majjaeriksson

 

Om en månad har jag två veckor med fyra tentor. När jag läser den där meningen borde jag bli förskräckt, men jag känner ingenting. Det är som att jag inte är här. Som att jag inte fattar. Jag pluggar inte. Jag lägger fram böckerna. Jag läser lite. Jag skriver lite. Men jag pluggar inte. Det går inte! Jag läser hellre bloggar om brustna hjärtan eller kollar in på bloggar med vackra bilder som känns i magen. Jag smsar hellre med honom på natten, han som aldrig sover. Jag går hellre en promenad och kollar mig omkring samtidigt som det känns som jag inte ser. Det känns liksom som att jag inte är här. Som att jag svävar omkring i en bubbla. Jag vet inte riktigt var jag är, vart jag är påväg, hur man får hål på bubblan eller om jag ens vill få hål på bubblan. Allt är lite konstigt. Men eftersom jag är i en bubbla tror jag att allt är som det ska. Oftast.

 

Maja.