Som ni hört flera gånger nu är Gnista ett av de teman som vi jobbat med. Och nu känner jag mig klar med det. Jag valde att kalla mina tre foton Tappat gnistan? just för att de tre motiven ser ut att ha tappat gnistan. Och jag valde att göra de svartvita för att förstärka känslan ytterligare och jag tycker att resultatet blev rätt bra!
Vad tycker du?
Jag är också klar med tema Söndagsmorgon och det valfria temat, Sonnorp, så man kan säga att jag är ledig idag. Vilket, trots att det kan kännas segt att vara ledig här, känns helt okej idag. Jag får se vad jag hittar på!
Imorgon tror jag att det är dax att börja skriva ut temafotografierna, hoppas det! Och på kvällen imorgon blir det bowling med några klasskompisar. Det ska bli jättekul och förhoppningsvis får ni se lite bilder ifrån det efteråt sen! :)
Idag har det varit en heldag med photoshop här i skolan och jag har lärt mig en hel del. Kul!
Igår promenerade Ellen och jag i Varamon. Det var fint och det blev också fina foton:
Underbart!
Imorgon är det egentid som gäller igen så då ska jag bara fixa lite med några bilder så är jag klar med tre teman som ska redovisas på fredag. Så det kommer bli en lugn dag imorgon. Kanske tar jag en promenad och fotar lite. Kanske letar jag efter mer intressant för framtiden. Kanske skriver jag lite. Kanske ritar jag. Kanske läser jag. Kanske söker jag sommarjobb. Antagligen hinner jag med allt det där. Man vet aldrig. Men jag ska nog lyckas fylla dagen på ett bra sätt!
För ett år sedan gjorde jag ingenting och då var jag ju oftast hemma och själv på lunchen. Och då lagade jag lunch, såklart. Och det har jag saknat lite. För jag kan tycka att det är lite mysigt och kul att laga mat till bara sig själv. Man kan liksom ta vad man vill och i vilka kombinationer man vill. Det här med vad som passar ihop förstår jag mig inte riktigt på och säkert blir det en hel del tokiga kombinationer på tallriken ibland, jag väljer ju det jag gillar och det som finns för dagen.
Omelett med lite rödlök i, sallad med lite granatäpple på och lite creme fraiche och sweet chilli sås. Gårdagens lunch alltså:
Och dagens fick bli spenat, räkor, svamp och lite solrosfrön:
Jag vet inte vem som skulle kunna bry sig om detta, men jag bloggar mest för mig själv. Och jag vill bannemig komma ihåg mina knasiga matvanor om tjugo år! Och några är ni ju trots allt som kikar in här varje dag, vi får väl se hur det blir efter detta! ;)
Nästa fredag ska vi redovisa tre teman. Söndagsmorgon (3 foton), Gnista (3 foton) och så ett valfritt tema (5 foton).
Jag tänkte att de valfria skulle vara på temat Sonnorp. Senare tänker jag lägga till fler foton till det temat och göra ett bildspel med musik. Då ska det vara ganska många foton. På hela huset. Och stora dörren. Och sen kommer man in och ser lite detaljer inne i vårt gamla hus. Mer eller mindre detaljer. Så de fem fotona till fredag blir som ett intro till bildspelet sen. Är ni med?
Jag tänker lite så här:
Jag vill visa vhur gammalt och charmigt vi har det här i Sonnorp helt enkelt. Tror att det kan bli coolt! Iallafall bildspelet/filmen jag ser framför mig.
Brunchen med Anneli var görschatrevlig! Jag stannar i Östergötland även imorgon. Men på måndag åker jag tillbaka, det lovar jag! ;)
Boken handlar om systrarna Elida och Tilda som båda är drygt 70 år. De bor tillsammans i sitt barndomshus på landet, med dass utomhus. Det händer inte så jättemycket i deras liv. Men en dag får de en granne. Och då förändras allt. Systrarna startar en postoderfirma där de säljer potensmedel och när de får en beställning av deras egen bror, blir det lite problematiskt.
Jag tycker att det var en bra story, men den blir inte mer än smårolig för mig.
Några småroliga utdrag:
"- Såg du guldringarna? säger Elida med sitt tandlösa smackande. - Ja, dom måste tjäna bra som byrådirektörer, svarar Tilda. - Jag undrar hur många byråer man måste sälja innan man blir byrådirektör, flikar Elida in. Nej, dumma var de båda fröknarna inte, men nymodigheter inom yrkeskåren såsom byrådirektörer och logopeder förstod de sig inte på."
