Min dröm brukade vara att ha ett album varje år och sätta in foton från födelsedagen, andra högtider, resor, naturfoton från alla årstider, avslutningar osv osv. Ni vet. Men jag brukade aldrig klara det. Jag halkade alltid efter och jag missade alltid att framkalla korten eller att limma in dom eller att köpa album eller att orka eller att känna för det. Med tiden har jag väl insett att ingen är perfekt och att den där drömmen förblir en dröm. Min verklighet har istället varit att jag skrivit ut favoritfoton när jag känt för det och klistrat in de i albumet. Ett foto per sida. Inga krav. Inga måsten. Bara kreativtet när det passar mig. Och idag blev jag klar! Nu är mitt första album i den genren fullt. Och det är så fint att titta i, det är ju verkligen foton jag tycker om!
Självklart ska jag köpa ett till album som är redo att fyllas så småningom. När jag känner för det, ni vet! ;)
Hur ska jag veta om orden du säger betyder att du litar på mig så mycket att du kan säga vad som helst, eller om de betyder att du inte bryr dig ett dugg om vad jag känner när jag hör dem? Orden. En tunn linje mellan något väldigt fint och något väldigt fult. Jag vet liksom inte om jag ska bli varm i hjärtat eller om det bara ska göra ont. Jag vet liksom inte var jag har dig.
När blev jag galen i färg egentligen? För det inser jag att jag har gått och blivit.
Kolla mitt rum liksom:
Och mina naglar är nu mera alltid täckta av nagellack, ofta i olika färger:
Mitt senaste färgprojekt är iPhonehörlurarna. Jajemen! Jag pysslar med att klippa en skåra i vanliga indianpärlor för att sedan trä på de på den tråkiga, vita sladden:
Självklart ska det matcha mitt färgglada iPhoneskal.
Så är det med mig och bloggen. Så fort jag slutar. Saknar jag.
Är jag tillbaka redan? Jag tror det.
Efter några få dagars obloggande fylls det liksom på med kreativitet och vilja att börja om. Nystart. Jag läser bloggar och blir inspirerad. Jag träffar på nya människor och blir inspirerad. Jag promenerar och blir inspirerad.
Jag vill blogga igen! Och jag vill göra det bättre! Jag vill att varje inlägg ska vara lite bättre, kännas lite mer. Förstår ni?
Det är svårt, men jag har lärt mig att utmaningar och press nog är lite bra för mig ändå.
Jag har just ägnat en stund åt att läsa lite om min skolstart. Det känns bra. Jag gillar att ta det lugnt och kika runt på sidor och länkar och skriva ner lite info och viktiga saker. Det sätter alltså igång på måndag kl. 13.15. Det känns lite bättre nu faktiskt. Man vet ju aldrig hur något är förrän man testat, men nu känner jag mig mer positivt inställd och redo att ta tag i plugg igen. Tänk att jag kan vara kulturvetare om tre år!
Ehm, men ikväll till söndagdag åker jag som skrivet bort lite. Och det känns skönt. Jag har ju koll på skolläget nu så nu får jag chilla i helgen och slippa tänka så mycket på skolan.
Hoppas att ni har lagt märke till hur fint väder det är denna vecka när jag har sommarlov. Det är som det ska.
Igår köpte jag en iPhone, en vit! Så nu är jag som alla andra. Snart. För jag fick nämligen fel kort, så jag kan inte riktigt använda den än. En aning frustrerande. Hoppas kortet kommer imorgon!
Jag ska bort över helgen :)
Och jag vill skriva mer "riktiga" texter och blogga lite mer intressant och inpirerande, men ibland är det svårt. Men jag jobbar på det och återkommer!
Jag har sommarlov. En vecka. Om en vecka börjar jag på universitetet. Ett program. Fattar ni? Jag ska läsa där i tre år. Klart jag är nervös. Klart det känns lite jobbigt. Klart det känns lite bra. Jag hoppas att det blir bra.
Jag känner bara att jag ha lite svårt att släppa Sörängen. Folkhögskolan. Eller släppa. Jag saknar det tror jag. Men man måste gå vidare. Och det jag saknar mest, människorna, ja, de finns ju kvar. Det har jag märkt. De finns kvar, även fast de inte är lika nära längre. De finns kvar.
