majjaeriksson

Det blev en bra kväll igår. Jag läste ut en god bok som jag fått av en bra mormor. Jag tog en rask promenad i frosten. Och sen kom Matilda på besök till mitt rum för lite Vänner.

Idag har det varit gränsöverskridande dag, vilket har varit mycket trevligt! Och dagen har gått i ett rasande tempo.

Vi hade keramik och gjorde lergökar:


Och vi hade estet och målade våra siluetter:


Och vi hade Ord,Bild&Form där vi fick skriva. Vi gjorde en uppgift med hjälp av en författarkortlek. Man drog ett kort och på kortet stod en mening som man skulle ha som rubrik eller börja texten med. Man skulle skriva under 3 minuter och fick inte sluta, kom man inte på vad man skulle skriva skulle man skriva typ "jag kommer inte på vad jag ska skriva, jag kommer inte på vad jag ska skriva", men jag hade inte det problemet, det flöt på bra för mig. En av mina texter:

Den röda stegen mot äppelträdet står kvar. Fotbollen ligger på gräset. Brassetolarna står framme. Allt är sig likt. Men persiennerna är nerdragna. Och det är tyst. Och stilla. Inget liv. Ingen rörelse. Jag går ett varv runt huset. Även på baksidan är det dött. Inte ens en fågel i sikte. Var tusan är alla? Jag går ut på den lilla grusvägen. Vandrar vägen fram. Det enda ljud som hörs är mina fötter mot gruset. Släpande. Nästan trevande. Jag fortsätter gå. Längre fram ser jag en människa. Vilken tur, tänker jag, jag är inte ensam kvar på jorden. Men vad gör människan där framme?

Spännande, spännande. En riktig cliffhanger å inte ens jag vet vad som skulle hänt härnäst om vi hade mer tid att skriva på!

Utöver detta har jag lärt mig en hel del annat nytt idag. Både om Latinamerika, naturkunskap och språk. Det har varit en rolig dag!

Och just det, jag fick brev idag igen. Plus en liten fin chokladbit. Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna sån fin post!?


Tack för mig!

Maja.