.....
"Synen har visserligen försämrats men så länge vi ser skillnad på krusbär och hallon blir det inga nya glasögon, brukade de skoja."
.....
"-Tänka först och tala sen, hade hennes far alltid sagt men det hade aldrig hjälpt, hon var rädd för tystnaden det var bara så. En gång höll det på att gå riktigt illa. Det var vid kyrkliga syföreningens aktion. Aktionsutroparen var ny och han lät det gå lite väl långt innan klubbslaget. Tilda hade inte klarat av tystnaden, hon hade nästan fått tvångstankar och bara bjudit och bjudit. Trots att Elida knuffat till henne flera gånger kunde hon inte låta bli utan så fort det blev tyst, bjöd hon på nytt. Till slut blev det också Tilda som vann den färggranna bonaden som hon egentligen inte alls tyckte om."
.....
Jag befinner mig i Sonnorp även idag. Vi skulle mest ha egentid i plugget och då kände jag att jag kunde stanna här och fota. Så det ska jag göra idag. Jag ska också träffa Anneli för brunch.
Men imorgonbitti åker jag till Småland för att åka tillbaka till Östergötland på eftermiddagen.
Vad har jag gjort efter gymnasiet? Första tanken är: inte mycket. Men, när jag tänker på det har jag faktiskt gjort en del. Jag har inte kommit på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har heller inte hoppat på någon utbildning som tar mig mot ett arbete. Men jag har ändå testat en del. Jag har provat på att läsa på Universitet. Då jag läste svenska i Örebro. Och när jag hoppade av nästa kurs fick jag känna på hur det är att inte göra någonting under en termin. Och nu har jag provat att läsa en praktisk linje på folkhögskola.
Frågan är vad som händer härnäst. Vad gör jag i höst? Jag längtar inte tillbaka till universitetet. Jag vet att det är en bra väg att gå, men, jag känner att jag vill känna mig så säker man kan känna sig när man hoppar på en utbildning. Och jag vet inte vad jag vill läsa! Dessutom känner jag mig inte motiverad att läsa massa ämnen som kanske kopplas lite grann till yrket jag ska syssla med när utbildningen sen är slut. För visst är det så att oavsett vad man läser på för, ska vi säga 3-årig utbildning, så läser man en hel massa ämnen och man förstår inte alltid hur man ska använda detta i praktiken senare. Sen menar inte jag att universitetet är blä och fy och usch och dåligt, inte alls. Men jag tror på att man måste vara rätt säker på vad man hoppar på och känna sig motiverad för att orka och klara det. Och jag är inte där nu helt enkelt.
Så var lämnar det mig? Jobb? Inte helt lätt va. Resa? Annan skolform? Ja, kanske det. Kanske folkhögskola igen. Jag har ju sökt en ettårig utbildning på Södertörns folkhögskola i Stockholm, en skrivtolkutbildning, som jag tycker låter intressant. Men jag letar förstås vidare. Och vem vet, kanske hamnar jag på ett av landets universitet i höst ändå! ;)
Det är lite (läs: mycket) roligt det här med bilder. När jag visade den nedersta bilden på projektorduken så kom det upp olika versioner av vad personer i klassen först tyckte att den föreställde. Ett "förslag" var att det var ett plastgolv, i ett hörn av ett rum och att någon hade börjat riva bort golvet. Ett annat var att revan i mitten av bilden istället var en glasskärva eller en pappersbit på ett bord. När jag förklarade och sa vad det var förstod de naturligtvis och såg det jag såg, men det är kul det där hur det är så självklart för mig som har tagit bilden vad det föreställer!
Och för er som inte förstår bilden: Det är ett fönster som är täckt av papperspapp eller vad det kan heta och detta papper är lite trasigt. Det är väl självklart eller?
I eftermiddag tar jag tåget till Östergötland, för att återkomma till Småland på torsdagmorgon. För att åka tillbaka till Östergötland på fredageftermiddag. Men ni vet vad man säger, det kan hända mycket på tågstationer, speciellt Nässjös och Mjölbys! ;)
Idag har det varit vackert väder. Det är en del snö här och idag har den glittrat och himlen har varit blå. Så efter lunch idag drog vi till Aneby där det finns vattenfall!
