Det bästa jag vet
Kategori: Maja
Hand i hand den tionde maj.
Jag var rädd. Rädd för att gå själv. Rädd för att gå tillsammans. Nästan ännu räddare för att gå tillsammans.
Jag släppte hans hand och såg på honom hur han kanske inte blev ledsen, men ledsnare.
"Det är viktigt att kunna gå själv", sa jag, på något vis både trevande och bestämt.
"Joo, men det har jag ju gjort så mycket nu...", sa han, och blickade liksom lite blygt ner i asfalten.
Jag tog hans hand igen och tryckte den hårt. Jag hade också gått själv tillräckligt.
Nu är jag inte rädd för att gå tillsammans längre. Nu är det det bästa jag vet. Att gå hand i hand med Honom.
Idag har Philip och jag varit tillsammans i nio månader och vi är det bästa jag vet.
Maja.
