ganska välfylld med fina små minnen bara från juli.
2 juli - Philip kom till museet före stängning och bjöd mig på en glass
5 juli - en fin cykeltur på kvällen
8 juli - när jag var på möhippa sov vi i den här fina paviljongen.
10 juli - kvällspromenad och blomplockning.
13 juli - jag/vi fick kantareller av Philips föräldrar och jag gjorde därför en himla god macka.
13 juli - samma kväll blev det en fin promenad i Staffanstorp.
15 juli - god sommarlunch mot en bodvägg på landet.
15 juli - samma kväll blev det ett kvällsdopp.
17 juli - kvällspromenad och glass.
Det är verkligen dom små sakerna som gör det. Jag måste bara bli bättre på att stanna upp. Där och då och senare när dumma tankar kommer.
Idag har jag en plan. Jag ska hämta lillasyster på hennes jobb i eftermiddag. Så det blir en liten roadtrip och så ska jag passa på att andas lite Ombergluft.
Gomorron! Jag påbörjade det här inlägget igårkväll. Men huvudet dunkade av värk så jag stängde ner och gick och la mig. Somnade ifrån ett youtube-klipp och borstade aldrig tänderna. Men nu är jag uppe igen.
Igår var frukosten fin och god.
Och blombordet städades bort. Katterna kommer högre och högre upp och jag börjar bli orolig för trängseln i fönstren. Jag har liksom inte planerat för kattplats där...
Igår var det lite sämre väder, men en utflykt behövdes så vi tog bilen...
... till Ladugård 206. Där åt vi söndagsbrunch-buffé som innehöll allt man kunde tänka sig. Mycket fräscht och gott och trevligt!
På hemvägen stannade vi till vid en liten loppisbod. Inget fynd dock.
Eller jo, det där fältet var nog ett litet fynd ändå. Synd att vallmosar dör så fort man tar in dem.
Sen åkte vi hem till kissarna igen. På förmiddagen kom Philips föräldrar och hälsade på dem och på kvällen kom Lovisa och Martin förbi.
Och sen kom huvudvärken. Det blev tillfälligt lite bättre av en liten kvällspromenad. Att gå till kyrkogården och hälsa på en liten guldfisk i en damm har blivit standradpromenaden. Haha.
Sen la jag huvudet stillastilla på en kudde och slocknade.
Nu är det en ny dag och jag vet inte vad jag ska hitta på... Kanske en liten cykeltur?
Ibland. När det är något som ligger och gnager. Oroar lite. Och stör. Då är det bra att ta varann i hand. Och ta en kvällspromenad. Och påminnas om att man 1. har mycket att vara glada och tacksamma för och 2. är på samma lag. Så det gjorde vi. Och som grädde på moset hittade vi en härlig hallonbuske som gav oss en god och sen efterrätt. :)
Nu är jag ledig en hel vecka i streck och det känns bra. Fast jag ska inte tänka så mycket på att det är en vecka. Idag är idag.
Dagarna rullar på. Katterna sköter sig och det är trevligt att alltid ha sällskap hemma.
Fast jag måste erkänna att det har varit en lite större pärs än jag trodde att det skulle vara. Jag antar att det är lite som att ha barn. Samtidigt som jag förstår att ni som har barn har det betydligt "värre". Jag har googlat på allt ni kan tänka er, jag har spänt öronen när jag ska sova på kvällen - vad gör de nu?, jag har haft sällskap när jag har gjort nummer två, vad betyder det där mjauet?, hur länge kan jag lämna de första gången------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ (okej, de där strecken ligger Yatzy bakom hahaha)
Ni fattar. De påverkar livet. Men när de ligger och spinner i ens knä sen så inser man att det är värt allt.<3
Igår fick de små liven vara ensamma lite grann. Det var ju sommar va, så jag hängde med till Tokanäset och tog ett dopp.
Inte ens två timmar var jag borta, sen kände jag att jag ville kolla till dem igen.
Och sen på kvällen blev det en liten tur till. Philip, Ellen och jag åkte ut till Råssnäs och grillade lite middag.
Jag har just haft en mycket lyckad och händelserik helg.
