Jag var ute i "soluppgången". Det var bara solen och jag som var ute, men vi såg inte varandra.
Jag hade pyjamas under den stora jackan och de gamla fotbollsbrallorna. På långt håll såg jag fyra rådjur. Det är synd att de blir så rädda när man kommer närmare. Jag såg två harar också. Ännu räddare.
Jag gick över åkern ner till sockerbitarna. Ställde ner kameraväskan i snön och balanserade vingligt kameran ovanpå. Jag har ju ett stativ, men orkar sällan bära med det. Tog fjärrkontrollen i min hand och tog mig smidigt (eller inte) upp på sockerbitarna. Sockerbitarna var täckta av ett lager med snö och under var det riktigt halt. Men jag höll mig på benen.
Sen ändrade jag vinkeln på kameran och tog mig upp högst upp. Här darrade mina ben över det hala underlaget. Så höjdrädd är jag. Så rädd för att tappa fotfästet är jag.
Lyckades dock ställa mig upp och få kameran att knäppa av några bilder.
Men ganska fort var jag nere på säker mark igen och promenerade upp mot huset.
Japp, jag befinner mig hemma på landet lite för Philip har omajiga planer för fredag-lördag. Haha, det låter rätt hemskt. Att jag är hemma i Sonnorp bara på grund av att jag inte kan vara hos Philip. Det är ju minst lika mycket tack vare tänker jag.
På senaste tiden har det blivit så att det är hemma hos Philip jag bor mest. Det har ju alltid varit mest naturligt att vi är där då han bor själv och ja, det är ju mysigast att bara sköta sig själva liksom. Med tiden har vi fortsatt trivts bra i varandras sällskap och det känns bara onödigt att jag ska åka hem "bara för att", när det är Philip jag vill vara med. Men, jag har ju liksom inte helt flyttat in, det är ju hans hem och om han ska vara borta en hel dag, eller iallafall över en natt, skulle jag ju aldrig sitta där själv. Så mycket mitt hem är det liksom inte.
Allt som oftast känner jag mig bara så himla lyckligt lottad över att jag har som två hem där jag på båda ställena älskar mina sambos, men det är klart att det finns en längtan efter något eget. Eller något tillsammans. Men något som är mitt från början. Lika mycket mitt. Att göra i ordning i ett eget hem. Och ja, allt som kommer med det. Dit längtar jag. Fast så länge har jag det ju lååångt ifrån dåligt.
Bilder från mina två fina hem.
Planen för min Sonnorpsvistelse är att hänga med lillasyster och hennes Per ikväll. Vi ska lyxa till det och laga trerätters. Och imorgonbitti tror jag att jag ska gå ut med kameran. Kommer nog rapporter från båda aktiviteterna. :)
Igår läste jag ut Maken av Gun-Britt Sundström. Den kom ut 1976 och utspelar sig i Stockholm i slutet av 60-talet. Boken handlar om Martina och Gustav. Den är berättad i jag-form utifrån Martinas perspektiv och handlar till 99% om hennes känslor och tankar gentemot Gustav och huruvida de ska vara ett par eller inte. Som det står på baksidan av boken har de lite svårt både med att leva med och utan varandra.
Om jag kort ska sammanfatta vad jag tycker om boken så skulle jag säga ganska fin, men himlans utdragen. Det är klart att det blir lite tjatigt när det under de flesta av bokens 380 sidor ältas om samma sak. Men, den är ändå fin. Jag tycker om språket och formuleringarna och jag tycker om hur man ibland nästan kan välja att ta in det man läser allvarligt eller ironiskt. Det är något med dialogerna också, eller kanske all text, som gör att jag läser hela boken, är där, och känner och ser det som beskrivs ganska tydligt. Och jag vill också veta hur boken kommer sluta. Om de slutar tillsammans eller isär. Det ska jag inte avslöja. Men nedan finns tre utdrag ur boken som den nyfikna kan läsa för att få ett litet smakprov.
Jag längtar till praktiken. Jag längtar efter att "jobba" 100%. Ni som gör det tycker säkert att jag är tokig, men jag gör verkligen det. Jag vill känna att jag gör något. Någon nytta. Något bra. Jag vill ha ett schema som sträcker sig över mer än 4-6 timmar per vecka. Det kommer jag ha om två månader.
Så länge vill jag dock göra allt jag kan för att jag sen, när jag jobbar 100%, ska sakna alla lediga timmar som jag har nu. Idag har jag tagit tillvara på förmiddagen genom att baka bröd.
