Men först: Frukost! En av dagens bästa måltider! ;)
Kvart i tio cyklade jag till bibblan. Ni vet, jag skulle träffa två personer där för ett litet möte. Tänkte liksom lite som så att eftersom jag inte jobbar ihjäl mig så kunde jag tala om att jag finns. Så det gjorde jag och det kändes bra. Jag fick ett trevligt bemötande och de verkade genuint glada över att jag hade hört av mig. Sen kunde de inte säga så mycket i nuläget, men då flera anställda varit på intervjuer och så och eventuellt då var på väg bort kanske de skulle kunna behöva hjälp framöver. Kanske. Men nu vet de att jag finns iallafall och jag är stolt över att jag hörde av mig och över att jag numera inte tycker att det är jobbigt att prata med folk så där. En stor vinst i sig! :)
Innan jag trampade hemåt så köpte jag med mig en subway-macka, som jag sedan mumsade i mig framför New Girl. Jess<3
Jag behövde dock inte köpa med mig en subway-cookie för häromdagen bakade jag egna. Fikastund har guld i mund.
En promenad till Ica (och tillbaka) har jag också avklarat idag och på hemvägen stannade jag till för att hälsa på två änder som då kvickt kilade mot solnedgången.
Och så har jag mött Philip och ätit mellanmål med honom och lagt i tvätt och nyss hängde vi tvätt och nu är det soffläge som gäller.
Imorgon ska jag jobba fyra timmar, på lördag ska jag jobba fyra timmar och på söndag ska jag jobba fyra timmar. Så det blir lite farande, men däremellan ska jag se till att det blir en hel del helgmys också!
Jag passar på att önska trevlig helg redan nu för imorgon kanske jag inte skriver något: Trevlig helg!
Imorse när jag gluttade ut bakom persiennerna såg jag en solig värld.
Och jag önskade för en stund att jag hade kunnat spendera min dag utomhus... Men jag kom snart på andra tankar då min frukost var en solskenshistoria i sig.
Ganska exakt klockan nio gasade jag iväg med bilen. Till Ljungsbro. För jobb 10-18.
På med namnbrickan bara!
Sol inne, sol i sinne.
Arbetsdagen flöt på bra. Det kom lagom med besökare och däremellan hade jag andra små uppgifter att fixa med. Det hann liksom aldrig bli jättesegt. Jag drabbades dock av något lite negativt vid ett tillfälle - nämligen en släng av den där berömda ålderskrisen. Vadan detta? Jo, en typ mormor yttrade följande ord till sitt typ barnbarn: "Nu får du säga hejdå till tanterna!" syftandes på mig och min jämnåriga kollega... Hej ålderskris! Annars rullade dagen som sagt på smärtfritt och ganska så fort och efter klockan 18 rullade jag hemåt och nu har jag varit hemma ett tag och väntar på middagen.
Imorgon är en ny dag, som inte kommer se ut som denna. Återkommer med rapport! :)
Förra året hade jag ju som fotoprojekt att fota soluppgången en gång varje månad. Äsch, vi slänger in några favoriter från det projeketet innan vi går vidare.
Mars
April
Augusti
Jag blev nöjd med det projektet. Och kanske framförallt stolt över att jag verkligen genomförde det. Jag hör ju annars till den skara människor som gärna påbörjar grejer, men är sämre på att gå hela vägen in i mål och avsluta. Så det var kul och nästan lite stort sådär! Och med den framgången i ryggen vill jag gärna göra något liknande i år. Ni kanske minns? Jag tänker fota exakt (ja, så exakt jag kan) samma vy föreställande Baltzar von Platens grav varje månad. Det är 1. en fin plats 2. en liksom Motala-ig-plats och 3. Platsen där jag och Philip faktiskt träffades för allra första gången (i februari för 2 år sedan). Nog babblat, nu har jag gjort 2 delar av 12 i projektet:
Jag tänker att detta projekt kanske inte på samma sätt kommer ge mig nya favoritfoton, som soluppgångsprojektet gjorde, däremot tror jag att dessa 12 foton kommer bli desto mer effektfulla när man i slutänden raddar upp de alla bredvid varandra. :)
Okej, jag inser att rubriken kan tyckas lite larvig. Hur mycket kan egentligen ha hänt sedan sist? En del ändå. Förutom att jag har jobbat lite både fredag, lördag och söndag så finns det väl några saker som jag ändå tycker att det kan vara värt att rapportera om/komma ihåg i framtiden för egen del.