I lördags och igår förmiddag var det möhippa för Lovisa. Så välplanerat, kul och lyckat! Nu ser jag fram emot bröllopet i augusti.
Igår eftermiddag åkte Philip och jag till Klockrike. Där bodde nämligen två krabater som nu bor hos oss!!!!
Den svarta heter Kaktus och är en liten kille och den grå heter Yatzy och är en tjej.
Vi har längtat så länge efter dem och fixat här hemma så att de ska trivas. Och det verkar de verkligen göra!
Det har varit både gos och bus.
Och bilden nedan tog jag alldeles nyss. Kissarna ligger och sover på varsin soffa (lyxigt va?) och jag ska göra mig frukost.
Jag är hemma hela dagen och det skulle Philip också varit, men han fick rycka in på jobbet. Tur att det alltid kommer finnas sällskap hemma nu. Jag ska vara ledig tre dagar, sen jobba två och sen vara ledig en hel vecka i streck. Så det blir mycket katthäng nu framöver. Det blir fint det!<3
Om några minuter stänger vi dörrarna för idag. Jag kom bara på att jag ville passa på att visa en gullig ögonblicksbild som jag fångade när jag jobbade här i söndags.
På museet har vi världens största fungerande radio. Ja, den ska faktiskt till och med finnas i Guinness rekordbok!
Iallafall, det är väldigt vanligt att folk kommenterar denna stora radio och ganska vanligt är det också att en besökare placerar sin fru eller familj eller polare bredvid radion för att ta en bild. I söndags hände dock något gulligt som jag inte har sett tidigare - en man satte sin hund bredvid radion, backade några steg och knäppte en bild. Jag var tvungen att ta en bild jag med. Hur gulligt?
Jag såg liksom framför mig hur de går igenom livet tillsammans och ja, jag tyckte bara att det var himla gulligt.
Jag är ledig måndag och tisdag efter att ha jobbat i helgen - skönt!
Idag har Philip också varit ledig så vi passade på att ta en fiskeutflykt. Det var faktiskt ett tag sen nu.
Vi drog till Karlsby och "Sumpis".
Och vi hann bara gå några få meter från bilen innan den första riktiga naturupplevelsen drabbade oss. En orm som käkade groda! Inget man ser varje dag direkt. Först ville jag rädda grodan, men det hade kanske kunnat sluta olyckligt för alla inblandade så vi lät naturen ha sin gång. Jag undrar hur länge ormen är mätt nu?
Sen fiskades det helt enkelt. Inspirerad av ormen siktade jag på att fixa kvällens middag, men det blev tyvärr inte så. Nedan ser ni min största fångst, som nu glatt simmar vidare i sjön.
Lunch! Té, äggmacka och singoallakex.
Jag lyckades trampa ner i värsta vattenfyllda hålet. Inte kul alls. Efter att ha sett ormen tidigare så såg jag också framför mig hur det slingrade i en hel ormfamilj i stöveln när jag kände hur den vattenfylldes där under marken, men som tur var så var det endast vatten som kom ut när jag vände upp och ner på'n.
För Philip gick det lite bättre. Han drog upp bjässen nedan! Tyvärr var inte vågen med, men han gissade på cirka 3 kilo. Så precis som vanligt blev det 1-1 - Jag fick flest, Philip fick störst.
Nu är vi hemma sen ett tag tillbaka och man är lite så där skönt trött efter en dag ute. :)
Hur fort gick juni? Nästan ovanligt fort va? Jag önskar att juli vill vara lite mjukare på gasen. Inte så fort fram nu.
Min första julikväll var mjuk. Jag hängde hemma på landet.
Var kreativ tillsammans med lillasyster. I kvällssolen. På gräset.
Iklädd en lite stor målaroverall. Hoppade i den EFTER att jag hade fått en grön färgfläck på klänningen... Jag splashmålade en lampskärm. Tacksam teknik ändå.
Vi grillade. Mat och bautamarshmallows. Det sistnämnda var roligare att grilla än att äta...
Och så gav vi oss ut på slätten. Ellen joggade och jag cyklade.
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