Fast först läste jag några sidor i Maken. (Ett litet utlåtande om boken kommer imorgon tror jag) Och sen åt jag frukost framför Nyhetsmorgon.
Och efter det promenerade jag ungefär 10 minuter till affären, för att köpa lite ingredienser till brödet och en del annat. Och sen 10 minuter tillbaka förstås.
Myskläder hela dagen. Plyschklänning och mysstrumpbyxor.
Bakdags! Jag gjorde filmjölksbröd och det blev gott så jag tänkte dela med mig av receptet. Först och främst ska ugnen sättas på 200 grader. Sen ska man blanda alla torra ingredienser. Det är; 2 dl fiberhavregryn, 5 dl vetemjöl, 1 dl krossade linfrön, 1 dl russin, 1 dl grovhackade hasselnötter, 2 tsk bikarbonat och 1 tsk salt. Efter det rör man i de blöta ingredienserna. Det är; 4 dl filmjölk, 1/2 dl honung och 1/2 dl lingonsylt. Sen skjuts in i ugnen i ungefär en timme. Låt svalna lite och ät!
Jag har drabbats av en stor längtan efter sommaren och jag tror att den bara växte nu när jag kollade igenom sommarmapparna. Men det var det värt. Snart är ju sommaren här igen. Det går ju fort. Eller hur?
Idag har jag haft det så lyxigt att jag blivit bjuden på både frukost och fika. Frukost hos Anneli imorse och nu ikväll bjöd Philip mig på chokladbollsfika på Lilla hem. Innan det var jag på synundersökning och provade ut nya brillor. Det blev ett par svarta, ganska så fyrkantiga,och lite större än de jag har nu. Hoppas att jag ska trivas i dem!
Nu väntas en myskväll här i duvedalshemmet och imorgon är det föreläsning om kulturens villkor i Frankrike.
Höll på att somna här vid kakelugnen så jag gick ut en sväng. Tog med mig kameran med macroobjektivet på. För att få tänka lite mer. Fick till tre favoriter iallafall.
Jag skulle nog säga att jag är bra på att ha hemmadag 50% av hemmadagarna och dålig 50. Denna hemmadag har iallafall börjat bra. Jag vaknade hos Philip. Gick upp 5 minuter innan det var dags att gå. Tog en macka i farten och knölade på mig dubbla strumpbyxor. När han cyklade mot skolan promenerade jag mot Sonnorp. Man får säga vad man vill om snön (och tro mig, de två gångerna jag halkade idag var inte jag heller så munter) men det är ju såå himlans fint. Vitt. Och tyst. Och vitt.
Efter ganska exakt fyra kilometer var jag hemma i Sonnorp. Under promenaden hade jag kommit på att jag ville baka frukostfrallor. Så det första jag gjorde när jag kom in var att googla snabba frallor, gå in på första träffen och kolla om alla ingredienser fanns hemma. Det gjorde det! (den lyckan). Så jag satte igång. Det var verkligen snabbfrallor, de skulle bara jäsa i 15 minuter och gräddas i 7.
När de små frallorna var klara dukade jag fram med smör och ost och jordgubbsmarmelad och banan och clementin och tomater och mjölk och oboy och så väckte jag lillasyster som också har hemmadag och så frullade vi tillsammans. Fint. Och gott. Och fint.
En bättre start på dagen får man leta länga efter.
Okej, jag bara måste tipsa om ett instagramkonto. Ni som inte har instagram kan väl se detta inlägg som en uppmaning att skaffa instagram, och om ni inte vill det så är det ju eran förlust. ;) Iallafall, jag har följt ett konto med namnet bokpoesi ett tag nu och jag är helförtjust. Bildflödet består av boksidor där det mesta av texten är överstruken med en svart penna, kvar blir ett fåtal ord som tillsammans bildar något nytt. Och det är bara så himla vackert och genialt. Jag önskar att jag hade kommit på det. Nedan ser ni några av mina favoriter. Lägg märke till att varje liten kvadrat är en egen liten bild/dikt, det är inte ett bokuppslag liksom.
Igår eftermiddag promenerade jag och mina käre Philip ner på en lite snöblåsig men ändå överraskande mysig kanalbank. Han med ett fiskespö i hand och jag med kameran. Det första oisiga stället var dock upptaget av två andra fiskare, så vi gick vidare. Vi kom till bryggan nedan och bestämde att här blir bra.