Vår 2014.
I fredags hände en underlig grej. Ni kan sänka era förväntningar, men för mig var det en konstig upplevelse. Jag hade tänkt åka in på ett möte i Linköping, ett möte för alla som jobbar i receptionen på bibblan. Mötet började halv nio och det hade ju passat mig alldeles utmärkt att då ta tåget som går halv åtta. Det gjorde jag inte. Jag hittade på en egen avgång och gick istället hemifrån när det riktiga tåget skulle avgå. Halvvägs till stationen kom jag på att det går inget tåg kvart i. Varje dag, hela dagarna, går tåg två minuter över och två minuter över halv. Och det vet jag. Det var lite läskigt rent av. Blev nästan lite orolig för mig själv. Och så gick jag hem igen. Det blev inget möte för mig.
Vår 2014.
I lördagskväll skulle vi göra verklighet av en julklapp som lillasyster Ellen och hennes Per fick av mig och Philip. De fick nämligen ett fint kort (här kan ni se mitt ansikte i en pizza framför er... ;)) med rimmet: "Ni får en kväll med oss, bowling och pizza förstås!" Det var roligt att spela bowling och det var gott med pizza. En bonus blev att storasyster, som var på besök, också hängde på och att jag, när jag la handen på hennes mage, kände en liten krabat där inne. Det var en fin upplevelse och jag längtar tills den lilla kompisen kommer till världen.<3
Vår 2014.
Igår åt jag och Philip söndagsmiddag i hans barndomshem tillsammans med hans föräldrar. Det var som vanligt väldigt trevligt sällskap och god mat + efterrätt. Och även söndagen bjöd på en bonus. Jag vet inte när det började, men det har pratats om att Philip och jag kanske möjligtvis skulle kunna ta över Philips mammas lägenhet som hon inte behöver längre. Vi har tassat lite kring ämnet, men igår tog vi ett kliv fram i processen - om det är okej från hyresvärden, vilket det troligtvis är, så flyttar Philip och jag in i sommar. Det känns så himla himla bra. Jag längtar efter en flytt på så många sätt. Allt från att ha mitt namn på en dörr till att verkligen få bygga ett nytt hem tillsammans och att få bo på ett ställe där vi verkligen kommer trivas. Lägenheten är jättefin och ligger jättebra och allt känns jättebra. I sommar ska ni få ett Vi-har-flyttat-det-här-är-vår-nya-adress-kort.
Torsdagar är bra dagar. Jag gillar att jobba och jag gillar att vara ledig och båda sakerna kan egentligen inträffa vilken vardag som helst som jag har det nu. Men på torsdagar är det allra störst sannolikhet att jag är ledig för då är alla närbibliotek (utom Ekholmen som är öppet på eftermiddagen) stängda. Så på torsdagar går jag inte upp och gör mig redo för ett jobbsamtal. På torsdagar går jag upp precis när jag vill. Och det är rätt skönt.
Idag gick jag upp vid klockan nio. Och så åt jag en, på ett sätt, ganska blek frukost.
Sedan jag planterade eken i jord så har den stannat i växten. Jag vet inte om jag hade kunnat göra något annorlunda eller om det bara skulle bli så. Tänker att jag kanske ska våga plantera den utomhus, sen när det blir vår, men så länge står den fint i sin träkruka.
Igårkväll blev jag klar med luftballong nummer 4! Och nu tror jag att det bara ska bli en till och sen ska jag försöka montera de på grenen och försöka få till en stabilitet osv. Tänker att ni nog får hålla er till slutresultatet nu. Och kanske att mamman till hen som ska få den ska få se den live först.
Efter att ha ätit upp min frulle och begrundat mina projekt i köket så hängde jag kameran över axeln och tog mig ut på en promenad. Upp på Bondebacka blev det. Jag hade en podcast i öronen, men så plötsligt, trots att batteriet inte alls egentligen var slut, så dog mobilen och det blev helt tyst. Det var nog meningen.
Imorse vaknade jag med den där sällsynta tanken Vad lång natten har varit! Alltså den positiva varianten av den tanken. Den är ju bra härlig. Sen dess har jag ätit lite frukost, duschat, virkat lite på luftballong nummer fyra och diskat. Jag ska strax ta mig lite lunch för att klockan halv ett ta pendeln mot ett 14-19-pass. Det känns bra. Jag trivs med hur dagarna blir lite olika.