Den här veckan kommer bli lite annorlunda. Nu är jag på plats i Nässjö, inget konstigt med det, men imorgon efter skolan åker jag till Motala igen. Anledningen är att jag ska till tandläkaren (och frissan) på onsdag. Och sen åker jag hit på torsdagmorgon igen. Det blir en jäkla farande, men ganska bra ändå!
Det var en rolig dag, den där torsdagen. Fast det var kallt som sjutton.
När detta pluppar upp på bloggen är det lördag. Och jag är säkert och handlar och är lite pirrig i magen för jag ska bjuda familjen på trerätters. Blir det en flipp eller flopp tro? Rapport kommer!
Idag har vi varit ute på äventyr hela dagen! Vi har fotat vattentornet här i Nässjö och sen åkte vi till en bilskrot i Sävsjö och fotograferade där och innan vi åkte hem hann vi med en slottsruin också.
Uppgiften var att tänka enkelt. Alltså göra så enkla kompositioner som möjligt och tänka på linjer och former. Imorgon ska vi jobba med bilderna i photoshop och göra de svartvita. Men jag tycker att de är rätt fina som de är, faktiskt! Ni får se vattentornet idag:
Man kan tro att det är supertrist att fota ett vattentorn, men det var roligare än jag trodde! :)
Idag har jag gjort Van dyke. Det är en ädelteknik som man gör så här:
Först och främst måste man ha kemikalier som man blandar ihop till en speciell vätska. Sen väljer man ut ett fotografi som man vill göra i denna teknik. I datorn inverterar man bilden och så skriver man ut på OH-papper. Sen penslar man akvarellpapper med kemikalievätskan. Låter pappret torka. Och sen lägger man OH-fotot på akvarellpappret, lägger på en glasskiva och lägger det under en uv-lampa eller direkt under solen om den lyser starkt. Och sen väntar man (idag tog det ca 20-30 minuter) tills motivet på OH-filmen även har hamnat på akvarellpappret. Då sköljer man av bilden under rinnande vatten. Lägger det i fix. Och lägger det i vatten en liten stund igen. Nästa steg är att hänga upp bilden på tork. Och sen är det klart! Det är en lång process, men jag tycker att det är värt det! Det är alltid lika spännande och varje bild blir unik!
Det finns många coola hus i Nässjö. Det här är min favorit:
Vit utsikt:
På andra sidan sjön brukar stan ligga:
Någon hade tappat sin cykel:
Ja, så här ser det ut hos mig idag. Mystisk dimma.
Imorgon ska jag göra cyanotopi och van dyke. Det ska bli så kul och spännande. Jag gillar de teknikerna! Kika in imorgon om ni är lika nyfikna på resultatet som jag!
Boken handlar om Christopher. Han är 15 år gammal och autistisk. Han är mycket duktig på matte, han gillar ordning och reda och han har en råtta som heter Toby. En natt hittar Christopher grannens hund död. Och han bestämmer sig för att göra lite detektivarbete och ta reda på vem mördaren är. Boken är skriven i jagform, där det är Christopher som är jag. Det är inte helt lätt att vara detektiv, men Christopher har inga som helst problem med logiska resonemang. Samtidigt som han försöker lösa brottet upptäcker han något förskräckligt som handlar om hans föräldrar.
Jag tyckte att boken var underbar! Det var en bra story och den var spännande och det var en bra inblick i en autistisk pojkes liv och funderingar.
Några uttrag:
"Dumma saker är saker som att tömma en burk med jordnötssmör på bordet i köket och bre ut det med en kniv så det täcker hela bordet ända ut till kanterna eller att bränna saker på gasspisen för att se vad som händer, som mina skor eller aluminiumfolie eller socker."
....
"Och om någon ligger på golvet i skolan gör jag en Sökning i mitt minne för att hitta en bild av när någon har ett epileptiskt anfall och sedan jämför jag den bilden med det som händer framför mig för att avgöra om de bara ligger ner och leker eller sover en stund eller om de har ett epileptiskt anfall. Om de har ett epileptiskt anfall flyttar jag bort möbler så att de inte slår i huvudet och tar av mig tröjan och lägger den under deras huvud och går och letar reda på en lärare."
....