Fixa spö't.
Koncentrerad.pojke_90.
Glad.pojke_90.
Philip testade alltså att flugfiska. Häftigt!
Pusspaus!
Tyvärr blidde det dock ingen fisk...
Men det gjorde inte så mycket. För mysigt var det och jag är så glad att Philip övertalade mig att följa med ut.
Sådär! Nu är sista terminen på kulturvetarprogrammet igång. Jag har just varit på upprop och kort introduktion till kursen Kulturens villkor som jag ska läsa nu under tio veckor. Kursen är uppdelad i två delar, den första handlar om kulturpolitik i Tyskland, Frankrike och Storbritannien och den andra handlar om kulturpolitk i Sverige. Hoppas att det blir en intressant, rolig och bra kurs! Om tio veckor "flyttar" jag till Nyköping för att praktisera på biblioteket där i tio veckor. Men det kan vi ju återkomma till när det närmar sig och när jag väl är där. Jag tror att det kommer bli en himlans bra termin iallafall! :)
Vad hände igår då? Jo, jag vaknade hemma i Sonnorp och när klockan var ungefär ett promenerade jag hem till Philip. Vi åt lunch på Burger King, var på hockey och hjälpte Martin och Lovisa att äta upp semlor. En onyttig dag för magen kanske, men en fin dag för hjärtat. Avslutar med två bilder från igår för att detta inte ska bli alldeles för textigt.
Idag har jag vaknat tätt intill Honom, fått frukosten serverad, städat ganska mycket och varit på julgransplundring hos mormor och morfar. Undra vad jag gjorde den 17:e januari förra året och åren innan det!?
17/1 förra året åkte jag pulka tillsammans med Ellen, Per och Anna. Jag la upp bilder på Ellen och mig som var pulkapeppade.
17/1 2013 la jag upp flera små bilder och allt hade nog inte hänt just den dagen, men ungefär då bankade jag sönder pepparkakshuset.
17/1 2012 var jag ute på promenad i ett dimmigt Nässjö och skrev att huset nedan var mitt favvohus i Nässjö.
17/1 2011 tillägnade jag dagens inlägg till storasyster för hon hade fått jobb i Hallsberg!
Och 17/1 2010 var jag lite sådär djup som jag nog var lite mer förut än vad jag är nu.
Hej på fredagen! Igår blev jag med ny mobil. Tack vare att Philip pushade mig och skötte snacket på Teliabutiken. Så nu har jag en iphone 5c med fungerande kamera och ett bättre abonnemang. Tjoho! Idag har jag promenerat hem till Sonnorp för att hänga lite med lillasyster så här på fredagsdagen. Och jag fick en present av Ellen och Per; ett sticka-uggla-set. Fint!
Det får väl räcka som fredagsrapport, tänker jag! Trevlig helg! :)
Tänkte att hela min onsdag förtjänar att bli bevarad och ihågkommen, så jag dokumenterade det mesta och tänkte spara dagen här på bloggen helt enkelt.
9.09 - Frukost. Clementin, rullmacka och yoghurt med min müsli.
10.00 - Papperspyssel.
11.06 - Tillbaka i sängen för att läsa. Maken av Gun-Britt Sundström. Jag har läst 80 sidor och tycker mycket om den!
12.29 - Philip hade kommit hem och jag kokade pasta åt oss.
13.28 - Jag halkade runt kanalen med två appar igång - Endomondo för att veta hur långt och länge jag gick och Podcaster för att lyssna på podkasten "Källan".
15.14 - Spelade kort med Philip. Det kan ha varit så att jag förlorade stort, jag minns inte riktigt...
18.02 - Åkte tåg mot Linköping.
19.00 - Mötte upp ett härligt gäng (Louise, Emma, Maja, Julia, Ola och Mia (Mia är bakom kameran här)) för att äta på Yellow Fellow. Jag åt Pad Thai - nudelwok med kyckling, grönsaker, böngroddar och hackade jordnötter. Supergott! Och såå mysigt ställe. Rekommenderas! Trevligt sällskap med förstås. :)
En finfin onsdag alltså! Det är rätt fint att vara ledig så här. Men, strax ska jag göra lite nytta i form av att ändra det sista lilla på uppsatsen innan den är HELT klar. Men först: en dusch!
