majjaeriksson

Kan vi inte prata om bibliotek? Hur fantastiskt bra är det inte? Och gratis. Det finns hur mycket böcker som helst. Populära böcker som flera hundra personer står i kö på för att få låna, gamla dammiga böcker som inte varit utlånade på flera decennier. Tjocka tunga tegelstenar med världens längsta och svåraste ord. Pekböcker med bara tydliga bilder. Filmer. Tidskrifter. Ljudböcker. Böcker med punktskrift. Böcker med teckenspråk. Det anordnas sagostunder för små barn. Skrivverkstäder för ungdomar. Boktips för pensionärer. Språkträffar för nyanlända. Måste jag fortsätta?

 

Visst, det här var väl inget nytt. Men det var bara som att det plötsligt slog mig - som när man plötsligt stannar till och bara tänk att jag får ha det så här bra! eller tänk att jag får vara med dig! eller tänk att jag kan gå! Jag insåg bara hur det, som de allra flesta stunder känns så himla självklart, egentligen är så genomlyxigt. Och gratis.

 

Jag har inte sagt detta till så många men faktum är att jag har sökt till bibliotekarieutbildningen. Den som börjar i vår. Är på halvfart och pågår i fyra år. Jag sökte mest för jag tänkte att söka skadar aldrig, vi får se vad som händer. Men jag börjar nog mer och mer känna att det nog är läge för en yrkesutbildning nu. Den yrkesutbildningen nu. Fast jag vet ju inte. Jag vet ju ingenting egentligen. Inte om det blir bra eller om jag ens kommer in. Det kan nog vara svårt att komma in. Jag vet inte. Men jag vet att jag diggar bibliotek!

 

Nu ska jag steka pannkakor och sen ska jag promenera till biblioteket som låntagare och hämta ut en bok och en film som har kommit till mig idag. Och det är helt gratis.

 

Maja.