Jag blir glad när jag tänker på vänner. Och på hur bra jag är på att hålla kontakten med folk. Jag har fått nya vänner det här året och de finns kvar där ute. Och de gamla vännerna finns kvar. Och nu ska jag till universitetet och finna nya vänner. Det är viktigt. Vad vore jag utan vännerna egentligen? Ganska liten, eller hur? Ännu mindre.
Jag ska inte göra så mycket i veckan. Och jag tror att det känns bra.
Nu har jag nio dagars sommarlov! Tjoho! Kan inte säga om det betyder mycket blogg eller inte. Det beror liksom lite på vad jag hittar på. Men vad bra det känns. Vad skönt det ska bli med lite ledigt efter 8 veckors jobb. Det är jag tamigtusan värd!
Igårkväll regnade det, som så många kvällar förut. Ibland tycker jag om regn. Igår var en sån kväll. Så jag tog på mig lite utevänliga kläder, tog med mig kameran och gick. Inte långt. Bara några meter utanför dörren. Och jag fotade droppar. Det måste vara mitt favoritmotiv. Jag provade också en ny grej igår, att använda blixten på dropparna. Det funkade rätt bra! Men de får ni se imorgon. Idag får ni se oblixtade droppar som ger mig en liten dysterkänsla, men jag tycker om dom:
Ehm, nu håller jag på med att söka studiemedel till hösten och läser på lite information om utbildningen, Kulturvetenskap 180 hp, och så där. Jag är inte så jättepepp, det erkänner jag verkligen. Men en del av mig ser framemot det och tror verkligen att det kan bli bra! Men mer om det en annan dag va!?
Imorgon blir det jobb och sen ett litet resturangbesök med en fin vän faktiskt och sen ska ni få se mer droppar.
Igår var vi ju på teater då och som lovat kommer här lite teaterfoton:
Det var Pippi på de sju haven som spelades i år. Men det spelar liksom inte så stor roll vad de spelar, de är så duktiga och det är så mysigt varje år! Framförallt blir man ju imponerad av barnen/ungdomarna som är så duktiga och sjunger så fint. Kulkul!
Jobbdagen idag gick bra. Moa och jag hade det riktigt bra för vi kom in i ett riktigt snackflöde. Först berättade vi om våra helger i detalj och sen beskrev vi människor från våra liv som inte riktigt finns i den andras liv. Det var kul och intressant och lite terapeutiskt, så det fortsätter vi nog med imorgon. Snart ska vi beskriva oss själva med... Det blir sannerligen klurigt, men säkert nyttigt.
Idag tog jag kamerastativet på pakethållaren och drog iväg för att fota. Hamnade på en åker och nu kliar det på HELA kroppen. Men det var det värt. Det var en fin stund och några härliga bilder blev det.
Ni önskar att ni var med mig va!? Det önskar jag också. Sällskap var det enda jag saknade.
Nu ska jag alldeles strax dra mig norrut, till Lerbäck, för att gå på teater med släktingar. Så, imorgon ramlar det in teaterfoton här på bloggen. :)
Drog en roadtrip till gamla Nässjö och min vän Carro idag. Det blev en bra dag, precis som jag hade tänkt och trott. Radion spelades högt i bilen och jag sjöng med, inte vackert, men passionerat. ;) Väl i Nässjö var det fint att återse Carro. Vi gick till Ica och köpte glass och sen gick vi och köpte pizza och sen gick vi hem till Carro och åt och pratade och såg på film och åt lite till och pratade lite till. När det blev kväll tog jag röda faran hem igen. Mycket bra dag!
Och nu ligger jag här och funderar lite på vad jag vill hitta på under mitt 10 dagar långa sommarlov som startar på lördag... Hm, vi får se vad det blir!
Tänker för mycket. Vet inte var jag är på väg. Vet exakt var jag vill. Har ingen aning om vad jag vill. Jag kan allt. Jag kan inget. Jag vågar. Jag är feg. Det blir rätt. Det blir fel. Jag väntar på det där hemska som liksom aldrig händer. Var är det? När kommer det? Var är du? Jag mår bra. Jag är låg. Jag är hög. Allt är upp. Allt är ner. Allt. Inget. Inget har hänt. Livet. Allt. Snart vet jag. Men jag vet redan. Nej.
Blaj. Blaj. Blaj.
Jag skriver texter i huvudet. Men de är inte där när jag kommer hem.
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