Vi avslutar med en ny favoritbild. Från förra måndagens utflykt. Vi gjorde goda wraps och drog till Håleberget. Han och jag. Och plötsligt, när vi nästan var framme vid parkeringen, sprang två vildsvin över den lilla grusvägen. Kanske 10-15 meter framför bilen sprang dom. I en väldig fart. Vi blev såklart riktigt chockade! Och innan vi vågade gå ut ur bilen var jag tvungen att googla på hur man skulle bete sig om man mötte ett vildsvin, vilket bara skrämde upp mig mer. Men vi vandrade en sväng ändå och blev bara riktigt rädda en gång när ett träd grymtade läskigt likt en gris. Haha.
1. Jag har äntligen fått svar från Motalabibblan. Möte nästa vecka.
2. Jag har under ett litet jobbpass lånat en bok till mig själv. Och så har jag läst ut den på vägen hem. Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. Den tog 40 minuter att läsa. Dels för att den var fin, men också för att det bara var ett litet stycke text per sida. Som det nedan till exempel.
3. Det gror på fönsterbrädan! Inom kort kan vi äta tonat-mozzarella-rödlök-olivolja-svartpeppar-och-basilika-rätten! ;)
Vilken larvig rubrik. Den ångrar jag. Syftet med inlägget är i alla fall att berätta om min Alla hjärtans dag.
Jag och min sambo vaknade upp på landet. Vi bestämde oss för att åka dit och sova i tystnaden efter att våra gäster åkt hem till sitt igår. Åh, vad fint! utbrast jag när jag drog upp rullgardinen och möttes av synen nedan.
När vi hade ätit lite frukost och lite snabbt tackat för sovplatsen åkte vi hem till stan igen. Jag duschade och klädde på mig glada strumpbyxor. Så att det inte skulle bli begravningskänsla ni vet. Och så packade jag min lilla favvoväska.
Klockan 12.02 tog jag pendeln mot Linköping. För lite jobb på ett soligt bibliotek. Jag fick hoppa in tre timmar för att byta av en kollega som skulle sjunga i Bokbandet. Alla hjärtans dag till ära.
Klockan fyra stängde biblioteket och strax därefter struttade jag igenom stan mot tåget hem.
När jag kom hem fann jag Philip i köket. Han lagade köttfärssås och bönpasta (rekommenderas). Och jag blev överraskad med en blombukett och en trisslott!<3 Och av Philis mamma hade vi fått en godispåse med röda godisar och så en kram-sten. Fint!
Jag vaknar i en värld som under natten har förvandlats till ett snölandskap. Det känns alltid lite sådär med ett bakslag efter en tid som emellanåt nästan känts som vår, men det är ju februari så egentligen gör ju vädergudarna precis vad de ska.
Jag gör också precis vad jag ska när det gäller luftballongsmobilen. Jag är nästan chockad att jag sköter mig så bra. Att det blir så bra. Tidigare i veckan var jag och Philip en sväng i Råssnås, jag tog med honom dit för att vi skulle leta efter en mobilgren. Jag hade ju sett den framför mig och efter lite letande längs stenar och små strandremsor låg den plötsligt där, vi behövde bara bryta av den lite. Jag tror att vi har hittat den rätta. Igår blev jag dessutom klar med ballong nummer tre och det blev nog faktiskt favoriten av de jag gjort hittills. Nog babblat - ni kan se både ballongen och grenen här nedan,
Läste ut årets fjärde bok igår. Livet efter dig av Jojo Moyes. Trots att jag egentligen kände till hela handlingen innan jag började läsa så var jag fast från sida ett. Så fin och sorglig historia. Philip undrade oroligt Hur är det? när han kom hem och jag satt i soffan och grät. Ja, den berörde sannerligen. Rekommenderas!
Jag får se om jag lånar mig en ny bok när jag jobbar i eftermiddag eller om det blir en liten läspaus.
Ett hej-våren-hopp från 2014 passar väl bra för att fira att jag nu har jobbat på alla tio bibliotek?
