Vill. Komma. Vidare.
Kategori: Maja
Jag visste mycket. Hur man lagade sushi. Hur man svor på rumänska. Hur man gjorde en fiskbensfläta. Hur man skrev en haiku. Hur man dansade vals. Hur man… Jag visste mycket. Men nu var det två saker jag inte visste. Jag visste inte vart jag skulle åka och jag visste inte om min lilla (och skruttiga) bil skulle hålla ihop och fungera till den tidpunkt då jag var framme. Enligt Gurra, en vän som påstod sig vara bilkunnig, var det ”bara att skrota skiten” och vad beträffar den andra frågan, den om vart jag skulle, hoppades jag helt enkelt (och naivt) att några trevliga själar skulle hjälpa mig på vägen, peka åt det håll jag skulle. Eller att jag själv, under resans gång, skulle få en snilleblixt och förstå vart jag var på väg.
Det är så långt jag kommit. Min plan var att jag skulle skriva i Jag-form och att det skulle handla om att jag åkte iväg, men att jag inte visste vart. I varje "kapitel" tänkte jag att jag skulle träffa en/flera personer. Ett kapitel = Ett möte. Att jag skulle möta olika personer med olika personligheter och liv och att de alla, på olika sätt, skulle ge mig något. Det var min tanke. Men... Jag har fastnat. Det är frustrerande. Jag har, som alltid, en idé, men jag får inte ner det i ord på papper. Jag har många texter med börjor, men utan slut. Det trist.
Maja.