Tolv bloggare har i veckan presenterat ett roligt projekt. De kallar det Monthly makers och det går ut på att varje månad, hela året, presenteras ett pysseltema. Vem som vill får delta, varje månad, eller en månad. Man kan, och kanske ska, helt enkelt se detta som en kreativ knuff. Precis vad jag behöver! Jag älskar att pyssla, men behöver ibland inspiration och så. Månadens tema är papper. Möjligheterna är oändliga, men ändå är man begränsad till papper. En perfekt utmaning, tycker jag!
Jag har papperspysslat lite både måndag och tisdag, utan fantastiska resultat dock, men ändå. Och när jag har publicerat detta inlägg så tänker jag fortsätta. Jag försöker få ihop en liten korg:
Det var ju inte så länge sen jag papperspyssslade innan denna vecka heller. I mellandagarna blev ju de här till:
Mm, papperspyssel är kul! Tack Monthly makers för ett himlans bra initiativ, jag ser fram emot vad som läggs fram kommande månader.
Igår läste jag ut årets första bok. Gatukatten Bob av James Bowen. Boken är en sann historia som handlar om James som deltar i ett drogavvänjningsprogram och bor i en träningslägenhet i London. En kväll sitter det en katt i trappuppgången.
James och katten tyr sig till varann och James döper katten till Bob. Tillsammans blir de starka. De överlever först genom att sjunga och spela på gatorna och sedan genom att sälja tidningar. Oftast är Bob med vid James sida under arbetsdagarna och han gör så att inkomsterna ökar. Men det är inte bara frid och fröjd. James håller på att sluta med droger och i slutet av boken har han det riktigt jobbigt, men då finns Bob där vid hans sida.
Om jag skulle beskriva boken med ett ord får det nog bli småmysig, även fast det känns lite konstigt att skriva det efter ni läst om hur jobbigt James hade det emellanåt. Jag tycker dock att boken var lite väl långsam och detaljerad i sina beskrivningar, ibland ville jag fortare fram och inte läsa om att Bob uträttade sina behov i trädgården eller vilken busslinje de tog, till exempel. Men boken var absolut läsvärd och det faktum att det är en sann historia påverkar iallafall mig. Vill ni se Bob? Sök på Streetcat Bob på Youtube.
Min dag började med att jag vaknade halv sju och inte kunde somna om. Strax efter sju gick jag upp och duschade och sen fixade jag lite frukost till mig och Philip. Strax före nio cyklade han åt ett håll och jag promenerade åt ett annat. Genom ett envist snöfall. Jag tog lite skydd i en tunnel.
Isen/snön/vattnet bildade fina mönster.
Jag kilade in på Ica och köpte mandlar, hasselnötter, valnötter och solrosfrön, å så ut i snön igen! På grusvägen mötte jag farfar, som jag stannade och pratade lite med. Vi är hurtiga vi, Erikssonare.
Hemma!
Det verkade som att en fågel hade varit och pickat på när ingen var hemma.
Jag hängde upp mössa och vantar på tork och började hacka mandlar. Müsli var ju dagens plan!
Jag utgick från ett recept men freestylade lite grann. Jag satte på ugnen på 200 grader och sen hackade jag och blandade alla ingredienser. I min müsli hade jag: 3 dl havregryn, 200 gram mandel, 200 gram hasselnötter, 2 dl linfrön, 3 dl solroskärnor, 1,5 dl valnötter, 2 dl honung och 1 dl rapsolja. Skjuts in i ugnen i 15 minuter, sammanlagt. Jag tog ut plåten var tredje minut för att röra om ordentligt.
Jag rörde också om i müslin medan den låg och kallnade på plåten efteråt å så provsmakade jag och blev riktigt nöjd. Slutligen hällde jag upp i diverse burkar och så var det klarrt!
Sådär härliga var Philip och jag igår när vi promenerade genom en vit värld. Vi gjorde också varmchoklad - riktig med kakao, handlade godis och spelade spel med Ellen och Per på kvällen. Det var en bra lördag det och idag får vi se vad som hittas på! :)
Imorgon börjar en ny vecka, en ledig vecka för mig, då jag är mellan två terminer så att säga. Men jag har lovat mig själv att jag ska ta tillvara på veckan på ett bra sätt, ett sätt som gör att veckan inte bara har gått och gått utan att jag har gått med. Jag ska pyssla och läsa och mysa och promenera och kanske ja, hitta på lite små nya grejer liksom. Imorgon ska jag göra en nötig müsli! :)
Uppsatsseminariet - check! Jag överlevde, naturligtvis, var inte alls nervös när min uppsats blev synad i sömmarna och fick många bra tips och synpunkter och tankar. :) När jag skulle opponera kändes det dock sämre. Jag var väl förberedd och sa det jag tänkte säga och gjorde det jag skulle, MEN jag är så jäkla trött på att bli röd i ansiktet när jag talar inför folk. Det krävs bara en miniputti grej för att jag ska börja rodna och sen är det kör't. Det får mig att känna mig sämre än vad jag är och jag skulle kunna göra bättre ifrån mig, och tala bättre för mig, om ansiktet inte blossade upp. Har brottats med det här problemet hela livet, och framför allt i skolan, och är så. jäkla. trött. på't. Om någon har några tips eller tankar som kan få mig att känna mig positivare kring detta så är ni välkomna att kommentera...
