majjaeriksson

En oväntad vändning i något som egentligen är mitt mittt och mitt

Kategori: Maja

 
Vänta nu, vad jag gör jag? Tvivlar och tvekar?
Jag känner hur jag stannar upp och tänker efter.
Det känns som att den största glädjen och lättnaden vaknar när jag får höra att du finns kvar. 
Som att det betyder mer än att ses.
Och jag känner hur jag har svårt att höra av mig,
jag som brukar ha så svårt att stå emot.
Och när jag ändå hör av mig och frågar "när?", blir jag spänd
och hoppas nästan på att mobilen ska förbli tyst och skärmen svart hela natten.
Jag tror jag vet vad det beror på.
Jag var så rädd för hur det skulle sluta. Jag var säker på att jag skulle höra av mig och inte få svar en kväll.
Och jag var så rädd för det. Bara tanken gjorde mig alldeles kall och tom.
Jag tror mig vilja att det ska sluta så här. Att vi hörs och pratar om att ses igen, men att det bara inte blir av.
Men vill jag verkligen att vi ska vara där redan? Nej!

Maja.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: