Lättnaden. Går knappt att beskriva. Jag ska erkänna att jag inte känner mig helt nöjd med min uppsats. Jag kände att så mycket blev ihopkastat där sista kvällen och jag var säker på att examinatorn skulle märka det och att det skulle fälla mig. Att det
inte skulle räcka. Jag var förberedd på att jag skulle rekommenderas att jobba vidare och lägga fram den i augusti istället. Så självklart var och är jag jätteglad och lättad nu.
MEN jag stör mig något oerhört på att den där oron som finns där innan, när jag vet att beskedet är på väg, får ta så mycket större plats. Det är så synd och sorgligt att det är så. Att lättnaden och glädjen efteråt inte tar över på samma sätt
som den jobbiga känslan innan. Att glädjen nästan liknar tomhet, medan skitkänslan precis innan tar över hela mig. Jag ska klura ut vad man kan göra åt det.
NOG GRUBBLAT!
Idag efter 11 ska seminarieschemat komma ut så då får jag veta vilken uppsats jag ska opponera på om en vecka. Så planen för idag är att mjukstarta det arbetet lite. Läsa igenom den uppsatsen med ett öppet sinne och sen börja punkta ner saker
jag tänker på i första genomläsningen.
Visste du att det är första metaredagen idag? Det är det och därför har vi metat, Philip och jag. Inte världens bästa väderförhållanden kanske, men frisk luft, flera napp och god lunch fick vi allt.
Det känns så konstigt att det är måndag och att jag inte har någon uppsats att skriva på. Fast mest känns det skönt. Fram till fredag kan jag leva på hoppet och vad som händer sen tar jag då. :)
I lördags hade jag en trevlig dag. Jag, Philip, mamma, Ellen och mormor åkte till Örebro där vi mötte upp moster och Hedda och Ville. Vi ungdomar skulle nämligen testa på det här med Escape Room. Jag misstänkte att jag skulle gilla det konceptet
och nu kan jag bekräfta det. Det var så kul!
Vi steg alltså in i ett rum, eller rättare sagt en vinkällare, där vi skulle finna en landsförrädare. Med hjälp av diverse koder, nycklar, sifferkombinationer och andra ledtrådar. Vi hade en timme på oss. Och vi kom överens om att vi klarade
det, även fast vi missade den lilla detaljen med att lämna rummet när vi hittat svaret. Tio sekunder innan timmen hade gått stod vi med svaret i våra händer men vi valde att småprata istället för att skynda oss ut och då säger en röst "Game over".
Så just där kände vi oss ju kanske inte jättesmarta. ;) Men det var så kul! Jag vill verkligen testa något mer rum.
Sen kommer vi till det andra konceptet jag vill hylla idag - Saluhallen! Alltså restaurangversionen. Att det i en och samma lokal finns flera restauranger som har gemensamma bord och stolar i mitten så att var å en kan välja vad de vill äta, men ändå
samlas i mitten och sitta tillsamnans. För mig blev det burgare.
Sen gick vi lite i affärer innan vi mellanlandade hos kusinerna i Askersund ett tag. En trevlig lördag alltså! :)
Så står det i inlåningsmodulen nu. Vid halv åtta lämnade jag in min masteruppsats och lättnaden jag trodde jag skulle känna är istället något som liknar ångest. Det känns bara som att mycket blev ihopkastat på slutet och att den som läser kommer märka
det... Bland annat. Jaja. Jag har gjort vad jag har kunnat den här gången och, som jag skrivit till mig själv i bujon:
PÅMINNELSE:
Vet du vad? Jorden går inte under för att en examinator avråder en från att delta i ett slutseminarium.
Värt att påminna sig om såna här stunder.
Nu ska jag försöka ha en skön vecka där jag inte tänker så mycket på uppsatsen för just nu finns det ju faktiskt ingenting jag kan göra. Bara det liksom.
Idag fick jag en hel hög med konstruktiv kritik från min handledare och sen avslutade hon med orden "jag tycker du kan lämna in så får vi se". För alla kanske inte dom orden låter superpositiva, men för mig var det en enorm lättnad att läsa. Jag har varit
riktigt nojig på senaste, över att hon ska säga att det är kört och avråda mig från att lämna in denna omgång, jag har liksom varit mer orolig för det än för att uppsatsen ska bli ratad av examinatorn i nästa steg.
Jag har fortfarande mycket att både skriva och fixa till, men att ha en lista från min handledare känns riktigt motiverande inför sista rycket nu onsdag och torsdag.
Och oavsett hur det går är det liksom över snart. Bara det. ;)
Avslutningsvis vill jag visa tre godingar från kvällens middag.<3
Här ligger jag med lite huvudvärk. Jag tror att det är hjärnans sätt att säga ifrån. Att: Nu får det för tusan räcka med uppsatsgrubbel! Tyvärr är det inte över än, men idag har jag återigen varit duktig.