Igår blev jag blixtinkallad till biblioteket i Ryd så nu har jag jobbat på alla tio bibliotek (huvudbiblioteket + nio närbibliotek). Det känns bra att ha första gången på alla ställen överstökade nu och det känns rätt mäktigt att ha jobbat på så många bibliotek även om jag bara har varit på tre av dem en endaste gång. Jag trivs bra med jobbet, även fast det ibland inte är så jättekul att ha en så oviss anställning med ett inte helt förplanerat schema, varierande antal timmar/vecka osv. Men det har sina fördelar också, det gäller bara att påminna sig om dem ibland och välja att fokusera på det positiva. Idag fokuserar jag på att jag har jobbat på tio bibliotek! Det är faktiskt rätt coolt och något jag stolt tänker bära med mig. :)
Någon av er kanske minns ett positivt mail som jag liksom nämnde lite hemligt för ett tag sedan? Det handlade om att jag kontaktade bibliotekschefen i Motala med ett mail med ämnesraden 'Nyfiken biblioteksassistent'. Jag satt liksom där i januari och kände att jag bara skulle må bra av att jobba lite mer och så tänkte jag att OM de skulle behöva hjälp på bibblan i Motala (eller Borensberg eller Tjällmo) så kan jag ju tala om att jag finns iallafall. Någon vecka senare fick jag svaret att de gärna ville träffa mig (=det positiva mailet), men sedan har inget möte blivit inbokat än... Men jag hoppas på svar snart! Ni kan ju hjälpa mig hålla tummarna? :)
Till sommaren blir det iallafall biblioteksjobb OCH museijobb. Jag hoppas och tror att det kommer gå bra att kombinera. Så nu vet ni lite hur läget ser ut. :)
Jag är ingen storshoppare direkt. Jag är ganska snål och tycker dessutom oftast att jag har det jag behöver och vill ha. Men ibland händer det såklart att jag handlar lite. Jag tänkte visa 3 saker jag köpt nyligen.
1. Persilja-, basilika- och gräslöksfrön. Jag har en stor dröm om att en dag ha ett växthus, eller kanske först å främst en balkong, men så länge får jag nöja mig med fönsterbrädan. Dessa tre örter tänkte jag iallafall så ganska så snart.
2. En klänning. Häromsistens var mamma och jag på 'Hjärta till Hjärta' och efter lite övertalning fick hon mig att prova denna klänning som jag var skeptisk till när den hängde på galje, men som kändes rätt på. Tänker att det blir bra att ha några färgglada strumpbyxor till för att motverka en fullständig begravningskänsla. ;) 70 kronor betalade jag.
3. Sist ut är en liten tésil. Jag tyckte att den var gullig och jag dricker mycket té numera så det kändes som ett bra inköp.
Glad semledag! Hoppas att du får njuta av en riktigt gó en med mycket grädde, mandelmassa och ett litet lock som du självklart sparar till sist. Jag kunde dock inte hålla mig till idag... bilderna är från igår. :)
Jag tycker att det känns bra så här långt. Som ni kanske förstår är inte tanken att de ska hänga under min stringhylla framöver utan jag är faktiskt inne på att montera dem på en gren som jag tänker hitta i naturen. Jag tänker mig en y-formad gren som har gjort sig av med barken och är sådär nästan vit. Jag ser framför mig hur den ligger på en stenig strand och väntar på mig så jag får nog gå på upptäcksfärd snart.
Från början hade jag tänkt att det skulle bli fyra ballonger, men nu är jag nog inne på fem. Det återstår att se, men nästa ballong blir grön med rosa prickar och grön/svarta flätor iallafall. :)
När teet nästan var uppdrucket virkade jag en liten korg till den röda luftballongen. Nu är alla delar till ballong nummer 2 klara, ni kanske får se när jag sytt ihop dem.
Sen förbereddes det utflyktslunch. Oerhört svag choklad, äggmackor och jordgubbsmuffins packades ner.
Och så bar det av mot Sjöbo-Knäppan!
Spejar lite. Det kändes konstigt att vi nästan alldeles nyss pimplade där ute på sjön som nu inte alls var särskilt isig.
Där uppe lunchfikade vi.
"En macka ska ätas till den här utsikten!"
Vass.
Kollar lite naturligt upp i skyn.
Hopp!
Ja, idag kändes det nästan som vår! :)
Å ändå väljer jag att avsluta detta inlägg med ett inomhustips - mobilspelet 94%. Det är ett associationspel där man får en kategori som exempelvis "Det ville du jobba som när du var liten" eller "Det går långsamt" och sen ska man gissa vad folk har svarat. Kul, klurigt och beroendeframkallande!