"...och det enda intressanta som hände på vägen var 8 män som var klädda som vikingar med hjälmar med horn och de skrek, men de var inte riktiga vikingar, för vikingarna levde för nästan 2000 år sedan, och jag behövde kissa igen och jag gick in i en gränd vid sidan om en bilverkstad som hette Burdett Motors som var stängd och jag gillade inte att göra det, men jag ville inte kissa på mig igen."
2 plus och 1 minus:
+ man kunde lära sig en hel del i boken, t.ex. lite latin, fakta om Sherlok Holmes, djur och stjärnbilden Orion med mera med mera.
+ i boken finns små bilder och ritningar och figurer.
- kanske lite mycket matte för min smak. Men smaken är som baken och Christopher gillar uppenbarligen matte...
En av uppgifterna vi fått är Söndagsmorgon, vad tror ni om dessa foton till det temat?
Visst kan man ana lite söndagsmorgon här!? ;) Jag tänker mig att de ska vara redigerade precis så här och sitta i denna ordning. Fast bredvid varandra då. Det blir väl bra?
Igår läste jag ut Norwegian wood av Haruki Murakami. Den var fin, men också hemsk. Poetiskt, men också rak på sak. Seg, men också fängslade. Här kommer några utdrag:
"Detta hade tyckts mig vara den enkla, logiska sanningen. Livet är på den här sidan, döden på den andra sidan. Jag är här, inte där. Men den natten då Kizuki dog förlorade jag förmågan att se på livet och döden i sådana enkla termer. Döden var inte längre livets motsats. Den fanns redan där inuti mig, den hade alltid funnits där och den sanningen skulle jag aldrig kunna glömma hur jag än försökte. När döden tog den sjuttonåriga Kizuki den där natten i maj tog den mig med." ---- ""Gillar du ensamheten?" frågade hon och lutade kinden mot handen. "Reser ensam, äter ensam, sitter ensam en bit bort från alla andra på föreläsningarna..." "Ingen gillar ensamheten. Jag anstränger mig inte för att få vänner, det är allt. Man blir bara besviken", sa jag." --- "Alla sa att hon var för smart eller att hon hade förläst sig på böcker och hon läste verkligen massor. Hon hade hur många böcker som helst. Jag läste många av dem efter det att hon hade dött och det var så sorgligt. Hon hade skrivit kommentarer i marginalerna, blommor låg pressade mellan sidorna - där låg också brev från pojkvänner. Varje gång jag hittade något sådant grät jag. Och jag grät massor." ---
Boken handlar om: Kärlek. Saknad. Livet. Döden. Det är en vacker historia, men samtidigt hemsk.
Nu har jag börjat läsa en bok som är helt underbar. Men den får ni höra om när jag läst ut den. Vilket kommer gå fort...
Bus satte sig på radion. Jag hade inte kameran med mig ut. Jag sprang in. Cirkus 100 meter. Har nog aldrig sprungit så fort. Hon satt kvar på radion när jag kom tillbaka med kameran i högsta hugg!
Gulliga charmknutten Caputte:
Bus och Ellen gosar:
Stiliga Tibbe:
"Hon ser så tjock och dryg ut" Ellen om Bus:
Sen satte sig knaskatten på radion igen:
Och sist men inte minst: min going (och gamling) Pelle:
Jag har tänkt om lite angående Livsgnista/livsgnista släckt nu. Jag tror att jag bara ska kalla det Livsgnista släckt. Det ska bli en triptyk. Och så ska jag använda min kära modell där hemma i helgen (Ellen). Kanske post-it lappar. Kanske stenar. Och bara ta massor av foton i ungefär sen banan jag tänker och sen göra ett urval och se vad som passar ihop. Kanske ska jag använda bilden ni ser ovan här. Jag tyckte den blev cool.
Jag jobbar vidare på mitt rum. Skriver upp idéer. Funderar. Ritar. Skriver post-itlappar och börjar tänka lite på nästa utmaning Söndagsmorgon och hur jag ska lösa den...
Ikväll blir det film med några klasskompisar. :)
Och imorgon ska vi ha Hasse. Tillsammans med honom ska vi åka ut till något "ruffigt" ställe, typ en nedlagd fabrik eller liknande och fota. Det ska bli kul det!
Hej! Jag sitter på mitt rum och funderar och målar och klipper.