Blev uppmuntrad av att någon blåste såpbubblor.<3
Vi har också varit och vaccinerat oss. Tredje dosen, vilket innebär att det dröjer tre år till nästa. Så nu är det fritt fram för alla fästingar. ;)
Sen åkte vi vidare till landet där mamma hade bakat en supergod rabarberkaka.
Det blev en skogspromenad också.
Och inspirerad av mammas rabarberkaka fixade jag sen rabarberkräm till middag.
Imorgon ska jag skicka iväg min uppsats till min handledare. Jag är inte klar, men jag tror mig bli det inom några dagar. Är dock orolig som tusan att min handledare ska avråda mig från att lämna in... Men då kanske jag struntar i hennes råd. ;)
Om en vecka och 15 minuter ska uppsatsen vara inne. Nästa fredag klockan 9. Så det blir väl torsdag kväll som jag tänker mig att jag ska lämna in. Jag känner mig mest trött på den. Mer trött än orolig liksom. Fast jag inte är klar än. En
kvart tror jag att jag kommer fixa det. Att det jag får ihop kommer räcka. Nästa kvart tvivlar jag. Ska peppa till och försöka få mycket gjort idag. Behövde bara städa tejplådan först. Vadå? Det är ju viktigt! ;) Och ja, jag har en tejplåda.
Det är en vit plåtlåda med röda hjärtan på. Den har farmor alltid haft med sig på kalas med hennes oslagbara farmorkakor i. Dom med ett hål i mitten. Hon brukade vara noga med att ta hem sina burkar igen men så en gång lät hon den bli kvar.
Hos mig.
Och där i har jag nu alltså pysseltejpen. Men nu är det fullt.
Ja, det har det ju varit ett tag nu men idag tog jag majbilden! Ni vet, månadens bild uppe i Toka!? Poäng till dig som ser sädesärlan.
Det var Ellen och jag som åkte dit. Igår när vi bestämde det så trodde jag att det skulle bli en grå majbild, men icke, det är ju fint idag!
Nu har jag faktiskt precis pluggat lite, men nu är det dags att laga middag. Jag är ensam hemma då Philip är i Stockholm så jag ska passa på att plugga duktigt, framför allt imorgon, och äta precis vad jag vill och ligga diagonalt över sängen och
sånt ni vet. ;)
Min hjärna nu alltså. Jag pratade med min uppsatshandledare idag och känner att allt kastades upp i luften och just nu vet jag varken ut eller in. Jag har många bra delar, men utmaningen nu är verkligen att få ihop det till en bra uppsats med en
röd tråd. Det är så mycket med det som känns svårt just nu. Meeeeen. Nya tag imorgon? Jajemen!
Även idag blev det en liten utflykt. Fast norrut denna gång. Och så hade vi med oss Ellen och Hedda också. Vi åkte till Övralid. Promenerade i skogen. Insåg att vi var ganska dåliga på träd. Såg en ekorre. Och fick ta av oss jackorna i uppförsbacken.
Och så åt vi lunch vid farfarstugan. Och en kula glass på det. Kanske var det inte riktigt glassväder egentligen, men det var värt det ändå.
Nu är väl planen kanske att jag ska plugga lite. Eventuellt. Strax.
Vi har varit ute på tur idag, Philip och jag. På Östgötaslätten.
Vi landade först på Återvinningen i Skänninge. Jag provade en jeansklänning, men den var för stor tyvärr. Jag gjorde tumme upp innan jag hade hunnit prova den. </3
Och så var vi på en loppis i Mantorp, precis vid stationen.
Och på något som hette Nostalgihuset och Majas loppis!
Lunch åt vi i gamla Sya station.
Tomatsoppa för Philip och Pad Thai för mig. Vegetariskt ställe. Fint och gott, men hade jag fått välja hade jag velat ha min rätt varm.
Det fanns en katt där också!
Sen handlade vi mat i Mjölby och nu har vi landat i soffan. Jag köpte två tékoppar på Återvinningen i Skänninge och en cykel i Mantorp.
Och kalaskort i Skänninge. Så nu får jag väl bjuda in till något mer kalas. ;)
Som ni ser ovan är jag just nu både vuxen och barnslig samtidigt. Fast det kan vara så att glassen nu är slut och att jag inte har läst så jättemånga rader. ;) Jag var hos min (framtida) chef idag och lämnade lite papper i form av belastningsregister
och betyg och fick då lite att läsa tillbaka. Jag inser verkligen att jag har ett viktigt arbete framför mig.
Samtidigt som jag nog fortfarande inte kan greppa det riktigt.
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
