Alltings början av Karolina Ramqvist. Ser ni hur jag satt gula klisterlappar i boken? Till mamma sa jag; "jag vet att jag är knäpp, sätter lappar i en vanlig bok..." Men hon sa att jag inte var så knäpp.
Så här står det på baksidan av boken:
"Sagas radikaldeministmamma har ansträngt sig för att uppfostra henne till en stark och självständig kvinna. Och Saga vill gärna leva upp till förväntningarna. Hon vill "ta för sig" av staden. Nya vänner, café au lait, cigaretter, klubbar och ett hav av män som skiftar snabbt från lockande till hotfullt.
Det är Stockholm, det är 90-tal, det är nu allt ska hända. Alla vill ha en ung tjej. Men hur blir man kvinna och hur handskas med med kvinnlighet och heterosexualitet? Vad blev kvar efter 40-talisternas kamp?
Saga har länge spanat in Victor Schantz, festfixare och Stockholms vackraste man. Deras relation blir hemlig och förnedrande - raka motsatsen till vad hon borde vilja ha."
Det är ytligt blandat med djupt. Det är fint blandat med fult. Det är lätt blandat med svårt. Det är det lilla blandat med det stora. Jag kan känna igen mig och jag kan önska att jag kände igen mig och jag kan vara glad att jag inte känner igen mig.
Några ord från boken:
"Det gäller ju att behålla gnistan", säger Pauline till mig när hon har hittat på någon ny drink eller hittat ett nytt ställe, eller en ny person som vi aldrig skulle umgås med på dagtid men som kan hjälpa till att upprätthålla undren och miraklen som hör till våra nätter. Och jag tänker att om man måste säga så, har något redan dött."
---
"Jag ringer dig för att jag inte vill ringa dig nåt mer", säger han. "Det slog mig just, men jag måste agera på känslan.
"Jaha", säger jag.
"Ja, jag är i så dåligt skick nu. Jag kan inte utsätta dig för mig. Men om du tycker att det är okej så vill jag gärna prata om det lite mer."
Vi kommer överens om att ses."
---
"Det är definitivt en bekräftlse på hela idén om förhållandet som en stor kvinnlig uppoffring, något att hålla sig borta från så länge man bara kan. Men hur länge orkar man tänka om alla som inte väljer en att det är de som har fel, att det är deras förlust? Jag förstår att min mamma och alla andra ville att vi skulle skona våra hjärtan och öka våra möjjligheter att prioritera våra egna liv. Men hur länge orkar man inbilla sig att man är för bra för ett förhållande? Och hur länge vill man vara ensam?"
---
"Ingenting kan vara så nära och samtidigt så långt borta. Ingen annan kan klistra sig så hårt fast vid mig och ändå inte finnas där alls. Ingen är så förbjuden som han och samtidigt så tillgänglig."
---
"Sanningen är väl att alla har en chans att få någonting, men bara ett fåtal har chansen att få allt de vill precis så som de vill ha det. Så här i efterhand skulle man kunna hävda att jag borde ha låtit bli att gå hem till honom då. Kanske hade han blivit min på riktigt om jag inte hade gjort det. Kanske är attraktion lika med kärlek och kanske var hans så stor att den hade förmått honom till alla de där sakerna som jag egentligen ville göra, om jag hade spelat mina kort rätt. Men det kommer jag aldrig att få veta. Och det ligger närmre till hands att tro att om jag inte hade gått hem med honom den där första kvällen hade det aldrig blivit något alls."
---
"Och när han reser sig ur soffan och tar steget över till min är det som om han klev över ett hav med ett enda steg."
---
Jag gillade boken. Den hade så mycket! Och det känns lite som man kan hitta lite vad man vill i den, samtidigt som den sköter sig så bra själv.
Maja.