Jag använder penna, papper och sax och gör "saker" som passar in i temat livsgnista/livsgnista släckt. Jag har ganska kul faktiskt. Sen får vi se vad det blir av det, men just nu känns det bra och kul! :)
Spännande spännande!
Jag ska sitta här och jobba vidare fram till lunch och efter lunch ska klassens samlas igen för att träffa på en man som heter Hasse. Han är fotograf och ska ha oss lute nu i vår!
Då var första skoldagen på vårterminen avslutad. Denna termin ska vi jobba mycket med projekt, både egna och gemensamma. Och redan idag har vi dragit igång ett. Ett gemensamt. Vi har fått två ord. Söndagsmorgon och Gnista. Och nu ska vi göra fotografiska tolkningar på dessa.
Söndagsmorgon känns ganska lätt. Jag har tänkt att jag helt enkelt ska fota två eller tre söndagsmorgnar hemma i Sonnorp. Sen får vi se vad det blir för motiv och hur det skiljer sig från vecka till vecka och vad jag sedan väljer ut och vad det blir av det. Men jag tänker att jag fotar samma tid några söndagsmorgnar iallafall.
Gnista känns svårare. Eller kändes. Efter att vi funderat själva och sen samtalat i grupper känns det bättre. Och jag sitter nu här med flera idéer. En av de handlar om livsgnista. Jag tänkte att jag skulle ha två foton. Ett för livsgnista och ett för motsatsen. Och jag tänkte att det skulle vara ett helt rum eller kanske bara ett bord med prylar som skulle berätta för betraktaren att den här personen har livsgnista/livsgnistan har slocknat. Den ena bilden ska vara färgglad och ljus och man ska se liv och ana framtidsdrömmar. Och motsatsen ska vara motsatsen. Alltså grått och trist och mörkt, trasigt, ledsamt, eländigt. Men jag vet inte om det ska vara samma rum så att livsgnistan har slocknat/tänds hos samma person eller om det ska visa två olika personers liv. Men kanske ska det vara samma rum. Eller iallafall samma föremål. Tex. glad, levande blomma vs. död ledsen.
Jaa, jag har lite att fundera på. Men som ni märker går jag igång på sådana här projekt. Kul!
Igår var min kära vän Moa här. Vi promenerade med pannlampor i mörkret. Under snön som föll. Vi åt mat. Och vi spelade spel. Hon vann 3 av 3... Och vi såg på Gladiatorerna. En mycket trevlig kväll med min fina fina vän!
Idag: Kanske packa... Hockey i Norrköping. Packa!!
Jaa, ibland kan man allt kalla mig SportMaja. Igårkväll var jag på plats då slutspelet i den årliga fotbollscupen spelades. Det var som vanligt mycket folk och varmt, men samtidigt härlig gemenskap på något vis.
Och i natt var det ju hockey. JuniorVm. Så nog höll jag mig vaken till 01.50 och såg matchen som var slut vid fem. Spännande var det och vad härligt med ett svenskt guld tillslut. Men det var inte jättekul att gå upp idag. Jag var trött som en stubbe. Haha.
Och på söndag blir det mer hockey. Live. Norrköping. Så nu får jag nog avsportifiera mig lite fredag och lördag. ;)
Min dator är lite konstig. En dag. Nyligen. Hände det något. Och så stängde den av sig. Och nu är allt liksom bredare... Skumt är det. Och fult. Allt blir utdraget och människor på bilder blir tjockisar fast de är smalisar. Jag kommer inte stå ut med detta länge till. Men jag vet inte hur jag ska göra så att det blir som förr...
Jaja. Nu är Ellen och jag hemma från Askersund där vi har haft det mysigt hos kusinerna.
Ellen var gullig när det var läggdax:
KusinHedda ska ha en fotovägg i sitt rum. Så vi började fixa med den:
Det kommer bli så fint så fint. Och jag blev själv mycket inspirerad och sugen på att ha en vägg full med foton!
Nu... blir det lite How I met your mother innan det blir fotbollscup i sporthallen!
Så... imorgon får ni se folkbilder och sportbilder. Lovar jag. Nästan.
Klyschigt men sant. Å andra sidan finns det inget som stoppar dig från att checka in andra möjligheter och vägar i livet i mars, juli eller oktober heller. Men nu, så här i början av året, funderar man ju lite extra. Eller jag kan ju bara tala för mig själv...