I april ska jag bli moster. Nästan ända sen jag fick veta att jag skulle bli moster så har jag tänkt att jag så himla gärna vill göra något till den lille/lilla. Skapa något. Sen kom det sig någon gång att jag kom på att jag kunde virka en mobil. Kanske att hänga på vagnen eller över ett skötbord, eller vad vet jag, men en mobil ville jag ge mig på. Problemet är/var som det så ofta är att jag vill så mycket och har så höga förväntningar på slutresultatet, trots att jag inte vet hur vägen dit ser ut. Det resulterar i mycket frustration och vresigheter mot omgivningen (förlåt philip). Ofta ger jag upp. Men den här gängen tänkte jag bara inte ge upp, jag är så trött på att ge upp. Så med hjälp av youtubeklipp, diverse beskrivningar, bilder och lite jävlaranamma har jag nu kommit en bra bit på vägen. Jag har virkat en luftballong! Den blev lite sne och så, men jag är stolt ändå. Sen återstår det att se om jag lyckas skapa några till så det blir en mobil OCH om föräldrarna till det kommande barnet vill ta emot den/jag ens vill ge bort den. Men jag måste tro på't hela vägen!
Lite från processen då. Med hjälp av ett youtubeklipp lärde jag mig virka en boll.
Och sen insåg jag att jag behövde en större version. Och prickar skulle det va!
Klar! Ett litet OBS här för att det var svårt att få en bra bild och att den kanske gör sig lite bättre på lite större avstånd, men nog ursäktat - Jag tycker den blev charmig, min lilla luftballong!
Kanske kommer mitt systerbarn nu få en flygande start tack vare mig! (*tjurig för att det var Philip som kom på det där med flygande start...*)
Jag förstår att ni alla har suttit spända av förväntan inför Lambohov-rapporten. ;) Kanske inte, men ni kanske är några som kommer ihåg att jag skulle jobba på ett (för mig) nytt bibliotek igår. Det är alltid lite pirrigt att fara till ett nytt ställe. Första kruxet är ju att hitta dit och sen ska någon märka att man kommer och släppa in en och så är det ofta en ny person man ska jobba med och ett nytt bibliotek att hitta i osv osv. Ni fattar grejen. Det är ju dock en himla tur att arbetsuppgifterna är de samma var jag än jobbar, och så är det kul att se nya biblioteksrum! Jag har säkert sagt det förut, att jag ofta tycker att det är fint på bibliotek. Det var det i Lambohov också. Tänkte visa lite detaljer som kanske kan inspirera! :)
Själva utsidan var kanske inte så extraordinär direkt, men det är ju insidan som räknas.
Där jag fick hänga av mig hängde en korv.
Vid tidningarna fanns fåtöljer som jag hade kunnat tänka mig att ha i mitt hem.
Och inne i personalrummet åkte en kanin vattenskidor utan skidor.
En stormig dag förra veckan gick jag och Philip en liten sväng i Varamon. Med betoning på liten för det var inte alls särskilt behagligt. Fast det var häftigt att se de tjocka isflaken som gjort uppror.
Nog om det. Nu är det februari och det känns rätt bra i mig. Januari har, precis som alla månader, både varit en bra månad ibland och en liten sämre månad ibland. Det är något med att det ska vara nytt år och nya möjligheter, men så sitter man där efter halva månaden och känner att allt är precis som förut. Såklart. Och på gott och ont. Men det är som om man tror att det ska kännas i hela kroppen att det är nytt år och så gör det inte det och så slår liksom en rastlöshet rot inne i en. Eller i mig, jag kan ju bara tala för mig själv. Januari har inneburit lite väl lite jobb för min del, vilket har förstärkt den där rastlösheten, men det har också varit en bra månad på många sätt, förstås (se tidigare inlägg för bevis).
Februari började med att jag gick upp klockan halv åtta och fick ett jobberbjudande om ett pass klockan två till sju. I Lambohov. Jag har inte varit där förut så det blir en ny upplevelse i eftermiddag. När det gäller februarijobb framöver sen så har jag fått en del helgjobb - ska in till storbibblan fem olika helgdagar - vilket kommer sitta fint i plånkan sen. Och sen var det ju det där positva mailet som jag fick i lördags som kanske eventuellt kan komma att påverka framtiden lite... Jag återkommer när jag vet mer.
Okej, efter att ha skrivit av mig lite känner jag mig plötsligt helt redo för februari. Eller med att bara fortsätta som förut alltså. ;)
Hej och välkommen till min lilla blogg!
Jag tycker om att sätta guldkant på tillvaron. Att äta glass. Fotografera. Blåsa såpbubblor. Gå hand i hand. Snurra på ett fält. Läsa. Skratta. Blogga. Och så vidare. Hoppas att du tycker om min blogg! Ha en fin dag!