Jag lovar förresten att meddela när min uppsats ligger ute på nätet, så att ni som har uttryckt en önskan om att läsa den, kan läsa den. :)
Tjenare! Tog en liten pluggpaus och gluttade tillbaka i bloggisarkivet. Hamnade i januari 2012. Då läste jag foto på folkis. En av sakerna som jag kan sakna från den tiden är att få fotouppgifter, att någon bestämmer vad man ska göra, och sen får man liksom lösa uppgiften individuellt och kreativt, men ändå inom en viss ram. Den sista januari skrev jag följande och laddade upp bilderna nedan:
Ja, jag tycker än idag att den där lilla serien har något. :)
Jag åker i riktning mot Motala efter att ha varit inne på universitetet i cirkus två timmar. Min kandidatuppsats blev godkänd av både handledare och examinator före jul (woho!) och på torsdag är det uppsatsseminarium. Idag har jag träffat Sara, vars uppsats jag ska opponera på. Och hon ska opponera på min. Vi gluttande lite i varandras böcker då man ju ska göra lite stickkontroll på citat och sånt där. Bra bra! Just nu känns det rätt bra inför torsdag, det ska till och med bli lite småkul! Men på torsdag kommer jag garenterat vara nervös, sänd en tanke till mig då! :)
Idag har Philip och jag varit ute i friska luften i hela 97 minuter. Vi promenerade i Varamon och längs Kärsbyån.
Gick hand i hand.
Fångade isdropp på bild.
Hade barkbåtsrace i Kärsbyån (1-1).
Spelade hänga-gubbe i sanden (jag blev inte hängd!).
Och räddade stackars strandade och frusna kräftor som låg i den kalla sanden. Några sprattlade och det tolkade vi som ett rop på hjälp och kastade ut dem i vattnet, hoppas att någon överlevde!
Dagens kanalpromenad var inte riktigt som andra kanalpromenader. De håller på med någon slags renovering vid kanalkanten på ett ställe och har då gjort en grusvall för att stoppa upp vattnet. Det ser helunderligt ut. Och festligt att man kan knalla omkring lite på bottnen.
Det är ju inte varje dag man står bland sjögräs och musslor.
Vi passsade på att mata änder med bröd. De måste ju också tycka att kanalen ter sig lite märklig, för att inte tala om vad de stackars firrarna tänker.
Skrot som folk har försökt att gömma undan lite smidigt har nu kommit fram. Till exempel en moppe.
Hallojsan! Jag roade mig just med att blicka tillbaka lite i bloggisarkivet, först med planen att hitta små kreativa pyssel som jag hade haft för mig förra året, men sedan hittade jag texten nedan och tårarna rann över.
Idag har vi varit tillsammans i 10 månader och han vet inte hur bra han är.
Nu är 2015 här! Jag och Philip firade in det nya året hos Lovisa och Martin tillsammans med ett gäng andra glada pajsare. Det var en trevlig kväll! När vi kom dit möttes vi av ett vackert dukat bord och en lockande meny.
Förrätten:
Varmrätten:
Desserten:
Vi hade alla bidragit med att ta med oss lite av varje till maten och hjälptes åt att tillreda allt det goda. Gott samarbete och god mat!
Efter maten spelade vi ett spel och när klockan närmade sig halv tolv promenerade vi mot Motalabron där vi kollade på fyrverkerier, tyckte lite synd om en hund och pussades på tolvslaget.
Efter en stund där på bron promenerade vi iväg igen, jag och Philip följde med in till Lovisa och Martin ytterligare en stund för ytterligare ett spel och kanske vid två knatade vi hem till Philip! Slut på Nyårsafton och Hej, 2015!
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