Jag har ju en termin kvar på fotolinjen i Nässjö. Och det känns bra! Det ska bli kul att fortsätta och det ska bli kul med fotoprojekten vi ska syssla med och med fotoresan klassen ska göra tillsammans. Det kommer bli en bra termin!
Men vad ska jag göra i höst? Det är inte lätt. Det är svårt. Vill jag fortsätta åt fotohållet? Nja, jag tycker att det är kul och så. Men kanske är det något jag vill syssla med som hobby "bara". Sen kommer jag kanske söka till någon fotoskola igen, för man vet ju aldrig. Men just nu, idag, känns det inte aktullet. Så vad vill jag göra i höst då? Jag ska leta och forska i det ordentligt, för att inte missa något som jag skulle kunna tänka mig att söka till. Och vet ni. 1 januari hittade jag en utbildning, ett yrke, som jag inte visste fanns.
Skrivtolk. Man tolkar för hörselskadade vuxna/vuxendöva från tal till skrift. Det behövs både i tvsammanhang, som undertaxtare, då t.ex. alla Svts program måste textas och det behövs skrivtolkar som hjälper en döv att förstå en föreläsning, teater eller vad som helst som vi andra hör. Så då sitter man med på det här, skriver med hjälp av något snabbtangentbord och den hörselskadade personen läser på en skärm. Jag tycker att det låter som ett yrke som skulle kunna passa mig! Och det är ett viktigt och meningsfullt arbete och det verkar finnas behov av flera skrivtolkar.
Utbildningen som jag har hittat är på en folkhögskola i Stockholm. Fast man bor inte på skolan, som jag gör nu, men det har jag ju provat redan. ;) Den är på ett år, 100% och börjar den 22 augusti.
Jag har ingen aning om hur svårt det är att komma in, men jag har bestämt mig för att söka! :) Söka kan man alltid göra vet ni!
Och så har jag alltid ögon och öron öppna för utbildningar och vad andra sysslar med i deras liv. Jag undrar vad jag gör om 8 månader... Spännande!
Idag har jag läst ut en bok. Den heter Här ligger jag och blöder och är skriven av Jenny Jägerfeld. Den handlar om Maja som i början av boken sågar av sig tummen. Inte på flit alltså! Och sen åker hon till sin mamma. Som bor in en annan stad. Men mamman är inte hemma. Och Maja får inte tag i henne och hon förstår inte var hon är. Men Maja stannar i mammans hus iallafall. Och får stickor i foten. Och hamnar på en fest hon inte är bjuden på där hon inte känner någon. Där träffar hon Justin som inte heter Justin egentligen. Och när hon kommer hem, hem till pappan igen, berättar hon inte att mamman inte var hemma. Och mamman fortsätter vara borta och man vill bara läsa vidare för att se hur det går med allt. För att se om Maja berättar för pappan. Och för att se hur det går med Justin som inte heter Justin. Och framför allt för att se var mamman är!
Några små utdrag från slutet av boken:
"Så här i efterhand är det overkligt. Var jag ens där? Var hon? Bilderna är drömlikt suddiga och stilla, som korniga svartvita fotografier tagna av en amatör med konstnärliga ambitioner. Hon satt där, visst gjorde hon?"
----
"Jag sprang genom dörrarna och ut, förbi vändplanen för bussar och ut mot Gamla Övägen. Regnet föll i hårda droppar och blandades med tårarna. Jag sprang och sprang och sprang, jag sprang tills jag inte kunde springa mer och sen sprang jag lite till. Luften jag andades var kall och hård, rev i luftrören. Jag ignorerade knivhuggen av håll i sidan, satte den ena foten framför den andra gång på gång på gång. Jag ville bli en maskin som aldrig skulle sluta springa. Jag vill bli en maskin som inte kunde känna. Jag ville bli en maskin, som hon."
----
"Det är så generande patetiskt att tänka så, men det verkar faktiskt som om ingen vill ha mig. Som om ingen alls. Vill ha. Mig. Jag ställer mig på gatan med en realapp runt halsen, nä förresten jag lägger ut en annons på blocket, kanske auktion på tradera, det är mer min stil. Jag som är ung. Jag som skiter internet."
---
Jag gillade boken. Handlingen. Språket. Maja. Jag skulle vilja vara lite som hon. Cool. Spontan. Stark.
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
